Ludvig Winberg kommer ursprungligen från byn Sundom i Österbotten. Han hade tidigt klart för sig att han skulle gå i gymnasiet för att kunna studera vidare på universitet.

– Jag hade tidigt vissa mål. Jag var samhälls- och medieintresserad. Det var självklart att skaffa en bra utbildning. Jag var nog den enda killen från Sundom som gick på just det gymnasiet, minns han.

Genast efter militärtjänstgöringen flyttade han hemifrån för att studera. Vid Åbo Akademi i Vasa studerade han statsvetenskap och media- och masskommunikation. Helt säker var han dock inte på vad det var han ville rikta in sig på.

– Jag sökte till Hanken också, och till ingenjörsutbildningen på tekniska – till it- eller byggnadsingenjör. Det var inte självklart. Jag kom in på alla utbildningar, men valde Åbo Akademi.

I grunden är han en positiv person och är övertygad om att merparten människor är goda. Han beskriver sig som extrovert, han gillar människor. Och han ville verkligen inte riskera att hamna in i ett jobb där han skulle sitta och jobba enbart med siffror.

– Och byggnadsingenjörsutbildningen fyller jag på fritiden, säger han skrattande.

Studierna vid statsvetenskapliga fakulteten med Göran Djupsund som professor tyckte han att var intressanta. Dessutom innebar dessa automatiskt en bra kontakt med Svenska Yle och Vasabladet. Det var också just Vasabladet som en gång hade gjort Ludvig intresserad av samhällsfrågor, inte minst genom deras uppslag med utrikesnyheter.

Jobbade med barnprogram

Studenterna på hans program hade fått klart för sig att de skulle bli multimediajournalister. Det passade Ludvig. Han började jobba som skrivande journalist, men gjorde även radioinslag och barnprogram för svenska Yle. Och det var också just barnprograminslagen han tyckte att var allra roligast.

– Fem minuters inslag, säger han och inflikar sammanträffandet i att det hette Paffabriken med tanke på sin senare arbetsplats.

Det här var 2006–2007 och det där var ett område Ludvig nog skulle ha kunnat fortsätta med. Han lyfter fram program som Saturday Night Live där samhällsfrågor tangerar inslag av komik, och att han drömde om att göra liknande program. Men när han kollade runt och insåg att ingen under 30 år hade fast tjänst började han tänka om. Det var ett ständigt hoppande runt och snuttande med vikariat på vikariat. Eftersom Ludvigs bästa vänner bodde på Åland, och han hade själv varit på Åland en hel del, blev han nyfiken på vad öriket hade att erbjuda.

– Jag kollade runt, vad jag kunde jobba med. Paf hade ett marknadsföringsjobb med utgångspunkt på Åland. Och min – numera – fru tyckte att det gick bra för hennes del. Som barnpsykolog kunde hon få jobb var som helst.

För egen del understryker han att han aldrig skulle kunna bo i inlandet, utan närhet till havet. Onekligen fyllde Åland hans kriterium. Ludvig fick jobbet på Paf och började jobba ganska omgående. Under de initiala veckorna sov han på soffan hos en kompis. För hans del var tanken aldrig heller att stanna i Vasa, utan han visste att han ville se något annat.

– Åland passade som hand i handsken. Det är ganska långt likt svenska Österbotten.

Kanske, funderar han, bottnar det dels i att människor i Österbotten och på Åland har sett på samma tv-kanaler, dels i att man i Vasa har färjelinjen till Umeå, precis som Åland har sina färjelinjer till Sverige.

– Både min farfar och morfar, som var sjöbevakare och klockare, var jättenära att bo på Åland.

Snabba förändringar

Ludvig berättar om jobbet på Paf och beskriver samtidigt alla förändringar som skedde inom företaget i början, men också att förändringstakten har accelererat. Han har jobbat med allt från marknadsföring och kampanjer till kundrelationer och sponsring. Numera tituleras han kommunikationschef och har hand om både den interna kommunikationen och företagets externa kommunikation, mediarelationer och PR. Dessutom ingår sponsring på Åland. Ludvig skriver verksamhetsberättelserna för företaget och därigenom har hållbarhetsarbetet smugit sig in.

– Vi är faktiskt ganska bra på det. Vi ligger i framkant. Det har blivit ett växande intresse, det här med miljö och hållbarhet, säger han om intresset som har vuxit även privat.

Han gillar spelunderhållning och förstår spänningen den innehåller. Han gör en jämförelse med alkoholindustrin och menar att branscherna inte är så långt ifrån varandra. För även om man gillar ett glas vin så har även den branschen en baksida.

– Det finns hårda regler och så ska det vara. Vi ska inte synas och finnas överallt. Vi ska ta ett eget ansvar – gärna mer än lagen kräver.

Han nämner spelansvaret som en viktig hållbarhetsfråga.

– Åland och Paf är outstanding när det gäller spelansvar. Jag skulle inte kunna jobba på ett spelbolag annars. Inte heller om inte vinsten gick tillbaka till samhällsnyttan.

Som kommunikationschef är han ”lite inblandad i allt” och kommunicerar ut det. Nu är han dessutom involverad i Grit:lab. Ludvig pratar om landskapsregeringens och Pafs satsning på att starta och driva en ny techutbildning på Åland med den positiva sidoeffekten den innebär – att locka rätt arbetskraft till Åland.

– Det smälter samman med det vi vill uppnå – inkludering och att skapa möjligheter.

Vi hade uttagningsveckor under våren. Det är är drivna personer som är benägna att flytta för att kunna göra det här. De flyttar till Åland under två års tid för att gå den här techutbildningen. Det är 70 personer från 20 länder. En bra mix av människor. 30 procent är kvinnor. Vi skulle ha velat ha ännu fler.

Han berättar om hur snabbt det går från att ett beslut tas på Paf till att beslutet verkställs och inflikar att det inte är något som inte går undan på Paf. Han passar på att ge en eloge till sin kollega Anna-Lena Svenblad som är projektledare. Vidare förklarar han att det här projektet självklart har ett längre syfte för Paf som behöver ”techmänniskor”, plus att andra får ta del av det. I Norden är det enbart i Helsingfors det finns en liknande utbildning som den på Åland, i övrigt finns en i Estland.

Mycket fotboll

Ludvig beskriver övergripande jobbet på Paf, hur han trivs och om de många härliga kollegorna han har där.

– Och så får jag jobba med grejer jag gillar, som att lyfta fram hållbarhetsfrågor. Må så vara att det inte är så många som tycker om bra nyheter från ett spelbolag, säger han leende.

– Man behöver ha ett högt tempo. Allting händer jättesnabbt och står du på hälarna är det någon annan aktör som tar över. Man måste vara väldigt med!

Fritiden går till största del till barnens aktiviteter. Alla tre spelar fotboll.

– Jag är insyltad i min äldste sons fotboll. Det blir x antal timmar i veckan. Jag är tränare, lagledare, kassör …, säger han skrattande men lägger också till:

– Jag är jätteglad över att Jimmy Hellgren har hand om träningsupplägget.

Ludvig älskar att se glädjen hos de unga spelarna. Han beskriver nervositeten och hur blodet pumpar även för honom, fastän han bara står vid sidan av. Det blir många timmar i veckan av fotboll. Det är träning och det är matcher – både på hemma- och bortaplan.

När Ludvig flyttade till Åland började han själv spela fotboll i IF Fram där en av hans bästa barndomsvänner också spelade. Han har vidare spelat korpfotboll och motionshockey, och började dessutom spela golf på Åland, tack vare att hamnade på en kurs genom Paf. Han beskriver det sociala umgänget som golfspelandet innefattar, naturvistelsen och att han kan spela rätt bra om han har fullständigt fokus under sin runda. Varje tisdag kväll är vikt för hans golfrunda tillsammans med samma kompisgäng, men han spelar ofta även ytterligare en gång i veckan ifall han stiger upp väldigt tidigt den morgonen.

Bygger stuga

Varje sommar tillbringar han och familjen tid i stugan i Sundom skärgård. Han beskriver en avskalad semestertillvaro utan el och vatten.

– Det är mumma för själen. Barnen är också vana med det.

Efter att ha byggt bostadshus i Östernäs 2013 är han och hustrun Camilla nu även som bäst i färd med nästa byggprojekt – att bygga en stuga i Finström.

– Vi levde stundtals ett helt galet liv när vi byggde huset, och byggde varje kväll och alla helger, säger han om livet som småbarnsföräldrar och husbyggare, då för snart tio år sedan.

Innan själva stugbygget drog i gång byggde han och hustrun bastu och bastukammare. Ludvig ser fram emot lättillgängligheten det innebär att ha en stuga på Åland med landväg hela vägen, vilket gör det möjligt att kunna åka till stugan även direkt från kontoret – om så bara för en kväll.

På nytt kommer Ludvig in på miljöfrågorna och därigenom på tillståndet för Östersjön och vad vi bör göra för att det ska bli bättre. Han menar rationellt att vi egentligen inte behöver fler forskningsrapporter, utan att vi istället mer konkret behöver fokusera på vad som bör göras för att rädda havet.

– Ta nästa steg så att det händer saker. Vi köper klimatkompensationer där vi inte ens ser resultatet, men vi behöver också göra saker här nära. Ta oss i kragen och göra mer!