Alyssa Bittner-Gibbs föddes i den, med amerikanska mått mätt, lilla byn Everett i delstaten Pennsylvania. Med cirka 1.700 invånare i sin hemby ser Alyssa i dag på det som kallas ”lilla Åland” och skrattar lättsamt.

– Nej, ni har ingen aning om vad litet är. Åland är ändå väldigt internationellt. Det går stora färjor hit flera gånger per dag och man tar sig snabbt och enkelt mellan två länder. Min hemby ligger mitt bland gamla berg. Man måste åka runt dem för att komma bort från byn, och ingen har någonsin vägarna förbi och passerar den bara för att. Everett ligger både avsides och lite öde.

Barndomsdrömmar om världen

Sin barndom hemma i USA ser Alyssa tillbaka på som lycklig, men annorlunda. Hon är född in i en företagarfamilj som jobbat hårt och lyckats bra, och var under hela sin uppväxt medveten om att hon hade fördelar i livet som många andra i hennes omgivning inte hade.

– Mina klasskamrater hade alla varit max två delstater bort, medan min familj var väldigt berest och min pappa tog oss ofta på semester. Jag är väldigt tacksam för allt jag fått, och allt jag fått uppleva, tack vare min familj, säger hon.

Hennes familj, och hela hennes omgivning, beskriver Alyssa som väldigt konservativ. De hade en syn på livet och samhället som Alyssa inte alls delade och därför stack hon snabbt ut från mängden.

– Det gjorde mig lite till svarta fåret i familjen, för jag ser mig inte alls som konservativ och har aldrig varit det heller. Jag var väldigt annorlunda som barn, passade aldrig riktigt in i mallen. Som femåring ställde jag frågor om hur man lär sig andra språk. Min farmor och farfar reste mycket, och hade alltid med sig gåvor som representerade de länder de besökte. Det var alltid väldigt vackra saker och det väckte tidigt min nyfikenhet. Det var då jag började drömma om att få se världen och jag läste mycket böcker om andra länder redan som liten, säger hon.

Mot utbytesår i Sverige

Som 17-åring fick Alyssa chansen att jobba som redaktör för skolans årsbok, som den yngsta redaktören på två decennier. Det är en ärofylld uppgift i en amerikansk high school. I samma veva annonserade även Rotary ut ett stipendium som utbyteselev. Det var en stor chans för Alyssa att ta sig ut i världen som hon alltid drömt om, samtidigt som hon trivdes bra i livet med sina vänner och arbetet med årsboken. Hon valde trots det att söka stipendiet, och efter en lång process blev hon utvald.

– De frågade mig på sista intervjun om jag var redo att ge upp min examensceremoni och min studentbal för detta, och jag svarade att jag hellre tar ett ”en gång i livet-år” av något fantastiskt, än sitter på en två timmar lång ceremoni.

När hon väl blivit antagen till utbytesprogrammet kom det svåra valet att välja vilket land hon önskade åka till. De länder som fanns som alternativ var uppdelade i olika grupper. Alyssa visste snabbt att det var Europa hon ville till och satte England/Irland som förstaval. Italien och Grekland följde tätt efter och eftersom hon inte ville vara som alla andra bestämde hon sig för att även lägga till ett land i Norden.

– Det visade sig att det fanns en plats ledig i Sverige åt mig. Jag visste inte mycket mer om Sverige än ABBA, köttbullar och The Cardigans som var superpopulära just då. En av de stora orsakerna till att jag erbjöds en plats i Sverige var även den kulturella personlighetsprofil som gjordes då jag ansökte till programmet.

För 25 år sedan landande Alyssa, som aldrig tidigare åkt flygplan, i ett gråmulet Eskilstuna. Det första intrycket var grått och mörkt och omgivningen var inte väldigt imponerande. Men hon hamnade hos en värdfamilj som hon snabbt kände sig hemma hos. Hennes värdfar visade henne runt i Stockholm första dagen och det var kärlek vid första ögonkastet för Alyssa.

– Jag tänkte direkt, vilken magisk stad. Här ska jag bo en dag.

Året i Sverige beskriver hon som både givande och väldigt roligt.

– Jag fyllde 18 år under min tid i Sverige, och det utnyttjade jag och mina vänner till max. Vi hade väldigt roligt och jag bodde hos en väldigt förstående familj som lät mig vara ung.

När utbytesåret började närma sig sitt slut tog Alyssa studenten tillsammans med sina svenska vänner. Efter det spenderade hon tre veckor med att åka buss runt om i Europa. I studentgåva fick hon en resa till London tillsammans med sin mamma och mormor, en resa som Alyssa i dag ser tillbaka på med varma minnen. Efter resan var det dags att åter bege sig hem till USA.

Att bli mamma i USA

Väl hemma i USA var det dags för Alyssa att bege sig ut i skolvärlden igen. Hon tog sin kandidatexamen i Pennsylvania, där hon även träffade mannen som senare skulle bli hennes man, Keith. Efter Alyssas examen 2003 flyttade paret tillsammans till Boston där Keith hade fått ett stipendium för teologistudier.

– Min livsdröm var alltid att bli diplomat, att få jobba med gränsfrågor och fredssamtal. Men efter min examen i statsvetenskap var jag väldigt nöjd med min egen studieupplevelse och ville hjälpa andra studerande att få samma fina tid i livet. Så idén om att bli utbildningsadministratör föddes.

Alyssa fick snabbt jobb och det tog inte lång tid innan hon jobbade vid Harvard University med ansvar över ett av deras elevboenden. Under samma tid som hon jobbade heltid tog hon även sin master. Alyssa beskriver det som en intensiv tid på en arbetsplats hon älskade, men med en chef som gjorde livet svårt för henne.

– Jag var aldrig bra nog, ingenting räckte till. Min chef var en högt uppsatt akademiker som haft tre tidigare presidenter som arbetsgivare. Hans fru, som också var min chef enbart på den meriten av vem hennes man var, saknade utbildning. Hon såg mig som ett hot och gjorde allt hon kunde för att förpesta min vardag.

År 2010 blev Alyssa mamma till dottern Alice. I USA har man inte rätt till föräldraledigt så som vi har här i Norden, och när dottern var tre månader fick hon börja på dagis och det var dags för Alyssa att återgå till jobbet.

– Det var så jäkla svårt. Jag ville inte bli hemmafru, men jag ville inte heller ha det så illa på jobbet. Jag började må psykiskt dåligt och tog ledigt ett tag. Samtidigt tänkte jag och min man på lösningar. Vi älskade båda Boston, men jag hade under denna tid vänner kvar i Sverige som blev mammor under samma tid. Och när jag såg hur deras tillvaro var, tog vi beslutet att flytta.

Vidare mot Åland

Alyssa och hennes man sålde nästan allt de ägde och bokade biljetter till Sverige. De fick hyra gästhuset som tillhörde hennes tidigare värdfamilj och lämnade USA. Men flytten blev inte alls vad Alyssa hade föreställt sig.

– Det var mycket svårare än jag trott. Min man jobbade då som software developer och fick jobb direkt. För mig var det svårare. Jag var hemma med vår dotter och sökte jobb efter jobb, men antingen var min svenska inte bra nog eller så var jag för högutbildad. Det var en tuff tid. Jag värdesätter min plats i arbetslivet, och vill inte vara hemmafru, säger Alyssa.

Hon blev gravid igen och bestämde sig för att studera. Efter två år hade hon ytterligare en examen i statsvetenskap i bagaget, och precis när hon skulle bege sig ut i arbetslivet kom pandemin.

– Det stod snabbt klart för mig när pandemin kom att Sverige inte var rätt plats för oss. Jag kände mig inte trygg i hur situationen hanterades. Det var sådan empatibrist i landet, folk struntade helt i regler och rekommendationer. Man tog inte hand om varandra. Då såg vi mot Åland, och såg hur mycket bättre allt hanterades här. Det passade våra egna värderingar. Så vi bestämde oss för att flytta igen.

Efter åtta månader på Åland kom nästa vändning för familjen – Alyssa väntade enäggstvillingar.

– Det är lite roligt ändå, att ha fått barn i tre olika länder.

I dag är Alyssa redo att ta sig an nya utmaningar i samhället. Hon hoppas att rätt jobb ska bli hennes och att hon ska få komma ut i samhället och bidra med sin del.

– Att vara mammaledig, och med tvillingar, i ett land där man helt saknar familjeband och vänner är inte lätt. Det är väldigt ensamt. Det krävs verkligen en by för att uppfostra barn.

Men på Åland trivs både Alyssa och hennes familj. Hon längtar efter mer gemenskap och en vardag där hon kan göra skillnad.

– Därför har jag nu tagit ett litet steg in i politiken. Jag vill att världen ska bli lite bättre varje dag som jag går till jobbet.