– En kul dag på banken, säger hon varmt leende och blickar ut genom fönstret.

– Och solen skiner och det är snö!

Den här arbetsdagen tillbringar Sofie på bankkontoret i Mariehamn.  Det är en dag av resultatpresentation och möten. Ålandsbanken visar sig ha gjort ett rekordår. För övrigt jobbar hon till största delen hemifrån just nu, precis som så många andra. Någon dag i veckan är hon dock inne på kontoret på jobb.

– Här är det olika, från enhet till enhet, utgående från möjligheter.

Hon understryker att mångas arbetssituation har varit annorlunda under det gångna året, och hon tror och hoppas att vi har blivit bättre på att reflektera över vår tillvaro. Att vi ger oss tid för eftertanke. Men hon kommer också in på vikten av att kunna motivera oss med flera månader av distansarbete.

– Det har funkat jättebra, säger hon om sin egen arbetssituation.

– I våras jobbade vi på distans, sedan var vi tillbaka på kontoret emellan och så blev det distans igen. Vår förmåga att ställa om har funkat fint, säger hon allmänt om Ålandsbanken men tillägger att alla förstås upplever det olika på individnivå. Och hon menar också att det handlar om att ställa sig frågan:

– Hur går jag in i den här dagen?

Varje fredag är det fredagsfika på avdelningen. Då summerar man vad som har varit bäst under veckan som gått. I dessa tider har dessa tillfällen skett på distans. Det handlar om allt från att summera för sig själv vilka mål man har nått under veckan till att lyfta fram någon annan.

– Det har varit ännu viktigare under coronaperioden.

Aktiv uppväxt

Sofie är född och uppvuxen i Mariehamn. Hon är en stolt mariehamnare, som hon säger. Numera bor hon tillsammans med familjen i det nybyggda huset i Jomala, Hammarudda.  

Hon är knattetränare för sonen Olles gäng och då blev det självklart med IFK Mariehamn som klubbtillhörighet igen. Själv spelade hon fotboll länge och slutade precis innan Åland United startade.

– Jag spelade i IFK Mariehamn, i Lemland och i Finström, säger hon och tillägger att hon fick göra en kort sejour i juniorlandslaget men att det inte räckte ända till att få spela några landskamper.

Det framgår med all tydlighet att hon var en aktiv och ambitiös tjej som ville mycket. 

– Vi hade häst i familjen så jag red också, berättar hon och kommer in på att man ibland behöver välja mellan aktiviteter.

Efter Ålands lyceum flyttade hon till Uppsala och studerade genast vidare. Valet låg mellan att studera juridik, franska och att bli civilingenjör. Men det fanns också ett fjärde alternativ – att bli journalist. I yngre år jobbade hon på Nya Åland under helger och lov. På den tiden hette hon Sofie Lundqvist. 

Det blev studier till civilingenjör.

– Jag hade läst den naturvetenskapliga delen i lusse. Jag tänkte att jag testar. Och det var helt roligt under studieåren. 

Numera kommer hon ändå i kontakt med juridiken i jobbet och franskan handlade egentligen till stor del om att hon gillar språket och kulturen. Hon älskar att sitta på ett kafé i Paris, eller i Frankrike överlag.

Reste jorden runt

Eftersom hon studerade vidare direkt efter gymnasiet kände hon senare att hon behövde en paus. Då åkte hon till Oslo och jobbade på ett lager.

– För att få ihop pengar till att resa jorden runt.

Och så blev det. Sedan slutförde hon studierna, plus att hon tog ett studieår i den franska delen av Schweiz – vid universitetet i Lausanne. 2010 var hon klar.

– Jag vill framåt, där det händer saker, konstaterar hon.

Samtidigt menar hon att hon inte hade någon tydlig ledstjärna eller målbild. Efter examen blev det IT-branschen i Stockholm. Hon fick jobb som Sales Manager på dåvarande Logica, senare CGI. Ganska snabbt avancerade hon till account manager på densamma.

Blivande maken Staffan Holmström träffade hon på Åland. Han bodde då i Björneborg. Flyttlasset gick till kompromissen: Helsingfors. Där kunde hon jobba för samma bolag som i Stockholm och han som lärare

– För honom har det alltid varit självklart att flytta tillbaka till Åland i något skede. Det var mer öppet för mig. Sedan blev det Åland och det kändes bra för båda.

Åland och bankvärlden

2013 började hon på Ålandsbanken. Då som projektledare.

– Ålandsbanken driver många projekt. Bankvärlden är i ständig förändring. Det var spännande. Många nyheter, även om jag kände igen mig.

Två år senare kom sonen Olle till världen.

– Ett kalenderår hade jag jobbpaus och var hemma med honom. Ett år var Staffan hemma.

Efter föräldraledigheten kom hon tillbaka till jobbet och en ny tjänst med avstamp i hela Ålandsbankens affärsutveckling och digitalisering. Sedan blev det en avdelningschefsroll inom affärsutvecklingen.

– Mycket spännande hände då!

2018 kom andra barnet, Bobbo, vilket innebar en ny jobbpaus på ett år.

– När jag kom tillbaka på jobb satte vi ytterligare fokus på de samarbetspartners som vi har. Det var i början av förra året.

Sedan ett år tillbaka är Sofie alltså affärsområdeschef för partnersamarbeten. Sedan den första januari sitter hon även med i ledningsgruppen.

– Vi är Peter Wiklöf och sju stycken till, säger hon om ledningsgruppen.

– En representant för varje organisationsdel inom Ålandsbanken.

Att hon skulle komma med i ledningsgruppen var något som växte fram och diskuterades under en period.

– Partnersamarbeten blir allt viktigare för Ålandsbanken och då blir det naturligt med deltagande i arbetet i ledningen. Det är roligt med förtroendet – och förstås att partnerområdet nu finns med på riktigt.

– Det ger mig energi! Det är spännande och roligt, säger hon och nämner olika samarbeten och att hitta formen för dem. Affärsmodellerna.

Hon nämner sparappen Dreams och Fintech-världen.

– Ålandsbanken har blivit känd som en partnerbank.

Sofie lyfter fram Ålandsbankens hundraåriga historia, och att man har långtgående anor och relationer.

– Det ligger i vårt DNA. Det kan vi. Vi är en relationsbank. Men vi behöver inte välja mellan långsiktiga relationer eller innovationer, säger hon och nämner innovationsarbetet med Åland Index som exempel.

Den viktiga dynamiken

För henne, som i grunden utbildade sig tvärvetenskapligt – och tog en dubbelexamen till både civilingenjör och ekonomie kandidat – är just den dimensionen rätt självklar. Visserligen behövs det experter, menar hon.

– Men det räcker inte med bara det. Vi behöver komplement i allt större utsträckning. Personer med olika bakgrund och erfarenhet kan ofta komma längre tillsammans än personer med liknade kunskapsbas.

Hon pratar om korsningar och nyfikenhet. Om dynamik. Både i jobbet och i vardagen, och i livet överlag.

– Nyfikenhet kan man inte ha för mycket av!

Hon berättar om tjänsteleveranser på export. Om partnersamarbeten som går ut på att jobba mot ännu fler aktörer. Hon drivs av den känslan. Och av mixen.

– Det har varit en häftig resa! Det är många som är med och bidrar inom Ålandsbanken. Vi är verkligen med och förändrar och utvecklar.

Den här jobbfredagen tar för hennes del inte slut vid uppmärksammandet av ett rekordår för banken. Hon avslutar dagen med ett jobbmöte kring ett samarbete kring bolån på den svenska marknaden.

– Ett jättespännande samarbete där Ålandsbanken är plattformen för tjänsteleveranser.

Föräldraskapet breddar

För egen del har självklart föräldraskapet och föräldrarollen lett till en stor förändring. Något som också har spillt över i jobbet och bidragit till en breddning av perspektiv och förståelse. Privat handlar det kanske än mer om balans i vardagen.

– Det är så mycket som händer. Så mycket som är roligt. Men just nu går min tid åt till barnen, huset, stugan och till att vara knattefotbollstränare.

Hon är också nöjd med att bara rätt och slätt ha tid tillsammans med familjen, och att göra vardagssaker som att åka pulka. Även om resandet är ett stort intresse är det inte själva resandet i sig som är det viktiga för henne. Snarare handlar det även där om att vidga vyerna och få nya perspektiv.

– Vi har gjort Home Exchange, säger hon om husbytesmöjligheten som de har utnyttjat.

– En tysk familj har bott hos oss och ett franskt manligt par tyckte att det var exotiskt med kossor. Det har funkat bra! Vi har bott på franska rivieran med egen pool. Det är ett miljövänligt och billigt alternativ, samtidigt som det är spännande att kunna komma ett steg närmare det lokala. Sedan barnen föddes har vi bara rest i Europa, konstaterar hon och säger samtidigt att hon ser fram emot mer resande ihop framöver.

På samma gång understryker hon att det alltid finns andra sätta att vidga vyerna på, när utrymme för resande inte ges. Under studietiden var hon engagerad i utbytesstudentföreningen i Uppsala och fick energi av det.

– När jag var hemma med barnen gick jag en franskakurs på Medis. Det lägger jag på hobbykontot.

Överlag pratar hon mycket om att tanka energi. Att få in dynamiken i vardagen. Hemmet i Hammarudda. stod klart 2014. Där, vid en liten grusväg intill vattnet, finns kossor på bete sommartid och där finns en enda åretruntgranne i närheten.

– Tur att det är världen bästa grannar, inflikar hon leende.

Somrarna tillbringas på stugan på Föglö.

– Min man är lärare. Vi flyttar ut, och sedan flyttar vi hem. 

För hennes del brukar det innebära en vecka av pendlande i början och i slutet av sommaren. På Föglö blir det en hel del rökt abborre och flundra.

– Jag tycker om att lägga lite nät och gjorde det en hel del tillsammans med min morfar som barn.

Nu, när allt resande har lagts på is har bland annat sommarstugan på Föglö fått träda in som resmål.

– Vi brukar inte vara där på vintern, men var där nu på nyår. Då packade vi resväskorna.

– Och på sportlovet ska vi också träna på att resa. Till Geta!

Att vara knattetränare i fotboll åt sonen Olles lag tycker hon att är roligt, och inflikar att det snarare handlar om fotbollslekis och att vara lekledare.

– För mig är det viktigt att ge tillbaka på något sätt. Min mamma var lagledare i vårt juniorlag. Det är jättekul med lagsporter, med fotboll. Lagkulturdelen. Lag och gemenskap.

De internationella kontakterna

När hon på nytt kommer in på balansen i vardagen understryker hon att det gäller att hitta en som funkar för var och en.

– Jag jobbar förstås en hel del och behöver tänka till vad jag gör med resten av tiden.

Hon springer gärna, men inser att det nu blir för sällan.

– Jag tar trapporna på jobbet och drar pulkor och lyfter barnen istället. Kanske sedan, om några år, blir slalom med barnen. Jag gillar när det går undan!

Och hon gillar att skida. I Lausanne var det bara att ta på sig skidkläderna och ta skidorna i handen och åka till backarna med tåget.

– Allting är så nära där.

Visserligen finns suget där att ge sig iväg utomlands igen.

– Men är det sannolikt? Nja! 

– Det är det som är så kul med Ålandsbanken. Via samarbeten kommer vi utanför våra geografiska områden.

Hon nämner samarbetet med Doconomy där spridningen av Åland Index innebär kontaktpunkter ut i hela världen.

– Internationella inslag som jag gillar och drivs av.

Hon ger jämförelsen med att bo långt borta och alltid längta hit, till Åland, eller tvärtom. För henne blev det en bra lösning att bo på Åland, men ändå kunna stävja sin längtan ut i världen.

– Det går att tanka det internationella här. Dels genom jobbet, dels genom resor!