Magnus J Stark är full av energi. Han är onekligen en aktiv person. Sedan två år tillbaka är han vd för Ålands hushållningssällskap. Innan han började sin tjänst vid Ålands Landsbygdscentrum jobbade han i centrala Stockholm, vid Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien som verksamhetsansvarig för jordbruks- och livsmedelsfrågor. Bodde gjorde han i Norrtälje. Nu pendlar han mellan bostaden han hyr på Prästö och familjen som finns kvar i Norrtälje. 

På Prästö har han nära till naturen och inte minst till vattnet och paddlingsmöjligheterna.

– Jag paddlar rätt mycket. Jag har gjort Prästö runt några gånger. Ute i kajaken tänker man inte på så mycket annat – man är i stunden, säger han tacksamt.

Han är uppvuxen på en gård i Lohärad, utanför Norrtälje. Familjen odlade spannmål och det fanns köttdjur på gården. Även Magnus lärde sig att hjälpa till med arbetet. Han hämtade djuren från skogen, stängslade och körde traktor från tio-tolvårsåldern.

Otvivelaktigt är naturen viktig för Magnus. Att bo i Mariehamn var därför inte ett alternativ. Godby uppskattar han dock. Han beskriver känslan av att stå och tanka bredvid en traktor, och att det finns en trygghet i det där.

– Jag ligger hellre bakom en traktor med ett löklass på väg till Ålands trädgårdshall än efter en mopedbil. Då vet man att det är viktiga saker på gång, säger han leende om det förstnämnda.

Det Magnus särskilt gillar med Åland är just att livsmedelsproduktionen är så närvarande, precis som han värdesätter närheten till hav, jord och skog, men också det aktiva kulturlivet. Han har gått många av de åländska vandringslederna och han har besökt 15 av de åländska kyrkorna. På gravstenarna får han en uppfattning om vilka vi är och var.

– Jag kommer från en landsortskyrka. Kyrkan samlar barn och gamla – den har en funktion. 

I 20-årsåldern var han också mer troende än han är nu. Åtminstone är det så Magnus beskriver att hans mamma minns det. Faktiskt hade han tankar på att bli präst. Den yngre Magnus ville dock mest bara predika, inser han i efterhand. I dag är det snarare den själavårdande delen som skulle locka honom.

Moderat ungpolitiker

Uppväxten i en praktisk jordbrukarfamilj innebar inga stora upprorstider för Magnus, däremot var han en filosofisk tänkare. Inte alltid uppskattade föräldrarna hans funderingar dylika kring huruvida brödrosten faktisk existerade när man inte såg den. Dessutom var han politiskt engagerad i moderaterna i Norrtälje. Föräldrarna kände säkerligen en viss konfundering då de som lantbrukare vara centerpartister, precis som Magnus farfar och farfarsfar var.

– Min farfar var bondeförbundare, men han tyckte ändå att det var bra att jag engagerade mig, även om det var i moderaterna.

När Magnus utbildade sig till ekonomagronom vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala klev han av politiken. Studielivet var så mycket roligare. Kanske är han en teoretisk praktiker eller en praktisk teoretiker, funderar han. Han jämför med att han troligen skulle vara dålig på att praktiskt lägga en hållbar svetssöm, men däremot kunna hålla kurser i det. Dessutom tycker han att det är roligare att jobba med människor. Samtidigt kan han i dag förstå sin egen pappa som nästan tyckte att det var kul när någonting gick sönder så att han kunde anta utmaningen och få det fixat. Kanske börjar även Magnus så sakteliga komma till det även han.

– Ingenting är omöjligt! Det har jag fått från jordbruket. Det är bara att göra. Det finns lösningar på det mesta. Uthållighet och envishet. Det är ett förhållningssätt och någonting man lär sig.

Från att ha varit rätt benhård marknadsliberal har han krupit mot mitten. Han har sett att det är viktigare att få saker och ting att fungera. Dessutom har han fått smaka på lite av sin egen medicin nu.

– Nu prövas jag själv. Mina barn har ett tydligare vänsterperspektiv än vad jag har, så gissa om diskussionerna vid matbordet har varit livliga genom åren! Det är väl inte alla gånger all mat har ätits upp under fröjdefull glädje, men känslan av samhörighet kommer ändå snart tillbaka.

Frågvis nyfikenhet

Bland hans drivkrafter finns envisheten och nyfikenheten. Han gillar att fråga: varför, varför, varför … Han är helt enkelt intresserad av att förstå hur saker hänger ihop och om de kan göras på ett annat sätt.

– Saker och ting förändras ju hela tiden och det enda vi människor har att göra är att följa med i förändringarna och anpassa oss till dem så att det så långt som möjligt blir som vi vill.

Bästa sättet att komma framåt är genom att prata med andra, understryker han.

– Ju äldre man blir desto mer lyssnar man på andra. Eller åtminstone så borde alla det. Och så är det ju med livet. Det levs framlänges, men förstås baklänges.

Han jämför sitt tjugoåriga jag med sitt femtiosexåriga jag och menar att det är av egen erfarenhet han har kommit till det – att öronen numera är större och munnen mindre. För nog kunde han vara lite uppkäftig i unga år, både mot lärare och andra. Han kunde helt enkelt vara lite kaxig. Han var spontan och höll inte inne med en bra punchline. Men han har insett att ord sitter kvar och kan såra.

– Ett ord sitter kvar längre än ett ärr i huden.

Fortsättningsvis tycker han dock om att vrida och vända på saker, att ställa saker på sin spets.

– I dag är det viktigare att vara konstruktiv, för att det ska leda någonvart.

Åland alltid nära

Efter studierna i Uppsala var planen att flytta tillbaka till Norrtälje. Aldrig trodde han att han skulle flytta till Stockholm, men så blev det ändå 1995.

– Min fru bodde i Stockholm. Hon är också från Norrtälje.

Det blev sju år i Stockholm. De bodde i innerstan och han jobbade vid Odenplan. Han själv är uppvuxen med svensktoppen och andliga sånger, medan hustrun Annika drog in lite ”finkultur” i hans liv. Bägge är förtjusta i att gå på konserter och teatrar och njöt av utbudet i Stockholm

– Sedan insåg vi att fem personer i en trerumslägenhet inte längre var en hållbar lösning. Dessutom fanns våra föräldrar i Norrtälje. Så vi flyttade dit och jag pendlade till Stockholm. Rätt mycket buss blev det, plus en del resande i Sverige och i Europa. Det var så roligt, men kanske borde jag ha rest mindre när barnen var små.

För Magnus har Mariehamn alltid varit staden närmast Norrtälje. Som riktigt liten minns han när färjan gick från Norrtälje hamn till Mariehamn, och han åkte över med sin mamma och någon av hennes väninnor som köpte skinka på dåvarande Mathis nära hamnen. Genom seglingen, orienteringen och scoutingen blev det också mycket kontakter och utbyten.

– Åland låg inte långt bort! Mariehamn var närmare än Stockholm och Uppsala.

Skriver snapsvisor

Magnus är en morgonmänniska. Att sova, äta och röra på sig är tre nyckelfaktorer för grunden i hans välbefinnande. Redan i Stockholm testade han yoga och uppskattar numera att kunna gå på yogaklasser i Godby, på Yoga Samprema.

– Det är en helt annan kultur i yogastudion i Godby. Inte samma dyra kläder. Här är man sida vid sida med elektriker och plattläggare. Det är ett andningshål. Jag hoppas att de blir mer nu när pandemins effekter minskar.

Annars gör han oftast, men inte alltid, en halv timmes yoga på mattan hemma på morgonen. Han gillar också små utmaningar. Genom åren har det blivit allt från vandringar, till segling och orientering. Sina födelsedagar har han gärna tillbringat genom att sova ute eller liknande – natten till sin födelsedag, Det har varit egna presenter till honom själv.

Han tycker om att läsa poesi, det är kort och koncist. Som yngre skrev han även en del själv. Dessutom skrev han i studenttidningen. Numera blir det snapsvisor.

– En del människor löser korsord, säger han jämförande.

– De är i liten och fast form, lite kul och lite snällt.

Han har varit med i svenska snapsvisemästerskapet och ser även fram emot att också någon gång vara med i det finländska mästerskapet. Numera skriver även sonen Gustav som studerar i Uppsala dryckesvisor.

– Han är lite mer musikalisk och lite vassare med orden, erkänner Magnus.

Lantbrukets utmaningar

Magnus återkommer till sitt jobb som vd för Ålands hushållningssällskap. Till sin hjälp har han personal som kan bistå lantbrukarna i allt från husdjur och växtodling till ekonomi. De driver även ett antal utvecklingsprojekt.

– I sommar har det handlat om bevattningen av vall. Gräs är beroende av vatten och kontinuerlig tillförsel av vatten.

Det handlar om att kunna skörda flera gånger per år, både hö och ensilage. En hypotes är att den kontinuerliga vattentillförseln ger både mer skörd och bättre kvalitet.

– Om tre till fem år får vi bra svar, men vi har även kollat på tidigare forskning. Det viktigaste för oss är inte hur snabbt det går, men att vi har rätt riktning.

Egentligen handlar det inte bara om att prata bevattning, utan vattenhushållning, understryker han. 

– Och sambanden gäller ju för alla grödor.

Han nämner lantbrukets utmaningar – som just vattenhushållning, men också management och marknadsfokus. Att hänga med i vad som händer på marknaden. 

– Det måste lantbrukaren börja följa mer och mer, och det blir en tydligare roll där för oss rådgivare. Allting ska förstås göras på ett hållbart sätt.

Företagsledningen är en stor utmaning, menar han. För många lantbrukare på Åland har just rollen som företagare inte varit helt naturlig. Dessutom har det varit ovanligt med fler än tio anställda hemma på gården. Nu har vissa 30-50 säsongsanställda under cirka sex månader. Man kan vara duktig på att odla och förvara frukt, men då handlar det också om att hantera människor.

Kring framtiden funderar han:

– Kanske mer samarbete med Ålands näringsliv, säger han och nämner att de ska vara duktiga på att hitta de som hjälper, om det så handlar om konsulter eller rådgivare och mentorer från Finland eller från Tyskland.

– Vi ska vara duktiga på att förstå lantbrukarnas behov!

– För vår del finns det ett enormt behov av att titta utanför landskapets gränser för att få inspiration. Vi kan inte tro att vi kan komma på allt själva.

Han påminner om vikten av att inte tappa riktningen, och utmaningen som kan uppstå i att hålla långsiktigt fokus när man har fullt upp med nuet. Han pratar om balansen. Vad som är riktigt viktigt att göra. Och om var hushållningssällskapet kan ha en avgörande betydelse.

– Alla har sina utmaningar! Det är bara de som inte gör något som inte gör något fel. Vi lär av varandra och gör den andra bättre! Så vill jag att vi ska tänka! Inte jag som person, utan som funktion.