Det var en kall och snöig kväll i februari år 2017 då Mohamad, hans fru och deras tre små barn landade vid Mariehamns flygfält. De hade några veckor tidigare inte haft en aning om var Finland fanns på en karta, ännu mindre Åland. När samtalet från Unicef kom med förslaget om ett permanent boende på Åland var Mohamad tvungen att be om några dagars betänketid för att kunna göra lite research på var de skulle hamna.

– Jag visste att Nokia mobiltelefoner kom från Finland, och att det är ett kallt land. Men ingenting annat.

De bestämde sig för att tacka ja till chansen, och fann sig själva några veckor senare i Finnby i Sund.

– Första tanken var att det var väldigt kallt och mörkt. Men det var ändå bättre här än där hemma, så vi var glada för det, säger Mohamad.

Men att vänja sig vid ett liv ute på den åländska landsbygden där familjen sällan såg några andra människor, efter att ha levt ett liv i en miljonstad, beskriver Mohamad som en väldigt tung tid.

– Det var väldigt svårt i början för mig och min fru. Barnen anpassade sig snabbt, men vi hade det tuffare. Vår tredje dag här gick min pappa bort, och att inte kunna resa då var väldigt jobbigt.

Efter några veckor på Åland började Mohamad öva svenska hemma på egen hand, i väntan på att få en plats vid Medis svenskakurs. Familjen började även ta sig in till Mariehamn för att få omväxling i vardagen.

– Sakta började allt kännas lite lättare, säger Mohamad.

Stark vilja att hjälpa andra

Mohamad är född och uppvuxen i Aleppo, Syrien. Han beskriver sin tillvaro i hemlandet som trygg och bra, fram till dess att kriget bröt ut år 2011.

– Vi hade det bra i min familj. Även om det var mycket korruption ute i samhället hade vi det bra. Vi hade en stor social trygghet, vi tog hand om varandra och livet var bra.

Mohamad ägde och arbetade i ett stort skrädderi med 15 anställda.

– Vi fokuserade på ytterkläder. Damkappor, kostymer och jackor och sånt. Vi tillverkade ungefär 200 till 300 kostymer i veckan. Det gick väldigt bra för butiken, säger han och stoltheten lyser igenom hans leende.

Men butiken föll offer för kriget och förstördes i ett bombanfall. Mohamad ändrade snabbt fokus och bestämde sig för att hjälpa till i samhället så gott han kunde. Han fick tag i en gammal ambulans, och började köra runt i Aleppo för att hjälpa skadade människor till sjukhuset.

– En ambulans är gjord för en person, men jag hade ofta fyra eller fem stycken med mig som jag skulle föra till sjukhuset. Människor använde sina bilar för att plocka upp skadade. Det var väldigt hemskt, allt det man fick se. Men det kändes väldigt bra att kunna göra något, hjälpa på något sätt.

Mohamad fortsatte köra, dag som natt. En eftermiddag parkerade han ambulansen utanför en byggnad han skulle besöka, och i samma sekund som han kliver in i huset träffas ambulansen utanför av en bomb från ett flygplan som flyger över dem.

– Det var då jag för första gången kände mig rädd för min familj skull. Vi bestämde oss där och då att det var dags att lämna vårt hem. Vi flyttade till Turkiet där vi blev kvar i två år innan möjligheten att komma till Åland dök upp.

Tiden i Turkiet beskriver Mohamad som en lång väntan.

– Vi sade hela tiden, att när det lugnat ner sig i Syrien så åker vi hem igen. Vi tänkte att vi bara skulle vara hemifrån i två månader. Men nu har det gått nio år.

Mohamad hoppas varje dag att läget ska bli lugnare och stabilare i hans hemland, även om han inte ser att en flytt tillbaka kommer ske.

– Man vet aldrig vad framtiden har med sig, men våra barn är uppvuxna här och är 100 procent ålänningar nu. De vet ingenting annat än livet här. Det är min fru och jag som kan minnas tillbaka till en tid i Syrien som vi saknar. Men även om kriget tar slut så ska det hända mycket till för att det ska gå att flytta dit igen. Det finns inte jobb, det finns inte något av det vi lämnade. Men det är mitt hemland, och det kommer vara en dröm hela livet att allt ska bli bra, säger han.

Över 500 bröllopsgäster

I dag har även Mohamads syskon lämnat Syrien och bor nu i Turkiet. Förra året åkte Mohamad och hans familj på semester dit, och syskonen återförenades för första gången på sex år.

– Vi har inte kunnat åka tidigare då vi inte haft alla papper i ordning. Vi behövde bli finska medborgare innan vi kunde åka. Nu är vi det, och nu kan vi resa och hälsa på dem.

Mohamad blir märkbart rörd när han pratar om familjens återförening.

– Jag kan inte med ord beskriva hur det kändes att ses igen. Det var en topp i livet. Det gav mig ny glädje och ny energi. Mina barn fick träffa sina kusiner. För oss är familjen väldigt viktig, och det betyder mycket för mig att mina barn kan vara en del av vår stora familj. Vi pratar alltid arabiska hemma så barnen ska kunna språket och kunna kommunicera med resten av familjen.

Bild

Han ser stora kulturella skillnader i hur man umgås här och i Syrien. Skillnader som han ofta kan komma på sig själv med att sakna.

– I Syrien jobbar man mycket mer än här, längre dagar och sex dagar i veckan. Men ändå träffar man sin familj och sina vänner mycket mer. Man möts upp efter jobbet och äter middagar tillsammans, man träffar vänner och spelar kort på kvällarna. Man är ofta väldigt många som ses samtidigt i stora grupper. På vårt bröllop till exempel var det mellan 500 och 600 personer som kom, och det är så man har bröllop i Syrien. Vi bjöd 1.000 personer, säger han och skrattar.

På Åland känner Mohamad att han har många bekanta, men få vänner.

– Jag saknar det sociala livet med mycket vänner, men vi har vant oss med situationen här. Det är annorlunda helt enkelt.

Egenföretagare och tacksam

Det är en positiv och glad Mohamad som i dag är stolt ägare av sitt skrädderi SYriern i Mariehamn, som han slog upp dörrarna till år 2019. När vi sitter i hans personalrum är det stolthet och glädje som fyller rummet. Mohamad har snabbt blivit en omtyckt och väletablerad skräddare på den åländska marknaden.

– När jag gick svenskakurser på Medis ville jag jobba extra vid sidan om. Jag har varit skräddare hela mitt liv och jag tycker om att vara det, så jag ville inte börja jobba med något annat. Så jag kontaktade en lokal textilfirma. De hörde av sig efter ungefär tio månader och jag började jobba lite där. Men jag är modig som person och vill testa och prova mig fram. Så jag fick hjälp att starta en egen butik.

För Mohamad är en nöjd kund det viktigaste resultatet av hans arbete. Han har en hög arbetsmoral och en stark yrkesstolthet.

– Folk är nöjda med mitt jobb, och det gör mig glad. De är glada när de kommer in i butiken, och de är glada när de går. Och folk är väldigt hjälpsamma, de vill hjälpa mig framåt och vill att det ska gå bra för mig.

Men det är inte bara tacksamhet och beröm för sitt arbete som Mohamad får ta del av. Det ramlar även in gåvor nu och då.

– Vi får allt från blommor och choklad till andra presenter från kunder som vill visa sin tacksamhet. Det är fint och det gör att man vill jobba hårt för att fortsätta göra kunderna nöjda.

Mohamad har lärt sin fru att sy och i dag hjälper även hon till i skrädderiet.

– Hon börjar bli väldigt duktig, säger han stolt.

Familjen har nyligen köpt hus i Mariehamn och Mohamad har nu även en verkstad hemma där han servar symaskiner.

– Det är roligt att göra det man kan, säger han.

Hjälper de han kan

Var han står tio år in i framtiden är ingenting som Mohamad i dag kan föreställa sig. Men planen är att bli kvar på Åland.

– Vi trivs bra här, det är barnens hem. Åland är väldigt fint och ett bra samhälle. På sommaren tycker vi mycket om att vara ute i naturen, och Mariebad tycker hela familjen om.

Men Mohamad är mån om att understryka att han alltid kommer fortsätta hjälpa sitt folk som är kvar i Syrien.

– Jag skickar pengar varje chans jag får, jag vill göra det jag kan. 500 euro får man inte mycket för här, men för en familj i Syrien är det hyra och tak över huvudet i åtminstone sex månader. Inklusive kläder och mat. Jag hjälper alla jag kan, familj eller inte. En människa är en människa.