För fyra år och tre månader sedan kom Kamarein Alnajjar och Iyad Al Monajad med sin då tvååriga dotter Sausa till Kumlinge som flyktingar. Familjen anlände från Libanon där de hade bott i ungefär fem år, men ursprungligen kommer de från Syrien.

– Vi kom i februari-mars. Det var kallt då och jag var rädd, säger Kamarein.

Familjen anlände till flygplatsen i Åbo där de möttes av Désirée Johansson och Satu Numminen från Kumlinge kommun. Då kom även en annan flyktingfamilj till Kumlinge som ganska snabbt beslutade sig för att flytta till Jakobstad.

– Vi vill inte flytta nu, men kanske när barnen är 15-16 år, säger Kamarein.

I dag har Kamarein och Iyad tre barn. Sönerna Foad, 3 och Ibrahim, 2, är födda på Åland. Tillsammans med systern Sausa, 6, går de på dagis. 

Familjen bor i kommunens radhusområde och Kamarein och Iyad har flera jobb.

– Jag städar på Kastören i stugbyn och jobbar i köket på kvällen, säger Kamarein.

– Jag jobbar alltid. Jag målar, klipper gräs, städar simstranden och jobbar med fastighetsskötsel, säger Iyad. 

Lär sig svenska

Förutom att arbeta lär de sig svenska via Medis, något som har varit en utmaning på distans under pandemin. I höst inleder de en fyraårig kompletterande grundskoleutbildning som ordnas av kommunen.

– Vi ska gå i årskurs fem som små barn, det är jättebra,  säger Iyad och skrattar. 

Familjen talar arabiska hemma. Varken Kamarein eller Iyad kan läsa eller skriva på sitt modersmål vilket gör det ännu svårare att lära sig ett främmande språk som svenska. Ändå kämpar de på och båda kan i dagsläget göra sig förstådda på svenska. 

Familjen trivs väl på Kumlinge och uppskattar stödet och engagemanget från lokalbefolkningen.

– Mia (Hanström) är som min mamma och Kaj (Törnroos) är som min pappa, säger Iyad och skrattar. 

– Vi har ganska många vänner här som ofta kommer på besök, som Nina, Annika, Mia, Satu, Désirée, Mai och Margareta, säger Kamarein. 

– Barnen tycker om Kumlinge och människorna, säger Iyad.

Saknar familjen

Både Kamarein och Iyad har god kontakt med sina familjer. Den största drömmen är att återförenas med dem när det är möjligt.

Iyads föräldrar bor i Beirut och vanligtvis talar han med dem dagligen.

– Men just nu har de inte wifi, säger han.

Kamarein pratar i telefon med sin mamma flera gånger om dagen. Båda familjer tycker att det är bra att de bor på Åland.

– De säger att det är jättebra att vi inte är där, säger Iyad och fortsätter:

– Men där är alla tillsammans, det är lite jobbigt. 

För tillfället har Kamarein och Iyad det gröna passet som innebär att de har uppehållstillstånd och kan resa till vissa länder. För att få resa och hälsa på sina familjer behöver de däremot det röda passet. 

När de har bott fem år på Åland kan de ansöka om medborgarskap om de kan tillräckligt bra svenska. För analfabeter ordnas det ett lättare språkprov som förenklar processen att få medborgarskap i Finland. 

På familjens gård utanför radhuset står en studsmatta och en del leksaker. I närheten har Iyad anlagt flera trädgårdsland med bland annat jordgubbar, ärtor och tomat.

– Jag tycker om att odla grönsaker och laga mat. Vi lagar baklava och jag bakar tårtor, säger Iyad.