Ådans Vänner, med Lucas Wideman i spetsen, har i sitt pilotprojekt som målsättning att bekämpa invasiva rovdjur och skapa förutsättningar för sjöfåglar att få häcka i lugn och ro i den åländska skärgården. (Se faktaruta.)

Denna systematiska rovdjursjakt sker främst på tre områden. Dessa områden är på öar och skär på norra, nordvästra och södra Åland. Stora insatser görs även i det tysta av markägare och jägare utanför projektet. Inom ramen för ”vanlig jakt” fälls en hel del mårdhundar för till exempel rådjursjagande hundar såsom wachtelhund och taxar etc.

Ungefär tolv ekipage är medlemmar i Ådans Vänner, medan tre av dem har fått i uppdrag att inom ramen för projektet fara ut till dessa holmar och skär på Åland för att bekämpa främst de invasiva arterna mårdhund och mink. Denna jakt, med specialtillstånd, får pågå med lös hund fram till den 15 april. Ett ekipage består oftast av en rovdjursjagande hund samt dess hundförare. De kan ta hjälp av externa jägare som kommer med och hjälper till. 

Det är detta projekt som för mig till dagens jakt på holmar utanför Isaksö, i Geta skärgård.

Första anhalt Arnholm

På Isaksö träffar jag de lokala jägarna Magnus Österlund och Jens Eriksson. Magnus är även jaktledare för det område vi ska jaga i. Strax kommer även Rickard Widberg, som tillsammans med sina hundar Molly och Leia utgör ett av dessa ovannämnda ekipage för rovdjursjakt. 

Det är en solig, vacker dag med friska nordliga vindar. På västra sidan av Isaksö stiger vi ombord på den vackra farkosten som ska ta oss till några öar norr om Isaksö. Såsom vore vi tempelriddare är vår första anhalt Arnholm. Medan morgonkaffet och andra förnödenheter bärs i land fokuserar Leia på jakten. Innan första koppen slunkit ner väcker hon och börjar skalla inom tre minuter. Leia har ställt sin första mårdhund. Ivriga tar vi oss in i snåren, med rotvältor blandat med vacker tallskog. Jag får fram kameran och lyckas föreviga dansen mellan Leia och mårdhunden. Det blir ingen långdans. Ett välriktat skott från Rickard och dansen är över.

Vi fortsätter spåra av resten av ön, men förutom en par rådjur som skymtat tidigare är det bara en kritvit hare som rusar iväg framför Leia. Leia som är en amerikansk foxhound och skolad av Rickard att bara jaga rovdjur, visar bara lamt intresse för harar och rådjur. Vi bedömer att det inte finns flera mårdhundar på ön och hoppar i båten för att förflytta oss norrut till Mattskär. Där tar vi i land vid Magnus mammas stuga vid den sydvästra udden. 

Alla i samma rishög

Leia studsar i land och börjar söket. Ön består av två uddar i nordsydlig riktning som är förenade på mitten där ön är hopsnörd som av ett bälte. I området vid bältet finns ett hygge samt rotvältor och annat skoj som mårdhundar gillar. Där börjar Leia väcka igen. Alla rusar på pass, men ganska fort konstaterar Rickard att det sannolikt är mårdhund. Han har hittat rotvältan där den troligen ligger. Leia kommer dit och skäller ivrigt. Det kommer inget ljud alls från rotvältan och vi börjar bli osäkra om det faktiskt är mårdhund. De brukar väsa och fräsa och föra ett himla oljud. Ur rotvältan rusar plötsligt en mårdhund fram i full fart. Leia springer efter och försöker ställa den. Den attackerar Leia som duckar och ger sig på på nytt. Ny attack och Leia duckar. Mårdhunden tar ny fart och rusar i full karriär tillbaks mot det område vi kom från. Den har hittat ett nytt gömsle. En stor stack med ris och bråte från uppredningen av Alfridas framfart. Leia försöker ta sig in, Rickard kastar sig på marken och kravlar in i högen. Jens kan inte hålla sig utan hittar ett eget hål. Plötsligt har vi en mårdhund, en foxhound en Getabo och en hundförare i samma rishög. Inte utan att man måste dra lite på munnen åt det lite komiska Bellman-upplägget.

Från botten på rishögen hörs röster. ”Där, ett hål under stenen, där måste den vara.” ”Stopp in handen och dra ut den!” ”Nää, inga jag inga!”. Efter en halvtimmes bökande och stökande börjar gänget ge upp. Men inte Jens. ”Lite till barra” säger han. Leia håller med och kort därefter har hon lokaliserat mårdhunden och Rickard kan sätta stopp för detta kapitel. 

Hedersuppdraget

Vi går tillbaks med Leia och historien upprepar sig. Tiken för upp en ny mårdhund som drar ut på sydöstra udden. Rickard är snabbast med och lyckas knipa den i vassen då den var i färd med att gå till sjöss.

Rickard och jag söker av hela östra området på ön och förutom en par rådjur var det lugnt. Magnus och Jens har gått tillbaks till stugan och gjort upp en eld. Korvtajm! Det har kurrat i magen en stund och vi njuter av vår lunch ute i det fria. De har hittat en fin läplats i slänten där vi grillar och njuter av livet och varandras sällskap med den värmande solen i ansiktet.

Västra udden är dock ogådd. Jag får hedersuppdraget att vara hundförare och Leia följer snällt med då jag tar mig norrut. Ganska snart markerar hon att hon har vittring och vi rör oss försiktigt framåt. På min väg längs med stranden träffar jag på ett blandat följe av knipor, storskrake och svanar som simmar harmoniskt i läan på västra sidan av ön. Längre ut på udden stannar jag på pass medan Leia går längst ut. Plötsligt ser jag något komma rusande mot mig. Jag får upp kameran och ett flertal fullträffar på ett vackert rådjur som kommer språngandes förbi mig på nära håll. Medan skyttarna väntat på att vi skulle få upp något passade de på att bygga upp en vettaskåra. Viktigt att hålla traditionerna i liv. Leia hittar dock inget och vi gissar att det som varit där kanske simmat norrut till nästa ö, Långklobben.

Går bet på minken

Vi gör ett försök på Långklobben, men det enda vi finner där är en mink. Den har förskansat sig under en av stugorna och vägrar att komma ut. Mycket troligt hade den flyttat in i golvet på stugan. Leia springer runt stugan och skäller, men utan terrier eller annan grythund går vi bet. 

Dagen börjar gå mot sin ända och vi sätter oss i båten för färden hemåt. Vi var hyfsat nöjda med dagens viltvårdande insats samt trevliga samvaro med gemensamt mål. Många ådbon och ungar kommer att klara sig tack vare detta. Vi kom även överens om att fortsätta vårt uppdrag av Ådans Vänner och beta av ytterligare öar följande fredag.

Ådans Vänners projekt

Så här beskriver Ådans Vänner projektet på sin hemsida www.aprf.ax:

”Projektet strävar efter att komplettera landskapets mårdhundsprojekt som med framgång använt åtelkameror och rovdjursekipage bestående av förare och hund som rycker ut på kort notis vid alarm från en åtelkamera i närområdet. Längre ut i skärgården kan denna metod vara svår att anamma i samma utsträckning då det är svårt för ekipagen att rycka ut till holmar nattetid på kort varsel samt tidsödande att sköta åtelkameror på holmar.

Vi har utöver de existerande insatserna inlett en intensifiering av elimineringen av invasiva rovdjur framförallt under vårvintern inom viktiga häckningsområden. Detta för att minimera förekomsten av invasiva rovdjur under den känsliga häckningsperioden. I kombination med fällor som inte behöver kontrolleras kontinuerligt är detta ett resurseffektivt koncept.”

Daniel Eriksson