Jan Sundberg är professor emeritus i statsvetenskap och just nu aktuell med boken ”Den åländska självstyrelsens kvaliteter” där han studerar Ålands självstyrelse och lagstiftning tillsammans med Stefan Sjöblom, professor i statsvetenskap. De konstaterar att lagarna som stiftas på Åland kontrolleras betydligt hårdare än riksdagens lagar. Det har också talats om att göra kontrollsystemet smidigare än det är i dag.

– Jag har själv argumenterat för att den här kontrollen, arvet från tsaren, skulle man kunna släppa. Både med administrativt kunnande och politisk vilja har Åland blivit en aktör som man inte kör över hur som helst, konstaterar Jan Sundberg.

Han menar att Ålands roll i Nordiska rådet och i EU-sammanhang, även om den kunde vara större, har bidragit till att stärka Ålands ställning gentemot kärnstaten Finland.

Har Finland hängt med i den utvecklingen, att Åland stärkt sin ställning och inte kan köras över?

– Finland har inte varit så välvillig alla gånger att överlåta befogenheter till Åland, men det har också varit ömsesidigt. Man har inte alltid på Åland varit mogen att ta emot befogenheter. 

Det blir en avvägningsfråga för Ålands del, säger han. Ett övertagande av många behörigheter på en gång skulle kunna bli en svår situation att hantera.

– Det är en fråga som måste behandlas i bilaterala förhandlingar där man stegvis överlåter befogenheter. Men i skattefrågor och liknande har man inte alls varit välvilligt inställd från finsk sida, man har uppfattat det så att Åland kanske kunde bli ett ställe där man har bekvämlighetsflagg eller något liknande. 

– Jag vill påstå att det inte är någon enkel match för Åland att få mer att besluta över. Men de inom administration och politik på Åland har verkligen fått vässa sina kunskaper i att argumentera. De har blivit tvingade att bli väldigt duktiga på det, om vi ska se något positivt.

”Går väldigt trögt”

Hur skiljer sig relationen mellan Åland och Finland nu från den senaste revisionen av självstyrelsen?

– Det beror förstås på vilken regering som sitter, men nog säger det någonting om hur svårt det är när det första betänkandet från Gunnar Janssons kommitté kom 2010, där man från åländsk sida tog initiativ att revidera självstyrelselagen.

Jan Sundberg tycker inte att det har funnits några radikala krav från åländsk sida, utan att man snarare har varit försiktig.

– Men frågan är känslig i Finland och det har resulterat i en massa utredningar. Dialogen har nog funnits där hela tiden, men det går väldigt trögt. Den kanske har skett i god anda, men jag kan inte tänka mig att man jublar på Åland.

Borde Åland höja rösten mer i stället för att ta de försiktiga steg du beskriver?

– Jag vet inte vad som är bäst, för Åland har varit väldigt ödmjukt mot Finland i många avseenden, samtidigt som man behöver stå på sig och också har gjort det. Men man behöver uppnå en överenskommelse att kunna förhandla och inte framkalla konflikter.

Jan Sundberg menar att Åland i regel lätt blir negligerat i Finland, men att krav på ökat självstyrelse samtidigt väcker stora känslor.

– Många lever ännu i tron att ålänningarna vill lösgöra sig från Finland och förenas med Sverige, andra blir upprörda när de får höra att lagtinget har rätt att lagstifta, säger han.

”Paragrafrytteri”

Ett problem som åländska politiker har noterat vid ett flertal tillfällen under åren som arbetet med revisionen pågått är att förhandlingarna fastnar i de juridiska detaljerna. Jan Sundberg är kritisk till samma sak. 

Han jämför med relationen mellan Danmark och Färöarna där förhandlingarna sker bilateralt.

– Ursprungligen var självstyrelsen ett finskt initiativ, ett  så kallat ”top-down”-initiativ. Man implementerade det på Åland mot ålänningarnas vilja. Men i den processen föddes sedan ett ”bottom-up”-krav nerifrån. ”Top-down”-tiden är över, men lika väl har man inte velat släppa den i Finland, det är ändå de som vill bestämma hur det ska vara. Då döljer man den politiska viljan  bakom juridiken och gör det krångligt i stället för att släppa efter.

– I stället för att göra politiska linjedragningar och ett bilateralt samtal håller man på och käbblar om lagparagrafer. Det är den stora skillnaden mellan Danmark och Finland. De är mer flexibla och för en dialog med Färöarna, medan i Finland finns politiken där, men den blir till ett paragrafrytteri i minsta detalj.

Å andra sidan anser jurister att Ålands grundlagsskydd är en bättre garanti för självstyrelsen, jämfört med Danmarks autonomier som inte skyddas i grundlagen, säger han.

Geografin avgör

Ett annat svar på varför förhandlingarna går så trögt är att Finland, liksom de andra nordiska länderna, är en enhetsstat och inte en federal stat, säger Jan Sundberg.

– Särbehandlingar är främmande för enhetsstaten, den ska standardisera så att det är lika i hela landet. Sedan har vi Åland som egentligen inte passar in så bra i enhetssatsmodellen, man avviker och har en särbehandling jämfört med andra regioner i Finland. Det är en sak som gör att det krackelerar ibland.

Det intressanta, menar han, är att Danmark också är en enhetsstat. Där tror han att det geografiska avståndet till autonomierna spelar en roll. 

– Medan Åland är knutet till Finland genom skärgården.

Finns det något Finland kan lära sig av Danmark vad gäller hur man handskas med sina autonomier?

– Jag tycker nog att det skulle finnas en hel del att diskutera med Danmark, men jag vet inte riktigt hur de skulle göra det. Jag tror att väldigt få i Finland är medvetna om hur Danmark sköter det.

Danmarks stil, som har utvecklats en hel del sedan landets autonomier var kolonier, liknar den som syns i hur andra stater i Västeuropa och Kanada behandlar sina regioner och minoriteter, säger han.

– I östra och centrala Europa är läget ett annat och där är man njugga mot sina minoritetsfolk. Finland hör dessvärre till denna kategori i avsaknad av positiv särbehandling av Åland och finlandssvenskar. 

Språket känsligt

 Sedan är det svenska språket och Norden känsliga frågor i Finland i politiska sammanhang. 

– De finskspråkiga i Finland fungerar lite som att man skulle vara en minoritet fast man är majoritet i landet, säger Jan Sundberg.

Blir språkfrågan ett allt större hinder både i relationen till Åland och till Norden, eller är det bara vi på Åland som upplever det så?

– Det är just det, Finland är lite på glid bort från det nordiska, och Åland samtidigt. Svenskan är ingenting man prioriterar och det gör det främmande. Man kan turista på Åland, men hur det åländska samhället fungerar blir helt främmande, för man förstår varken tal eller skrift.

Han betonar att det finns enskilda personer som är väl insatta, men att han pratar om attityden hos den stora massan, och att Finlands hållning till Åland är trots allt inte är repressiv.

– Vi kan inte jämföra med Hongkong eller hur kurderna behandlas. Finland är en liberal demokrati och en rättsstat, det är viktigt att komma ihåg. Men i fråga om Åland och finlandssvenskar sällar man sig till den Östeuropeiska skaran av länder.