» Födelsedag 80 år
Namn: Brita Elisabet Sandell.
Född: Den 18 oktober 1940 i Geta.
Bor: I Godby, Finström.
Yrke: Pensionerad kokerska.
Familj: Fyra barn med familjer i vilka ingår tio barnbarn.
Intressen: Väva, gymnastik, promenader, är med i Norra Ålands pensionärsförening och Södra Finströms byalag.
Firar: Bjuder på kaffe till den som vågar komma.
 
Brita Landell föddes i Geta, i prästgården, som föräldrarna arrenderade. Då hon var tio år flyttade familjen till Kulla i Finström. Då hade hon redan börjat skola i Geta men fortsatte sedan i Emkarby skola.
– Sedan gick jag i folkhögskolan och efter det i husmodersskolan som då fanns vid Norrgårds i Rebbacka i Emkarby.
Varför valde du att bli kokerska?
– Jag tyckte om att laga mat så det blev bara så, säger Brita.
Hon åkte sedan till Sverige för att arbeta i flera omgångar, bland annat vid Svartå Herrgård och vid Lejondals Gästgård.
– Jag jobbade i köket som köksbiträde. Det var intressant att komma ut och arbeta, man lärde sig en hel del.
Det var vintertid som Brita jobbade i Sverige. Somrarna ville hon tillbringa hemma på Åland.
Sedan gifte sig Brita med Harry och paret fick fyra barn, Åsa, Patrik, Anna och Eva. Brita började jobba vid Centralskolan i Markusböle som kokerska. När den stängde och en ny skola öppnade i Godby flyttade Brita med dit.
– Jag flyttade med till det nya högstadiet i Godby och där jobbade jag till jag gick i pension. Men jag hoppade in en del efter det också då det behövdes hjälp eller om någon var sjuk, säger hon.
Väver och promenerar
Brita tycker att det var ganska bra att hon fick hoppa in och jobba även efter pensioneringen.
– Det blev bra. Jag hoppade inte av arbetslivet direkt så jag hann vänja mig vid att vara ledig, säger hon och skrattar.
Under åren som Brita har jobbat i skolkök har mycket hänt.
– Ja, vi fick frysar, kylskåp, stora stekbord och andra maskiner. Allt blev mycket mer lättjobbat. Förr fick man stå och röra i grytorna, säger hon.
Gillar du att laga mat hemma också?
– Jag måste laga mat men egentligen kände jag att det var tillräckligt att jobba med matlagning på dagarna. Nu lagar jag mat ibland men jag tar oftast mat från Rosengård. Det är bekvämt.
För två år sedan flyttade Brita från huset i Kulla till en lägenhet i Godby.
– Jag trivs bra. Här har jag nära till allt.
De två hundarna Fiffi och Busan fick naturligtvis följa med matte då hon flyttade.
– Jag går ut och går med dem varje dag. Motionsslingan i skogen vid högstadiet är väldigt fin. Där kan de springa lösa också.
Brita tillbringar också en del tid i vävstugan som finns i gamla Godmans lokaler.
– Jag tycker om att väva och dit kan jag gå när jag vill och stanna och väva hur länge jag vill.
Vad väver du?
– Jag var vävt mattor och löpare. Nu håller jag på att väva en sjal. Det är roligt att vara i vävstugan, där träffar man andra och kan umgås samtidigt som man väver.
Tiden stannar inte upp
Brita går också på gymnastik i Norra Ålands pensionärers regi.
– Det är viktigt att hålla i gång. Nu kör jag inte heller bil längre sedan en tid tillbaka. Att inte kunna köra bil är bland det hemskaste som hänt. Men nu har jag vant mig och känner mig bekväm med att ta färdtjänst i stället.
Brita har också varit engagerad i Södra Finströms byalag i många, många år.
– Jag är fortfarande ordförande men det måste bli en ändring på det nu. Yngre krafter får ta över, säger hon.
Hon är i alla fall glad över att byalaget fick upp årets midsommarstång.
– Det var många som engagerade sig. Jag hoppas att det fortsätter.
Hur har det varit under cornapandemin då det var isolering som gällde?
– Egentligen var det inte så farligt. Det värsta var att inte kunna träffa barn och barnbarn. Eva bor i Sverige så hon kunde inte komma och hälsa på. Men nu i somras var hon hit en sväng. Julen då Patrik dog var speciellt jobbig. Det var det värsta jag varit med om. Det var värre än då maken Harry dog.
För Brita var det att bryta ihop men samtidigt kämpa för att kunna gå vidare.
– Allt går, tiden stannar inte upp trots att det händer hemska saker. Man får bara försöka leva vidare. Vad annat kan man göra, säger hon.

Nina Eriksson