Imponerad tumlar jag ut från Stadshuset efter två och en halvtimme Stormskärs Maja med Teaterföreningen i Mariehamn. Gissar att jag inte är ensam med känslan. Premiärpubliken gav stående ovationer. Många nämner musiken. En lektion i stämningsskapande.
RECENSION "Stormskärs Maja" är en fin föreställning om kärlek, sorg, glädje och människans försök att hantera livet.
Scenbilden varierar mellan ett enkelt rum, en strand, en båt. En karg bakgrund som fungerar bra för färgstarka rollprestationer.
Men tyvärr framgår det tydligt att stadshuset scen har sina begränsningar. Ibland blir det trångt och bökigt.
Proffsigt
Pjäs: Stormskärs Maja
Huvudroller: Sara Henriksson och Anders Sims.
Sånginstudering: Catherine Frisk-Grönberg.
Regi: Robert Liewendahl.
Marhällor: fyra.
Trots spår av premiärnerver lite här och där, är det ett bra ensemblespel.
Karaktärerna mejslas kärleksfullt med humor och medkänsla.
Sara Henriksson gör en enorm prestation. Hon står på scenen så gott som hela tiden och får använda en stor del av en skådespelares palett.
Hon gör det imponerande proffsigt. Dessutom men en förunderligt levande, ja rent av pärlande sopranstämma.
Anders Sims gör Janne till en stark och aningen romantisk skärgårdsbo -verkligen älskvärd.
Britt-Marie Sjöström-Kärki skapar ett härligt porträtt av Majas gummor Vallborg.
Staplas på varandra
Stormskärs Maja är en innehållsrik berättelse att ta till teaterscenen. I teaterföreningens uppsättning känns det som om man utgått ifrån att alla i publiken känner till historien om Maja och Janne.
Min egentligen enda invändning mot föreställningen är att scenerna staplas på varandra: ett barn, ett till, och så dör ett barn, huset brinner, och så ett barn till.
Jag hinner inte stanna upp i en känsla, innan det är dags för nästa och så nästa.
Föreställningen är så förtätad och komprimerat intensiv att den bitvis skapar monoton tristess, bitvis frustration över att man inte hänger med.
Jag hade önskat någon scen mindre och mer djup i de resterande.
Första akten är dessutom för lång för min smak: En timme och 25 minuter.
Likväl blir jag under de många minuterna nästan ofrivilligt fascinerad. Det är Majas obönhörliga kamp som driver föreställningen framåt.
Det är en orsak av många varför Stormskärs Maja helt klart är sevärd. Berättelsen är så lockande.
Liz Lindvall
