Det är tredje gången som ett av Carina Karlssons verk nomineras till det prestigefyllda Nordiska rådets litteraturpris. Hon har tidigare nominerats för sina romaner ”Algot” och ”Mirakelvattnet”.
– Jag hoppas det nu är tredje gången gillt och att jag vinner, för det handlar om mycket pengar, säger Carina Karlsson med ett skratt.
Marconirummet var Carina Karlssons första diktsamling på 18 år. De senaste åren har hon gett ut tre romaner, ”Mirakelvattnet” 2015, ”Algot” 2017 och ”Märket” 2019, alla tre välmottagna och kritikerrosade.
Hon har själv sagt att Marconirummet är en diktsamling om kärlek och tid och om kärlekens alla sidor. Titeln anspelar på fartygens fönsterlösa och ljudisolerade marconirum där telegrafister tog emot och sände morsemeddelanden.
Mycket feedback
Mottagandet av lyriksamlingen har varit bra.
– Det har varit väldigt positivt och roligt. Först var den nominerad till ”Den dansande björnen”, som är Finlands finaste lyrikpris, och sedan också till Svenska Yles litteraturpris. Även recensionerna har varit väldigt bra, vilket förstås gör mig glad. Jag hade förväntat mig att Marconirummet skulle gå lite omärkt förbi. Feedbacken är väldigt mycket större när det gäller utgivning av romaner, men jag har verkligen fått mycket positiv feedback på Marconirummet.
Carina Karlsson har i år ett arbetsstipendium från Taike, alltså från det finska Centret för konstfrämjande.
– Jag skriver populärvetenskapliga essäer om trolldomprocesserna, det är mitt huvudprojekt i år. Sedan bubblar romanen ”1980 ”på lite där vid sidan om.
Vinnaren av priset, som får 300.000 danska kronor, utses på Nordiska rådets session i Stockholm i oktober. Totalt är 14 verk nominerade från Åland, Finland, Sverige, Danmark, Norge, Island, Färöarna, Grönland och det samiska språkområdet.
De nominerade till Nordiska rådets litteraturpris
Danmark
• Madame Nielsen: Dødebogsblade, dagboksroman.
• Thomas Boberg: Insula, roman.
Finland
• Anu Kaaja: Rusetti, roman.
• Milja Sarkola: Min psykiater, roman.
Färöarna
• Vónbjørt Vang: Svørt orkidé, dikter.
Grönland
• Lisathe Møller: Qaamarngup taartullu akisugunneri, roman.
Island
• Eiríkur Örn Norðdahl: Náttúrulögmálin, roman.
• Þórdís Helgadóttir: Armeló, roman.
Norge
• Johan Harstad: Under brosteinen, stranden!, roman.
• Arne Lygre: I vårt sted, skådespel.
Det samiska språkområdet
• Jalvvi Niillas Holmberg: Goatnelle, roman.
Sverige
• Lotta Lotass: Rubicon / Issos / Troja, diktsamling.
• Andrzej Tichý: Händelseboken, roman.
Åland
• Carina Karlsson: Marconirummet, diktsamling.
Motiveringen till Carina Karlsson nominering:
Som en känslornas radiotelegrafist framträder den åländska författaren Carina Karlsson i diktsamlingen ”Marconirummet”.
Titeln anknyter till den italienska uppfinnaren Guglielmo Marconi, som konstruerade de första radiosändarna, så viktiga för all sjöfart på de stora haven. I fönsterlösa, ljudisolerade rum etablerades kontakt med världen utanför fartyget. Budskap som knackades fram enligt morsealfabetet blev en livlina för besättningsmännen – men också för deras familjer i en fjärran hembygd.
Kring detta tema skapar Carina Karlsson en tät väv av ord, där sjömanshustruns tillvaro av längtan och oro – ett klassiskt tema i åländsk litteratur – beskrivs med nästan plågsam intensitet. Vad händer ute på havet? Vardagen präglas av rädsla för att den mytomhöljda sjunde vågen, starkare än någon annan, ska leda till katastrof. Hur kan man i en sjömansfamilj över huvud taget upprätthålla en social balans? När fadern med långa uppehåll kommer hem känner den lilla dottern inte längre igen honom. Att dricka blir en flyktväg i ensamheten, ett sätt ”att stå ut med avståndet mellan dem vi vill vara och våra liv”.
”Det finns en ö som heter Sorg”, skriver Carina Karlsson. Och hennes dikter fylls både av ångest, vemod, frustration och protest med ”nödanrop på alla kanaler”. En saltstänkt Edith Södergran har hon kallats av kritiken, som även nämnt Tua Forsström bland de litterära frändskaperna.
Men ”Marconirummet” innehåller också genomlysta bilder av syskonskap i ett barndomslandskap, där vattnet får allting att blänka likt silver. Det handlar om att i vuxenlivets kaos hitta tillbaka till den känslan, där ”tiden sakta flyter genom kroppen”.
Bortom realismen formas dikterna till existentiella lägesbeskrivningar som bärs av ett stort allvar.