Den psykiska ohälsan ökar överallt i samhället. Många mår allt sämre, men är också snabba med att diagnosticera sig som sjuka, säger psykiatern och författaren Stefan Krakowski som i sitt arbete mött många krisande människor.
– Vi har en samhällstrend att stämpla normala problem som psykisk ohälsa. Att känna stor sorg vid en skilsmässa är till exempel helt normalt. Det är som att vi har glömt att livet inte är så jävla kul hela tiden, säger han.
Författaren Mathias Rosenlund, aktuell med romanen om ”Theo”, om en tonårspojke som missbrukar porr för att hantera sin ångest, kastar in att för första gången i mänsklighetens historia lever vi ett allmänt materiellt välstånd. Vi har helt enkelt tid att känna efter och fundera på andra sorters problem än förr. En tråd som konstnären och författaren Stina Wollter tar upp.
– Vi lever ju i ett extremt konsumtionssamhälle som strävar mot direkt behovstillfredsställelse. Vi har utvecklat en högkänslighet mot vanliga problem.
Som konstlärare har hon reagerat hon på hur hennes unga studenter har lätt för att sjukskriva sig när något krånglar, som problem med en partner.
– Jag brukar fråga dem vad de har tänkt måla ifall de inte har några problem.
Ofrivilligt celibat
Stefan Krakowski är aktuell med boken ”Incel – om ofrivilligt celibat och en mansroll i kris” där han intervjuat män som lever i ofrivilligt celibat. Inom incel-kulturen på nätet frodas kvinnohat och flera kvinnomord och våldsdåd har utförts av män som identifierar sig som incels. Förutom personliga intervjuer med svenska incelmän och ett par kvinnor, infiltrerade han under ett par år våldsbejakande incelforum i USA för att ta del av hur diskussionen går där.
– Och jag är rädd att vi kommer att få se ännu fler våldsdåd i framtiden från den här gruppen, säger Stefan Krakowski som även arbetat inom det militära försvaret med att bedöma säkerhetsrisker från terrorister.
– Men huvudbudskapet i boken är tvärtom att de allra flesta incels är ofarliga. Hatet de känner är huvudsakligen riktat mot dem själv, och inte mot kvinnor. De är övertygande om att de förtjänar att vara ensamma eftersom de är så oattraktiva. Utseendefixeringen är enorm. Som en av männen jag intervjuade sa: ”Jag förstår att ingen kvinna vill ha mig så som jag ser ut”.
Vilket fick Stina Wollter att påpeka att hon genom livet träffat många män som varit utseendemässigt oattraktiva, men som haft spännande personligheter.
– Så att jag blivit kåt i huvudet. Fula kvinnor har förresten ett annat sätt att hantera sådana här känslor. De fördjupar sig, läser tjocka böcker och skaffar sig en sexleksak.
Tack vare nätet har incelkulturen kunnat växa till en kultur där många för första gången upplevt acceptans och gemenskap.
– Grundproblemet för dessa män är att samhällets krav och behov har förändrats. Tjejerna kör om killarna. De är generellt sett mer välutbildade och mer anpassningsbara inför en föränderlig arbetsmarknad. Och det är aldrig bra för ett samhälle med ett överskott på undersysselsatta män. Det skapar destruktiva dominoeffekter, säger Stefan Krakowski.
Svårt att träffas
Ett sammanhängande problem är att vi alltmer kommit att använda appar och nätet för att träffa nya människor. En metod som premierar ytan.
– Jag har många kompisar och frågat mig vart man kan gå och hur man kan göra för att träffa nya människor i verkliga livet, säger Mahtias Rosenlund. Han tillägger att det dessa incelmän lider av faktiskt är en form av psykisk ohälsa.
– De behöver också bemötas med ett visst mått empati för att kunna bli bättre.
Stina Wollter höll med, även om det är problematiskt eftersom deras kvinnohat drabbar så många så hårt.
– Det är ju alltid jobbigt när monster förmänskligas. Men det är nödvändigt. Sveriges skarpaste hjärna, regissören Stina Oskarsson, skakade om hela min värld på ett jättejobbigt sätt när hon sa till mig: ”Den som hatar försöker kommunicera.”