Krukor och fat.
Solveig Mörn har valt ett enkelt namn för sin utställning som har vernissage i kväll.
Men vilka krukor och fat!
Här slingrar ormar, en del keramik ser ut som papper medan några sotsvarta fat för tankarna till gjutjärn.
Och överallt dessa kronärtskockor.
KONST Det är nästan tio år sedan Solveig Mörn senast ställde ut i Galleri Skarpans. Då var det kubistiska verk i trä.
-Egentligen skulle de ha varit av keramik, jag gjorde modellerna i trä. Men sedan fick jag inte tid att göra dem i keramik och jag minns att dåvarande galleristen Maj-Britt Lind var tveksam till att ställa ut dem, minns Solveig Mörn om hösten 2000.
Utställningen då blev en succé och alla verk såldes.
- Jag fick hela gallerihyran täckt, säger Solveig.
Eget formspråk
Den här gången hade Solveig lovat keramik och det är keramiska arbeten hon ställer ut. Formspråket är kraftfullt och personligt. Här finns arbeten med matt och blank glasyr, arbeten i lövtunn pappersblandad lera kombinerade med färgaccenter i raku-teknik.
Som tidigare är naturen en stark inspirationskälla och Solveig experimenterar gärna med olika material vid rakubränning. Rätt som det är dyker de mest oväntade nyanser upp.
Ormar är ett kapitel för sig. Solveig bodde under ett antal år i Afrika, Elfenbenskusten, och det fanns gott om ormar överallt.
- Konstigt nog var jag aldrig orolig för att barnen skulle bli bitna, säger hon.
Själv blev hon ormbiten men visste inte fört att det var ormbett. Sviterna av det bettet kan hon känna av än. På närmare håll, i Tranvik, råkade hon trampa in i ett snokbo vid stranden.
- Hu! Det bara krälade runt fötterna!
Ändå fascineras hon av ormar som är viga och vackra. Ett par av skålarna här har eleganta ormar runt kanterna.
Friheten finns nu
Kronärtskockor, både monumentala av lera och frasiga av gips, finns här liksom riktiga skockor.
- Det är en så fulländad form, tycker hon.
Efter den här utställningen har hon ingen deadline att arbeta emot.
-Jag har ju kommit in i pensionsåldern och använder tiden som jag vill. Om jag vill gå upp fem på morgonen och jobba så gör jag det, säger hon.
Medan hon arbetade, som lärare i bild och språk, skulle hon aldrig ha stigit upp så tidigt, då gällde det att suga i sig alla timmar av sömn.
Hemma på Nybonds i Tranvik har hon nu gott om utrymme sedan barnen flugit ur boet och nu har hon förverkligat idén med en egen ateljé och testa olika intressanta leror för att se vad de kan användas till. Här ordnar hon också ibland matseminarier med Vivi-Ann Sjögren som inspiratör.

Ålandstidningen