Efter pensioneringen från jobbet som landskapets kulturchef har Jan-Ole Lönnblad på beställning av landskapsregeringen sammanställt en rapport om den åländska filmsatsningens ekonomiska effekter. I den har han jämfört det beviljade stödet med hur mycket pengar filmbolaget spenderat på Åland, det så kallade spendet.

– Som sammanställningen visar har filmstödet lönat sig i synnerhet vad gäller de senare storfilmerna. Men den stora frågan som fortfarande är obesvarad är vad en ökad filmturism kan ge i intäkter. Där saknas det metoder för uppföljning, säger Jan-Ole Lönnblad som hoppas att landskapsregeringen, Åsub och reseföretagen sätter ihop en beräkningsmodell.

– Jag vet att ”Stormskärs Maja” kommer att väcka stort intresse i resten av Finland och troligen locka många resenärer till Åland.

Näringslivsstöd

En annan huvudpoäng han gör i rapporten är att ansvaret för filmstödet bör läggas över på näringsavdelningen i stället för på kultur- och utbildningsavdelningen.

– Filmstöd är inget kulturstöd, utan ett näringslivsstöd. Det blir tydligare om näringsavdelningen tar över produktionsstöden och Åland Film Commission.

Han anser att kulturdelegationen bör kopplas bort från filmstödet men behålla ansvaret för stöd till lokala kortfilmsprojekt. Den nuvarande filmnämnden kan fungera som ett samarbetsforum för näringsavdelningen, och eventuellt utbildnings- och kulturavdelningen, Visit Åland och enskilda företag.

Långsiktighet är viktigt. I stället för årliga budgeteringar bör landskapet satsa på en flerårig budgetram för filminspelningar.

– De senaste filmproduktionerna har inte kunnat få beslut innan lagtinget har godkänt ett anslag i en tilläggsbudget. Det blir bara fumligt och riskerar leda till att producenten vänder sig någon annanstans med sin produktion.

Jan-Ole Lönnblad föreslår att filmsatsningen ges ett eget anslag på 300.000 euro för en treårsperiod.

Tydligare redovisning

Han konstaterar att dagens administrativa redovisningssystem gör det onödigt svårt att skaffa sig en bild av de olika filmstödens ekonomiska utfall eftersom floran av olika sorters redovisningar är vildvuxen.

– Jag vill ge en liten vink år förvaltningen här, säger han och föreslår att landskapet skapar en obligatorisk redovisningsmall. Det bör vara lätt för en utomstående att kontrollera den åländska spenden för en enskild produktion. Kvitton för detaljkoll bör finnas kvar parallellt med användningen av mallen.

Frågan om hur mycket pengar filmproduktionerna egentligen spenderar på Åland har varit omdiskuterad. Hittills har kvitton och underlag hemligstämplats.

– Man har följt praxis från andra filmkommissionärer. Men sekretessen är anmäld till förvaltningsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen har nu efter två års väntan lovat komma med ett avgörande beslut före nyår. Det ska bli mycket intressant.

Elva filmproduktioner

Mellan 2010 och 2022 har elva filmproduktioner beviljats åländskt filmstöd på sammanlagt 1.285.000 euro. Av dessa pengar har 155.000 euro inte utbetalats, på grund av ofärdiga produktioner. I totalbeloppet ingår 20.000 euro som ett särskilt marknadsföringsstöd till filmen ”Lärjungen” eftersom den utsågs till Finlands Oscarsbidrag i kategorin bästa utländska film 2014. I totalbeloppet ingår även 30.000 euro i stöd för manusutveckling för tv-serien ”Hjerson”.

Sedan 2017 har har filmkommissionärens verksamhet tilldelats medel på 60.000-65.000 euro årligen, vilket inkluderar lön och tjänsteresor samt övriga kostnader.

Enligt de senaste stödkriterierna ska en produktion ha en färdig finansiering från annat håll om minst 65 procent av totalbudgeten innan landskapet kan bifallas en ansökan. Därpå kan en så kallad toppfinansiering om 5-10 procent av totalkostnaderna beviljas av landskapsregeringen, dock max 100.000 euro. Produktionens budgeterade kostnader på Åland, den så kallade spenden, ligger till grund för stödet.

Jan-Ole Lönnblad tycker själv att filmpolitiken och satsningen på filmkommissionär visat sig bära frukt.

– Vad gäller de första fyra filmerna som fick stöd hörde producenterna själva av sig till oss för att föreslå ett samarbete. Men så fungerar det inte längre. Man behöver en filmkommissionär som arbetar med att göra en synlig och attraktiv.