I morgon är det dags för Finland att utse sitt bidrag till eurovisionen. Om Yle vaskar fram och hittar ett guldkorn som ”Cha Cha Cha” återstår att se. Tävlingen för ny musik, ja så kallar Finland sin Melodifestival – förkortat till UMK – har genom åren utvecklats från att ha varit nästan en pinsam företeelse till att bli hela Europas mest omtalade uttagning till eurovisionen. Det bloggas, Youtubas och snackas om UMK i månader runt hela schlagervärlden långt innan morgondagens tävling. Finland har bara sju låtar och på dem storsatsar man genom att releasa påkostade snygga musikvideos. Allt för att skruva upp förväntningarna och skapa en hype i god tid.
Det är raka motsatsen vad SVT gör med Mello, som håller låtarna hemliga in i det sista. De tillåter ingen spelning ens efteråt när bidragen gått till Mellofinal. Gammalt tänk, tycker jag.
De senaste fem åren har otaliga UMK-låtar blivit stora hits och varje år överraskar uttagsjuryn genom att tänka out of the box. De vågar ta ut svängarna och utmana lyssnarna. De tänker inte eurovision, väljer inte den trygga säkra vägen. Jag är rätt säker på att ingen i Sverige hade vågat ta med någon som Käärijä till Melodifestivalen.
Vi såg i fjol att det lönade sig att ta risker. Väl i eurovisionfinal gav arton länder tolv poäng till Käärijä. Hela Europa gick Cha Cha Cha-crazy trots att låten var på finska. Originalitet är det som går hem nu för tiden. Förra veckan såg vi premiären på Melodifestivalen och där var inte mycket originalitet. Det kunde ha varit en uttagning från 2012 och inte 2024. Bekant börjar bli tråkigt.
Okej, i fjol var Loreen undantaget. Men faktum är att det var juryn som gjorde att hon vann. Inte ett enda land gav sin tolva åt Loreen från tittarrösterna trots att hon och numret var strålande. Juryn ville dock ge Loreen en andra seger och låta Sverige arrangera då det är jämnt 50 år sedan ABBA vann. Men det var Käärijä som var fenomenet.
Har vi någon ny Käärijä i år då? Svaret är ett rungande NEJ! Och i fjol fanns det också väldigt bra låtar som utmanade ”Cha Cha Cha”. Lika starkt är inte årets startfält och det har legat en våg av besvikelse i luften, men med det sagt är årets låtar inte dåliga. Alla sju låtarna är mer än ok, men ingen sticker ut så att man faller av stolen vid första lyssningen.
Det är mycket rap och r’n’b i år. Inget låter ens nära eurovision och jag tycker det är bra. Förvänta dig inte någon Elisa Lindström i UMK. Missförstå mig inte, jag gillar också gammel-schlager à la Perelli, men det finns inte i UMK.
Käärijä gjorde UMK så populär att nya Nokia arena i Tammerfors sålde slut på bara några sekunder. Och det innan vi ens visste vilka artister som skulle tävla i år. Också genrepet är utsålt. Jag känner bloggare och fans som kommer från utlandet till Tammerfors. Två fans, som jag träffat innan, kommer från USA! De säger att Finland har den bästa uttagningen.
I år satsar Yle ännu mera på tv-sändningen. Med bara sju låtar har tv-bolaget råd att storsatsa på varje bidrag. Jag lovar att det blir sevärt. Vi får förstås uppleva Käärijä igen. Vad ska han hitta på? I morgon lördag vet vi. Jag föreslår att du pausar Mello och tittar på UMK. Du kan se Mello på SVT Play senare, eller se reprisen.
Vem bör vinna då? Jo, jag tycker som de flesta tyckare och fans ute i Europa. Finland ska i år satsa på något som är Käärijäs motsats. En snygg, men annorlunda powerballad som berör. Sara Siipola levererar sin ”Paskana” så man får gåshud. Skicka inget annat till Malmö tack!
Då du läser detta har jag åkt till Tammerfors för att ta del av festen på plats.
David Lindström
Ålandstidningens schlagerexpert
