Idén om att göra en dokumentär av det politiska Åland har Johan Karrento ruvat på länge.
– Borde man inte göra något? Vara en fluga på väggen. Du vet, som den boken man hade när man var liten ”Hur funkar det?”. Det är skitsvårt, tycker jag. Många vet inte ens skillnad på lagtinget och regeringen – ändå får de rösta. Men jävligt mycket åsikter har de!
Själv är han mer eller mindre uppväxt i lagtingshuset där mamma Anita Karrento jobbade som stenograf. Han minns hur han busade i korridorerna och han gillar huset. Intresset för politik har också alltid funnits.
– Men inte på den här nivån, att jag skulle ta reda på hur saker funkar. Utan mer åsikter och skriva elaka grejer på Facebook, säger han och skrattar.
Ville filma ett valår
Johan Karrento drog sin idé för filmaren Stefan Gustafsson, bosatt i Helsingfors, och på den vägen är det. Den 7 november i fjol, då lagtingsåret öppnade, började de filma. I mål går de när nästa regering är på plats.
– Jag ville göra det ett valår. Det är inget typiskt år, men det händer mer grejer; ett filmatiskt år.
Just nu har de 45 dagar film – Karrento filmar på Åland och Gustafsson i Helsingfors – som ska klippas ned till en timme. Det är i alla fall längdbeställningen från SVT och Yle, som filmmakarna har tecknat ett samproduktionsavtal med.
– Det blir en meckig, lång process att klippa det här. Jag har aldrig gjort en långtidsbetraktelse där man inte vet vad som ska hända under dagen, säger Johan Karrento och fortsätter:
– I går var det en politiker som hade med sin sin ettåring i en barnvagn, och det är också det som är fascinerande med lilla Åland. De spikar sina plakat själva och hänger upp dem, de kånkar på sina grillar och korvar som de bjuder på när det är valkampanj.
Kommer närmare politikerna
Filmen går under namnet ”Världens minsta parlament”. Tittarna får följa såväl tjänstemän som politiker i deras vardag, både på och utanför jobbet. De enda rum som egentligen varit stängda är lagtingets utskottsmöten. Några personer får publiken följa mer ingående, men vilka det är får vi inte veta ännu.
– Vi tog de som sticker ut.
Bjuder filmen på några avslöjanden?
– Nej, ingenting sådant. Men jag hoppas att man känner att man får se in i en myrstack som man inte annars hade kunnat se in i. Man får se politikerna på andra ställen och i andra sammanhang. Man kommer dem lite närmare.
Mycket drama?
– Nej, inte drama på det viset – till min besvikelse, måste jag säga. Folk säger hela tiden att det är så hård ton bland politiker, men det är tusen gånger värre ute i samhället. Politikerna munhuggs i plenisalen, men efteråt sitter de och dricker kaffe och pratar om fiske och husbyggnad. De kopplar lös person från sak.
– Den debatt som pågår utanför lagtinget är högst omogen, jämfört med vad jag sett i alla fall.
Förstår varför folk kämpar
Johan Karrento har själv fått en mer positiv bild av lagtinget under arbetets gång.
– Man ser lite närmare vad folk håller på med, kämpar för och brinner för. Om man bara följer personer i tidningarna får man bara en del av bilden. Vissa politiker får en viss stämpel: den här hatar Finland eller den här fokuserar bara på Hammarland. Det är en mer komplex bild som framträder. Den här personen är inte bara arg, den säger inte bara nej till allt som kommer därifrån och därifrån. Man börjar förstå varför folk gör saker, och det är svårt att inte tycka om dem.
Med filmen hoppas han skapa en större förståelse för politiken. Han vill visa hur det funkar, varför det funkar och varför vi inte vill ha ett annat system än demokrati och parlamentarism.
Svarar filmen på de frågorna?
– Det hoppas jag. Det ska inte vara en film man skojar bort – även om jag själv tycker om humor och att det ska finnas med.
Filmen visas i början av 2024.
