Det åländska kulturlivet är exceptionellt. Att ett landskap i Ålands storlek lyckats få fram talanger på löpande band är unikt. Under flera årtionden har det åländska kulturlivet fört fram unga begåvningar som sedan tagit sig an det hårda livet som kulturarbetare. Ett arbete som är utmanande och där konkurrensen är stor. Trots konkurrensen ser vi att ett flertal av dem nu har hela Europa som arbetsplats. Vi hittar numera ålänningar i symfoniorkestrar och på de större operascenerna. Det är imponerande och visar att det åländska entreprenörskapet inte enbart nyttjas inom företag utan även inom kulturlivet. Ö-mentaliteten och drivet framåt finns i så många delar i det åländska samhället.

Att Åland har lyckats med denna resa har säkerligen sin grund i flera orsaker men betydelsen av eldsjälarnas insatser och Paf-medels betydelse går inte att överdriva. Det finns även tillfällen för de unga att uppträda och nå en publik. Det ges konserter och föreställningar av yngre men framförallt av blandade grupper. Grupper där äldre och yngre lär sig av varandra. Det är inte vanligt på andra orter. I större samhällen är det rent av svårt att hitta dessa konstellationer av äldre och yngre. Trots att det är extremt givande för alla med en blandning och utbyte av kunskap och erfarenheter mellan åldrarna.

Eldsjälarna är många i det åländska samhället och de lyfts inte alla gånger fram men utan personer som till exempel Krister Norrgrann, Erica Dunder, Barbro Sundback, Catherine Frisk Grönberg, Robert Liewendahl och Synnöve Westerberg så hade inte det åländska kulturlivet sett ut som det gör idag. De framgångsrika ålänningar vi nu ser runt om på scenerna hade inte varit där förutan nämnda och onämnda eldsjälar. Men eldsjälarna behöver även resurser för att kunna genomföra alla projekt. Resurserna kommer ofta från Paf-medel men även från gemene ålänning. Ålänningar har alltid varit duktiga på att gå på teater, konserter med mera. Det har dels skapat ekonomiska förutsättningar för det rika kulturlivet vi har men även gjort att utövarna fått nå publik. Något som är av största vikt för att du som utövare ska kunna utvecklas. Tyvärr ser vi dock en tendens till att publiken blir allt äldre och de yngre uteblir i takt med att konkurrensen ökar med streamad underhållning från nätet. Det är synd både för den enskilde i publiken och för utövaren. För kultur berikar för både den som avnjuter den som publik och den som utövar.

Att Åland har ett musikinstitut, Medis, aktiva teaterföreningar, ungdomsorkestrar, Bild & Formskolan med flera är också en stor fördel. Många är vi som har spenderat hela vår uppväxt på musikinstitutet och många är de som tagit sina första steg mot musikeryrket genom institutet. Musikinstitutet och dess lärare gör ett gediget arbete med att skapa förutsättningar för ett framtida kultur-Åland samtidigt som det skänker ungdomarna en grund för att utvecklas som individer och utveckla sitt konstnärskap. Det är därför synd att sittande landskapsregering inte ännu kommit till skott med att få in även teaterundervisningen under musikinstitutets paraply. Att bygga ut musikinstitutet till en fullskalig kulturskola med musik, dans och även teater skulle lyfta det åländska kulturlivet ytterligare ett steg.

Vi ska vara stolta över vårt rika kulturliv och vi ska fortsätta gå på så mycket kulturaktiviteter som bara är möjligt. Det bygger oss som individer. Lär oss uppskatta olikheter och även bli berörda, upprörda samt ibland även underhållna.

Daniel Dahlén
daniel.dahlen@alandstidningen.ax

Daniel Dahlén