Antalet mobbade i stadens skolor ökar. Det visar den senaste Kiva-undersökningen. I Övernäs skola har antalet elever som upplevt mobbning nästan fördubblats jämfört med i fjol. 9 procent uppger att de har blivit mobbade, mot runt 5 procent tidigare år. Den här siffran är alldeles för hög. Ännu mer skrämmande är det att i årskurs 1-6 uppger hela 14 procent att de har känt sig mobbade.
Självklart är det illa oavsett om det är yngre eller äldre barn som mobbas. Men om det börjar i så låga klasser så hänger det ofta kvar, och utsattheten som litet barn är stor.
I Strandnäs skola minskar mobbningen i lågstadiet, men den har fördubblats i högstadiet sedan den senaste mätningen. I hela skolan uppger lika många som i Övernäs, 9 procent, att de har utsatts för mobbning.
För att komma tillrätta med mobbning så krävs det att skolan är medveten om att den förekommer. Övernäs skola medger att de till viss del har varit ovetande om att det förekommer mobbning i de lägre klasserna. ”I en del årskurser har ingen elev sagt något, vilket ju är jätteolyckligt”, sade Petra Brunila, som är ledare för Kiva-teamet i Övernäs skola, till Ålandstidningen i lördags.
Och ja, det är olyckligt. Men nu vet skolan. Och det är nu arbetet börjar.
Det har riktats hård kritik mot antimobbningsprogrammet Kiva skola, bland annat för att frågorna är utformade som raka ja eller nej-svar. Det finns inget utrymme för att motivera sina svar och heller ingen glidande skala. Professor Christina Salmivalli vid Åbo universitet är ansvarig för Kiva-programmets utvecklingsarbete och hon säger i en intervju med Hufvudstadsbladet att ja och nej-frågor inte alltid ger ett hundraprocentigt korrekt svar, men att trenden är tydlig och att mobbningsstatistiken är svår att ifrågasätta.
Programmet startade 2009 i Finland. Då uppgav över sexton procent av de tillfrågade eleverna att de blev mobbade. Under 2015-2016 uppgav tolv procent att de blivit mobbade, så antalet mobbade har sjunkit. Frågan är om det är i den utsträckning som man hade hoppats.
Men faktum är att det finns få mobbningsprogram som är evidensbaserade, och Kiva är ett av dem. Det infördes i Mariehamn läsåret 2010-2011, och det ska mycket till innan man river upp ett program som nyligen implementerats. Och det skulle heller inte vara rätt väg att gå.
Enligt bildningsdirektör Kjell Nilsson är fördelen med Kiva-programmet det förebyggande arbetet, bland annat de Kiva-lektioner som finns på schemat. Men elever på Strandnäs skola säger att dessa lektioner inte är till någon egentlig nytta. ”Det enda man pratar om är hur mobbning sker. Det hjälper inte de mobbade, och inte de som mobbar heller”, säger en av eleverna till Ålandstidningen.
Det är mycket möjligt att Kiva-lektionerna inte ger så mycket, men det är förmodligen svårt att hålla i lektioner om mobbning utan att det skakas på huvudet. Det som är viktigast när det gäller Kiva är att programmet inte bara kan synliggöra utsatthet utan också är ett program som fungerar för att komma tillrätta med problemen. Och i slutändan att lärarna vidtar de åtgärder som krävs för att mobbningen ska upphöra.
Det är först när vi kan se att trenden med stigande siffror kan vändas som vi vet om Kiva-programmet ger resultat.

Petra Dahlgren