År 1979 blir Sverige det första landet i världen att avskaffa homosexualitet som sjukdomsbegrepp. Finland följer efter två år senare men först 1995 förbjuds diskriminering på grund av sexuell läggning. De senaste åren har samkönade äktenskap och adoption av utomstående barn blivit lagligt och samkönade par, där båda parter samtyckt till en IVF-behandling, erkänns nu som föräldrar vid barnets födsel.
Men även om lagstiftningen i mångt och mycket garanterar lika rättigheter för hbtq-personer – den föråldrade och kritiserade finska translagen hör till undantagen – så ser verkligheten ofta annorlunda ut.
”Har fått Facebookmeddelanden om hur hemskt det är att vara bög”.
Citatet är hämtat ur den enkät som delvis ligger till grund för landskapsregeringens pinfärska handlingsplan för hbtqia-personers lika villkor på Åland.
Tre fjärdedelar av de som identifierade sig som hbtqia-personer svarade i enkäten att de diskriminerats – hemma, i skolor, i affären och vid blodgivning – på grund av sin identitet. Bland de yngre svarade en tredjedel att de upplevde sin hälsa som mycket dålig. Tre av tio uppgav att de kände sig ensamma.
Kartläggningen visar tydligt att målgruppen inte bara har erfarenheter av – utan också känner rädsla för – våld, diskriminering och trakasserier på grund av sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck.
I måndags meddelade Finlands diskrimineringsombudsman (DO) att Statens ämbetsverk på Åland diskriminerat ett samkönat åländskt par. En vigselförrättare hänvisade paret till tingsrätten i stället för att boka in en tid för vigsel enligt parets önskemål. Vigselförrättaren uppgav sin trosuppfattning som förklaring till sitt agerande, men det är inte en godtagbar grund för särbehandling, framhåller DO.
Nu och då ställs frågan om Pride verkligen behövs, vi har ju kommit så långt. Visst märks en attitydförändring och ett öppnare förhållningssätt i samhället, om det vittnar inte minst arbetsgruppen bakom landskapsregeringens handlingsplan.
Men trots det rättsskydd som i dag finns i form av en jämlik äktenskapslag, en förändrad moderskapslag och en diskrimineringslag finns det människor, bevisligen även inom myndigheter, som fortsätter att diskriminera hbtq-personer. Troligen är mörkertalet också stort, enligt DO är det få i den berörda gruppen som tar kontakt och berättar om sina upplevelser av diskriminering.
Med exemplen ovan i åtanke finns det uppenbarligen fortfarande mycket kvar att göra. Som en av deltagarna i enkäten skriver: mer kunskap behövs i samhället – på arbetsplatser, i skolor och barnomsorg.
Den här veckan firas Pride på Åland med föreläsningar, öppet hus, samtal och regnbågsmässa.
Prideparaden på lördag, veckans grande finale, är förvisso en färg- och glitterfylld folkfest, men manifestationen har en allvarlig underton och ett viktigt symbolvärde. Det handlar om allas rätt, inte bara till ett juridiskt skydd, utan också till lika villkor och ett bra bemötande i vardagen.

Annika Kullman