De senaste åren har vi sett dem komma till makten i land efter land. Politikerna som kommit till makten tack vare populistiska budskap, och med mer eller mindre främlingsfientliga budskap. Gemensamt hyser de också ett fiendeskap mot de traditionella institutionerna – media, domstolar, parlament. Demokratins grundvalar, kort sagt.
Men i ytterligheternas tidevarv har ett förenklat, ofta inte helt sant, budskap varit något som brutit genom bruset och vunnit mark.
Vägen till makten har påtagligt liknat från land till land. Men i hur de bemöter coronakrisen skiljer sig dessa makthavare åt.
I USA ändrar president Donald Trump inställning så ofta att få hänger med i svängarna. Från att i det längsta ha förminskat coronavirusets farlighet, bytte han för ett par veckor sedan fot och förklarade krig mot epidemin. Men bara dagar senare deklarerade presidenten att redan i påsk skulle allt var normalt igen, han ville se fulla kyrkor.
Ytterligare ett par dagar senare var det nya budskap på nytt, nödläget i de förenta staterna förlängdes till den sista april. Senast natten till onsdag varnade Trump för att de närmsta veckorna kommer att bli smärtsamma och talar om 100.000 döda i landet.
Trumps politiske frände i populismen, Brasiliens president Jair Bolsonaro, håller den linje han slog in på tidigt. Coronaviruset är en ”förkylning”. Och en förkylning ska inte få förstöra Brasiliens ekonomi. Punkt slut.
Problemet är att också i sambans land har viruset slagit rot och dödstalen växer. Ett antal guvernörer har också gått emot presidenten och infört kraftiga begränsningar av rörelsefriheten. Bolsonaro svarade med ilska.
När Bolsonaros egen hälsovårdsminister, Luiz Henrique Mandetta, bad befolkningen håll avstånd för att minska trycket på sjukvården konstaterade presidenten att ”vi ska alla dö en dag”, enligt the Guardian.
Ungern har, under premiärminister Viktor Orbán, tagit flera steg mot att begränsa demokratin. När nu coronaepidemin givit Orbán chansen har han stärkt sin makt ytterligare. Nu behöver han inte längre parlamentets tillåtelse att styra och ställa, utan kan göra det genom så kallat dekret.
Maktöverföringen till premiärministern har fått hård kritik internationellt, till och med från amerikanska republikaner. Katalin Miklóssy, forskare vid Alexandersinstitutet vid Helsingfors universitet, säger till svenska Yle att Orbán nu ges befogenheter utan motstycke. ”Det handlar om gränslös makt och en makt på obestämd tid”, säger hon.
Under det nationella nödläge som utlysts i Ungern är det Orbán och hans regering som bestämmer. Också om hur länge nödläget ska fortgå. I praktiken har demokratin avskaffats i coronakampens namn.
Hur kommer det att gå för dessa tre herrar? Blir de stärka eller försvagade av sina respektive sätt att hantera krisen?
I Orbáns fall tyder det mesta på att hans aktier stärks. Oinskränkt makt brukar ha den inverkan på sakernas tillstånd – tills dess att despoten med makten går för långt.
Återstår att se hur väl premiärministern kan balansera sin nya makt.
I Brasilien talas det nu snabbt allt mer om att avsätta Jair Bolsonaro under motivet att han inte lyckas skydda befolkningen, eller ens anstränger sig för att göra det.
Ihärdiga rykten gör gällande att till och med inom militären, där tidigare officeren Bolsonaro anses ha ett starkt stöd, finns diskussioner om presidentens agerande eller icke agerande underkänner honom på posten.
Att han själv motiverar att han sätter ekonomin före virusbekämpningen med att han vill skydda de fattigaste från arbetslöshet lär bara hjälpa så länge inte de fattigaste drabbas allt för mycket av smittan. Sedan vittrar nog den fasta marken snabbt under Bolsonaros fötter.
För Donald Trump avgör coronafrågan hans politiska framtid. den 3 november går USA till presidentval. Om Trump inte lyckats bättra på bilden av sin hantering av coronakrisen under tiden fram till valet lär han få svårt att bli omvald.
Inte ens en kandidat som av sina allra trognaste kärnväljare ses som av Gud sänd klarar av allt för många amerikanska dödsfall. Speciellt inte som han förlöjligade sjukdomen och viruset inledningsvis.
Nu är det inte bara populisterna som bedöms utifrån hur de tar sig an denna stora politiska utmaning. Alla regeringars framtid kommer att avgöras av coronaviruset och hanteringen av det. I Finland syns, exempelvis, en rejäl ökning av förtroendet för regeringsbärande Socialdemokraterna och statsminister Sanna Marin. I Sverige ökar Stefan Löfvens socialdemokrater på samma sätt.
Men det är inte nu väljarna ger sin slutgiltiga dom, det är först när vi ser vem som hanterade coronaviruset bäst och riktigast.
Om sedan Viktor Orbán kommer tillåta ett val är en annan fråga.

Jonas Bladh