I Ålandstidningens senaste avsnitt av Nyhetspodden berättar Ålands Näringslivs vd Anders Ekström om bristen på näringslivspolitik. En brist som syns allt mer i det åländska samhället. Där tillväxten uteblir och antalet nya bolag är få. Från landskapsregeringens sida hörs röster om att en tillväxtfond kunde vara en lösning. Lyssnar vi på Ålands Näringsliv blir dock svaret enklare.
Den åländska näringslivspolitiken har negligerats. Åren går och ministrar byts men problemen kvarstår. Visserligen har vi olika stödformer och pengar slussas till viss del ut i det åländska samhället men i grund och botten saknas den riktiga näringslivspolitken. Precis som Anders Ekström påpekar saknas tillväxtorienterad politik. En politik som genom progressiv lagstiftning skapar möjligheter för åländska företag att verka och vara.
Vår lagstiftning halkar på område efter område efter. I en värld där det går allt snabbare är det en utmaning för samtliga lagstiftande församlingar att hålla en utveckling av lagstiftningen som svarar mot de olika branschernas behov och inte minst affärsvärldens ökade tempo. Här kunde Åland vara bäst.
Vi är ett litet samhälle som kunde ha korta beslutsvägar. Tjänstemännen kunde ha en nära kontakt med de olika branscherna för att få en adekvat lagstiftning. Det kunde i sin tur även locka till sig nya företag från samma bransch till Åland. Det här är ingenting som är ovanligt i Europa utan i land efter land försöker det offentliga jobba nära näringslivet för att skapa de bästa förutsättningarna. Det är till exempel inte en slump att Luxemburg har progressiv lagstiftning gällande Fintechbolag.
Självklart ska samarbetet bygga på ömsesidigt förtroende och repsekt där det allmännas bästa måste ligga till grund. Det behöver inte och ska inte heller ligga något motsatsförhållande mellan de båda. Varför gör vi inte detta då?
I åratal har det talats om bristande lagberedningsresurser. Visst är det en del av problemet men det kan inte vara hela svaret. Det kräver bara att mer resurser läggs på det som är själva essensen av vår självstyrelse–lagstiftningen. Problemet är nog mer djuplodande och kan kanske återfinnas i en rädsla av att gynna någon och att det per automatik kunde leda till att någon missgynnas. Ett felaktigt antagande som bygger på en felaktig tro om att allt är ett nollsummespel.
Vidare får vi nog se sanningen i vitögat och konstatera att det är få politiker som är kunniga inom området, vilket leder till att området lämnas åt sidan. Det finns inte heller lätta politiska poänger. Något som är viktigt att visa upp i dagens endorfinjagande samhälle.
Oavsett vilket är det viktigt att vi får fart på den åländska tillväxten och företagandet. Det är vi skyldiga oss själva och även kommande generationer. Om vi vill att Åland ska vara en plats att bo och verka på även för våra barn och barnbarn.

Daniel Dahlén