Europa är den världsdel som har bäst pressfrihet, det visar den årliga listan från Reportrar utan gränser. Men även i Europa har incidenter under året som gått fått flera länder att tappa på listan. Reportrar utan gränser varnar nu för den ökade känslan av rädsla som finns hos journalister runt om i världen. Den stora flyktingströmmen i Europa har lett till oro och demonstrationer, något som har drabbat journalister. I Tyskland överfölls journalister under en antimuslimsk demonstration, vilket som delvis ligger bakom att Tyskland föll fyra placeringar på listan.
I Sverige har dödshoten mot journalister ökat och så sent som i veckan anfölls en journalist, denna gång en sportjournalist som satt på pressläktaren under ett derby mellan AIK och Hammarby.
I Polen har regeringen försökt ta kontrollen över medierna, detta har lett till att Polen tappar från 18:e till 47:e plats.
Enligt Ilkka Nousiainen som leder Finlands avdelning av Reportrar utan gränser så ökar också hoten i Finland. På Åland har också hot mot journalister förekommit. En ledarskribent har tagit emot hat- och hotmejl. Att vara journalist i dag är inte riskfritt, en sammanställning som radioprogrammet Medierna på Sveriges radio har gjort visar att journalister är den yrkesgrupp som efter riksdagsledamöterna hör till den mest utsatta gruppen.
Detta är naturligtvis förkastligt, en fri press är en förutsättning för demokrati. Allmänheten har rätt att få veta vad som pågår i världen, orättvisor måste belysas och makthavare kunna granskas. Om situationen på Åland skulle se ut som i exempelvis Polen i dag så skulle det bland annat innebära att lantrådet Katrin Sjögren kunde sparka alla journalister och själv tillsätta de reportrar som skulle passa henne. En absurd situation pågår alltså i Polen just nu.
Men det finns röster på nära håll som förespråkar just detta. Erik Almqvist, Sverigedemokraternas ekonomisk-politiske talesman skrev på sin Facebook-sida i januari: ”Det här önskar jag att något svenskt parti vågade driva! Den polska högerregeringen sparkar nu alla anställda inom public service. Av ren princip lovar jag att semestra i Polen minst en gång i år.”
En ökande nationalism innebär att hotet mot den fria pressen är större än på länge. Och det är just nu som den är som viktigast. Utan det fria ordet kan inte hatet stävjas och mänskliga rättigheter förverkligas.
Att journalisters arbete stoppas och motarbetas är ett hot mot demokratin. Ett ökande journalistförakt är en framgång för motståndare till pressfriheten, och strategin hos dessa är tydlig - den går ut på att underminera journalistiken.

Den svenska riksdagsledamoten Linus Bylund, sverigedemokrat, skriver till exempel med anledning av den svenska bostadsministern Mehmet Kaplans avgång att den svenska journalistkåren är ”nationens fiende”. Hatet mot journalistkåren är stort på flera sajter kopplade till partiet. Att journalistiken kritiseras är inte ett problem, det är när detta inte sker utifrån fakta och kunskap som det blir farligt.

Petra Dahlgren