Den sorglustiga sagan om självstyrelselagsrevisionen ser ut att nå ett första delmål senast den 15 mars. Senast då ska den proposition som regeringen i Helsingfors i går lämnade till riksdagen godkännas av parlamentet.
Det är alltså samma proposition som Ålandsminister Anne Berner (C) lade fram för regeringens finansutskott och fick nobben av finansminister Petteri Orpo (Saml)och Finansministeriets tjänstemän.
Efter att ha lagt fram ett dödfött förslag om en ändrad skattegottgörelse förra veckan, som fick blankt nej av landskapsregeringen (LR), har nu stressen kring regeringen Sipiläs galjonsfråga vård- och landskapsreformen tvingat regeringen att krypa till korset.
Det är en stor seger för landskapet, och säkert en skön seger för Ålandsministern.
Efter en lång kamp, där Åland tvingats kompromissa bort den ena delen efter den andra, havererade arbetet med att revidera självstyrelselagen i höstas. Kvar att lösa var den ekonomiska delen, då den i grunden påverkas av vård- och landskapsreformen i Finland.
Relativt snabbt kom man också fram till en kompromiss. Ett nytt system som bygger på Ålands ekonomiska utveckling, där befolkningsutvecklingen beaktas och där Åland får kompensation för den befolkningsutveckling som skett sedan mitten av 90-talet. 10 miljoner mer än dagens system, räknade LR ut.
Men Finansministeriets tjänstemän, de ack så starka i den finländska statsapparaten, satte klacken i backen och sade nej. Där stod vi fram till i går förmiddag.
Uppenbart är att regeringen i Helsingfors fått signaler från riksdagens grundlagsutskott att det inte skulle kunna förespråka reformen utan en lösning för självstyrelsen. Och utan utskottets godkännande hinner inte regeringen Sipilä driva sin reform genom riksdagen före valuppehållet den 15 mars.
Att LR hållit hårt i linjen att den överenskommelse de två regeringarna slöt i slutet av hösten ska hålla har gjort att regeringen i Helsingfors nu backar och kryper till korset. Från åländskt håll har linjen varit tydlig – och enig.
LR har under hela processen med självstyrelselagen hållit lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd nära informerad om utvecklingen. Nämndens ledamöter har å sin sida också, enligt uppgifter till Ålandstidningen, varit tydliga med vad de kan acceptera och var gränsen för vad lagtinget kan leva med går. Det är ett utmärkt sätt att bedriva självstyrelsepolitik från autonomins sida.
Riksdagsledamoten Mats Löfström ska också ha beröm för sitt ständiga brobyggande i riksdag och regering i huvudstaden.
En annan läxa kan också läras ur den här historien: det är inte alltid fel med lite hårdare tongångar. Speciellt inte när man har rätt.
Emellanåt har många, och ibland med rätta, anklagat landskapsregeringarna för att ha varit för veka i förhandlingar med motparten i Helsingfors. Det har försts fram åsikter om att Åland borde bättre utnyttja de tillfällen då man de facto har ett veto-läge i för Finland avgörande frågor.
I fallet med den åländska ekonomin har LR inte gått så långt, men i botten av argumentationen har hela tiden funnits antydningar av ”ge oss vad vi vill ha, annars får ni inte reformen”. Samtidigt har de åländska politikerna varit noga med att inte ställa orimliga krav. En utökad klumpsumma om 10 miljoner är mindre än de 15 miljoner man ursprungligen krävde som kompensation för att antalet ålänningar ökat snabbare än andelen finländare sedan självstyrelselagen trädde i kraft.
Kombinationen av tuff linjehållning, att skärpa tonen när möjligheten finns och att samtidigt inte kräva mer än man har rätt till är ett förhållningssätt som borde vara doktrin för den fortsatta hållningen gentemot Finland.
Till sist måste man också konstatera att den finländska regeringen är ett sällan skådat haveri. Den har inte lyckats baxa sin viktigaste reform, själva grundfundamentet för regeringssamarbetet, över mållinjen trots att bara en dryg månad återstår av mandatperioden.
Detta gör också att vi ännu inte vet om det ekonomiska system som nu beskrivs i propositionen alls kommer bli verklighet. Av allt att döma hänger det beslutet intimt samman med att vård- och landskapsreformen vinner understöd i riksdagen.
De medier som räknar på om regeringen har stöd för reformen räknar i dagsläget att reformen går igenom riksdagen med en enda röst, 100–99 (talmannen röstar inte). Men det är som sagt snart val, och fler avhoppare från regeringsblocket kan känna att man har mer att vinna på en annan linje än regeringens.
Den 15 mars avbryter riksdagen arbetet för att göra rum för valrörelsen. Senast då vet vi om Åland får ett nytt ekonomiskt system.
Men redan i dag kan vi konstatera att en sammanhållen åländsk linje vann fajten mot regeringen i Helsingfors. Det är inte oviktigt inför att arbetet med revisionen av hela självstyrelselagen ska återupptas av nästa regering.

Jonas Bladh