Det flödar inte direkt över av material som rör den gamla deponin Rönnbergs torg. I Ålandstidningens arkiv finns till exempel inga bilder.

”Man får en känsla av att Rönnbergs torg är ett kapitel som helst ska glömmas i stadens historia”, skrev tidningen i en artikel år 2002.

Men nästan tio år senare gav Folke Wickström och Jerker Örjans ut ”Boken om Mariehamn”, och i den ägnas ett helt kapitel åt platsen. De förklarar bland annat det som många i dag har svårt att föreställa sig: Hur kom det egentligen sig att mariehamnarna började kasta sopor på sina närmaste stränder?

Det var drätseldirektören Jac. Lundqvist som 1938 föreslog att Slemmerns strand skulle bli soptipp. Redan vid den tiden hade stadsfjärdens vatten börjat blandas med förorenat vatten från utfallsdiken som sträckte sig genom staden mot Östra hamnen. Strandlinjen växte snabbt igen med vass – och dessutom spred sig en oangenäm lukt över de östra delarna av Mariehamn.

– Ingen mindes då längre hur det sett ut en gång när det var jungfrulig sandstrand, säger Jerker Örjans.

I slutet av 1930-talet hade staden redan två soptippar. Den ena låg på Lotsberget och den andra var placerad ungefär där Nyängens daghem finns i dag. Samtidigt växte Mariehamn, Styrmansgatan stod näst på tur att bebyggas. Man ville nu hitta en ny plats att slänga soporna på.

Diskuterades länge

1938 kom drätseldirektören med ett första förslag: Vi kan kasta soporna direkt i Slemmern!

Så blev det nu inte, i stället tillsattes en kommitté som några år senare föreslog att en ny tipp skulle placeras norr om stadsgränsen, i det som i dag är Dalbo. Även flera andra alternativa placeringar lyftes fram.

– Läkaren Gunnar Jansson, framlidne Olof Erlands far, utredde saken på eget bevåg. Han hade hittat en klyfta på västra sidan av Badhusberget och sade att den klyftan var så stor att den skulle gå att fylla hur länge som helst.

1944 bestämde stadsfullmäktige att soptippen i stället skulle anläggas på Slemmerns strand, norr om Ångbåtsbron. Genom att fylla ut strandlinjen med avfall såg man att problemet med illaluktande vassar kunde lösas och som bonus skapa en ny, djup strandkant ut mot renare vatten. Efter att kriget bröt ut hade bränslet också blivit dyrare, och här fanns ju en central plats, som inte krävde några transportsträckor att tala om.

En tät rad av pålar placerades nu på lämpligt avstånd från stranden, och soporna lades innanför pålraden. Latrin skulle i sin tur tömmas i gropar som täcktes med sand. Enligt Folke Wickström och Jerker Örjans efterforskningar hade den här mer systematiska utfyllnaden av stranden troligen inletts redan 1938 genom att förpackningsmaterial dumpades i Östra hamnen.

Gamla Rönnbergs torg

Det första Rönnbergs torg – som fick namn efter soptippsskötaren Karl Adolf Rönnberg – anlades ungefär mellan dagens Självstyrelsegård och Östra utfarten.

– Rönnberg hade ett gott system, han sorterade, brände och grävde ner. Han täckte över slaktavfallet och plockade undan bilbatterier, säger Jerker Örjans.

Men soporna luktade och drog till sig råttor, vilket förstås förargade närboende.

”Det är under senare delen av 1940-talet och början av 50-talet. Mariehamns avstjälpningsplats ligger rätt nedanför Tidningshuset. Dit förs allt stadens avskräde – från latrin och matrester till allehanda skräp. Och där är råttorna och flugorna oinskränkta herrar...”, skriver Ann-Christin Waller i boken ”Minnenas veranda”.

Så småningom flyttades soptippen norrut. På den nya avstjälpningsplatsen kastades stadsbornas och företagens sopor och skrot fram till slutet av 1960-talet. Då köpte nämligen staden mark för en ny soptipp i Ödanböle, Jomala.

I ett av hälsonämndens protokoll, som Ålandstidningen tagit del av genom landskapsarkivet, redogörs för det sopavfall som skulle föras till Ödanböle i stället för till Rönnbergs torg. Det handlade om hushålls- och industriavfall, avfall från stadens affärer, innehåll från latriner och så vidare – totalt 20-30 ton per vecka: ”Det är skäl att antaga att mängden kommer att öka”.

Området vid Slemmerns östra strand fortsatte att fyllas ut, men nu med sprängsten från skyddsrummet under stadshuset.

En stor del av Österleden ligger just på de här massorna. Som bekant planerar staden också bostäder i området Rönnbergs torg.

– I dag är det nästan oförståeligt att en soptipp anlades mitt i staden, och dessutom rakt nedanför Julius Sundbloms salsfönster. Men som sagt, det finns en förklaring, säger Jerker Örjans.