I dag för 200 år sedan, den 17 september 1809, undertecknades fredsavtalet mellan Sverige och Ryssland som splittrade det svenska riket.
Finland, med Åland, hade varit en del av Sverige så länge någon kunde minnas. Nu var den sagan all.
Men vad hade hänt om den ryska hären stoppats? Är det ens möjligt att tänka sig?
Ålandstidningen ställde frågan till två historiker och en kommundirektör.
HISTORIA Året är 1810. Sveaborg höll stånd mot inringningen 1808 och 1809, medan den svenska armén trängde ryssen längre och längre österut. I freden i Åbo får Ryssland Helsingfors, men resten av Finland förblir en del av Sverige.
En möjlig alternativ historieskrivning eller bara meningslösa spekulationer?
- Att som historiker spekulera om hur det kunde ha gått är bara roligt, säger svensken Martin Hårdstedt, författare till boken Finska kriget 1808-1809 som kom ut 2007.
Helt otänkbart är scenariet inte, menar han.
- Till att börja med var det inte Sveaborgs kapitulation som avgjorde kriget. Den avgörande faktorn var att man inte lyckades underhålla armén i norra Finland. Armén var framgångsrik under 1808, och man höll igång offensiven ända tills förråden tog slut. Då stannade den upp.
Hade man kunnat underhålla armén över havet hade den kunnat fortsätta pressa tillbaka de ryska styrkorna.
Koncentrerades till söder
- Men Sverige var då pressat från andra håll, och man var rädd för att stormakterna tillsammans med Danmark skulle landstiga i södra Sverige. Därför koncentrerade man de förråd som fanns dit.
Men okej, tillbaka till vår kontrafaktik. Sverige lyckas behålla Finland som en del av riket. Tsarens viktigaste mål med kriget var dels att skydda den nya huvudstaden S:t Petersburg, dels att få finska viken under sin kontroll. Med Helsingfors taget når man det krigsmålet.
- För Ålands del blev den mest konkreta följden att ryska trupper stationeras på Åland fram till 1854. Under de första årtiondena, tills Bomarsund byggdes, var tusentals ryska soldater inkvarterade runt om i byarna på Åland. Till det kommer leveranser av allt möjligt för underhållet, säger Kenneth Gustavsson på Museibyrån.
Hade Finland inte fallit hade det aldrig inträffat. Och alla barn som föddes som resultat av lokalbefolkningens kontakt med ockupationsmakten hade inte blivit till.
Del av Sverige länge
Och hade Sverige lyckats behålla Finland så hade Finland fortsatt att vara en del av Sverige under lång tid, tror Hårdstedt.
- Finland har ju aldrig varit ockuperat av Sverige, så något motstånd har aldrig funnits. Resultatet skulle ha blivit en östra rikshalva där den finsktalande delen skulle ha varit en naturlig del. Möjligen skulle finskan som litterärt språk förlorat en del på det.
1905 sker brytningen mellan Norge och Sverige, och ett nytt nordiskt krig hotar att bryta ut. Skulle det ha påverkat förhållandet Finland-Sverige?
- Nej, Norge fick en egen konstitution 1814. Där följde man sin egen lag. Det skulle aldrig Finland ha gjort eftersom det var en naturlig del av Sverige på ett annat sätt. Våra länder skulle ha varit fullt integrerade.
Och, tillägger Hårdstedt, ett svenskt Finland hade inneburit en extra säkerhet.
- Det är mycket möjligt att Sovjetunionen hade dragit sig för att anfalla Sverige i november 1939. Vi hade kunnat vara tillräckligt starka för att stå emot en krigsförklaring.
Norge aldrig svenskt
Norge såg man från svenskt håll som ett slags förlikning för förlusten av Finland, och som ersättning för inblandningen i kriget mot Napoleon (som ju besatte svenska Pommern 1812). Det hade aldrig blivit aktuellt om Finland fortfarande varit en del av Sverige.
- Det hade aldrig blivit en norsk-svensk union då. Karl XIV Johan ville stärka det svenska riket för att kunna återta Finland. Det finns mycket som tyder på det. Jag är inte alls säker på att Norge hade varit aktuellt för Sverige annars. Det hade åtminstone inte varit självklart.
I vår alternativa historieskrivning har vi alltså kommit fram till att Finland, på sätt och vis jämförbart med vilket annat svenskt landskap som helst, Skåne till exempel, fortsätter att vara en integrerad del av Sverige in i modern tid.
Hur hade Åland då sett ut? Annorlunda, tror Jörgen Lundqvist, kommundirektör i Eckerö.
- Ja, alltså självstyrelsen hade ju aldrig haft någon anledning att utvecklas. Och det där med återföreningssträvandena med Sverige hade ju förstås aldrig blivit aktuella, säger Lundqvist.
Ålands skulle vara en del av mälardalsområdet. Till hälften likt Gotland, till hälften Värmdö eller Lidingö, tror han.
Roat överseende
Rikssvenskar skulle kanske betraktas ungefär som på Gotland - några som kommer i horder, höjer fastighetspriserna genom att bygga sommarstugor överallt och belastar samhället i största allmänhet.
- I dag ser man svenskar mer som välkomna gäster. Man vet att de bara stannar ett tag, de kommer med pengar och de som stannar kvar bidrar till näringslivet. Jag skulle nog säga att ålänningarna i dag mest betraktar oss svenskar med ett slags roat överseende.
Så allting inräknat har ålänningarna det egentligen bäst som det blev efter freden i Fredrikshamn?
- I dag, med det roade överseendet och allt det där, och med en självstyrelse som ger ålänningarna det mesta de önskar, så är de nog i den bästa av alla världar.

Fredrik Granlund