Säkerhetsläget i Östersjöregionen har gradvis försämrats till följd av Rysslands ageranden, med Krimkrisen 2014 som en milstolpe, säger Patrik Oksanen, som är senior fellow vid den svenska tankesmedjan Frivärld och ledamot av Kungliga krigsvetenskapsakademin. 

Situationen har inte heller förbättrats under pandemin. Tvärt om har bland annat cyberangreppen ökat, menar han.

– Det är bara en liten del i det hela, och tittar vi på det i backspegeln så har it-attackerna ökat stegvis under ganska lång tid. Men olika myndigheter och de som följer det i realtid säger att ökningen har varit betydande också under pandemin. När folk jobbar hemma ökar det sårbarheten.

Belarus sticker ut

När det kommer till den hårda säkerheten under det senaste året är det särskilt utvecklingen i Belarus som sticker ut, säger Patrik Oksanen.

– Lukasjenko (Belarus diktator Alexandr Lukasjenko, reds. anm.) har till sist misslyckats med sin balansgång. I ett kvarts sekel har han försökt balansera mellan Ryssland och EU och samtidigt hålla oppositionen kväst. Det trippade han på genom att slå ner så hårt mot oppositionen och genomföra ett sådant omfattande valfusk att folk fick nog.

Efter det införde EU sanktioner mot Belarus. Nu finns inget annat alternativ än att vända sig till Ryssland, menar Patrik Oksanen, något som stärkt Rysslands makt över Belarus.

I slutet av förra året införde Belarus en lagförändring som ger det ryska nationalgardet rätt att operera på belarusiskt territorium. 

– Det är ganska uppenbart att Lukasjenkos regim hålls under armarna av Kreml.

Han sammanfattar händelserna och det allmänna läget:

– Det här gör sammantager att osäkerheten ökar. Vi går in i ett läge som försämras stegvis sedan 2014, och ingen bättring är i sikte.

Åland mer utsatt

Så vad spelar Ålands position mitt i Östersjön för roll rent säkerhetsmässigt? Patrik Oksanen ger sin bild:

– Ålands position är ännu viktigare i dag än vad den har varit historiskt. Med långräckviddiga vapen placerade på Åland, Gotland och kanske Öland från rysk sida har man skärmat av och avsevärt försvårat västlig hjälp till de baltiska länderna om det skulle bli konflikt. Åland måste ses i den större strategiska kontexten, och då är Åland en av punkterna som man kan använda sig av, säger han, och fortsätter:

– Åland har länge haft en strategisk betydelse, men krigets förändrade karaktär, både på ena sidan en gråzonskaraktär och på andra sidan den högteknologiska utvecklingen med långräckviddiga vapen, gör att Ålands strategiska läge blir både mer bekymmersamt, mer utsatt, och viktigare.

Han ger ett exempel på gråzonshot: År 2017 nekade huvudstaben i Helsingfors ett ryskt fartyg tillträde i Mariehamn. Det var ett skolfartyg med 164 kadetter som ville angöra Mariehamn – samtidigt som den stora gemensamma ryska och belarusiska krigsövningen Zapad 2017 pågick.

– Det är säkerhetsbedömningar man tvingas göra och som för oinvigda kan framstå som märkliga. 

För att förstå behöver man titta på vad som verkligen hände på Krim, när ryska specialförband dök upp, men utan sina ryska flaggor.

– De lamslog vår förmåga att förstå vad som hände och reagera innan det blev ett fullbordat faktum på marken. Då säger Helsingfors hellre tack, men nej tack. Nio gånger av tio kanske det är trevliga kadetter och ett mysigt utbyte, men den tionde gången kanske inte är det.

Vad spelar Ålands demilitarisering och neutralisering för roll i dag i och med den högteknologiska utvecklingen och den förändrade krigsföringen?

– Här kan man ha två läger. Ena lägret säger att det är bra för freden i Östersjön, och så har vi det läger jag tillhör som konstaterar att det är klart att det här skapar ett vakuum, ett utrymme som en antagonist kan komma att utnyttja i händelse av en konflikt. Det skapar en risk, alltså.

– Jag förnekar inte att Ålandsmodellen och hur man löste konflikten 1921 mellan Sverige och Finland har varit framgångsrik. Men man ska komma ihåg att blir det krig är inte Åland fredat territorium. Det är ju bara demilitariserat och fredat i fredstid, inte i krigstid, och vill någon bedriva krig på nivån under att förklara ett öppet krig finns hela verktygslådan i gråzonen.

”Som Pandoras ask”

Patrik Oksanen säger att han inte tror att det finns något utrymme för att uppdatera demilitariseringen för att matcha en modern kontext.

– Hela grejen med gråzonen är att utnyttja hålrummen hos motståndarna, lagstiftningsmässigt, organisatoriskt och psykologiskt. Jag har svårt att se hur man kan göra om Ålands olika statsrättsliga fördrag, det är ett jättearbete, och det är säkert som att öppna Pandoras ask. Som jag ser det handlar det mer om att medvetandegöra sig för riskerna, öva på scenarier och ha en plan B och C.

Sverige och Finland övar närmare och närmare Åland, och har även ett gemensamt uppträde på Östersjön med en gemensam maringrupp. Amfibieregementet på svenska sidan och Nylands brigad känner varandra under officersnivå till namn, säger Patrik Oksanen.

– Man bygger trygghet och säkerhet när man lär känna varandra och kan samarbeta i krisläge när man övar tillsammans.

Med tanke på det läge du målar upp, finns det någon anledning för Åland, Sverige och Finland att vara oroliga?

– Här ska man göra skillnad på att säga att det finns en risk och att ligga vaken på natten. Jag är för att man ska sova gott, och det gör man när man har kollat att larmet är på och dörren är låst. Jag vill inte att folk ska vara rädda, men man ska vara medveten om att det finns risker. Och att det finns risker betyder inte att något kommer att hända, men man kan inte utesluta att det händer. 

Respekterar inte avtal

När Åland blev demilitariserat år 1856 efter Krimkriget var Ryssland en av signatärmakterna av det så kallade Ålandsservitutet. När demilitariseringen reglerades i Ålandskonventionen 1921 var Ryssland inte en av parterna. Däremot finns fördraget mellan Finland och Sovjetunionen från 1940 där demilitariseringen upprätthålls och det fastställdes på nytt år 1992. 

Spelar det någon roll för Ryssland i dag? 

– Jag skulle säga att det nog har mindre betydelse att Ryssland har skrivit på, för Ryssland har demonstrerat gång på gång vad man anser om värdet av saker man har undertecknat, till exempel Budapestmemorandumet om Ukrainas territoriella integritet. Det var ju inte värt särskilt mycket. Ryssland har också skrivit på saker när det gäller den europeiska säkerhetsordningen om att inte ändra gränser och det respekterar man inte. 

– Jag skulle inte känna mig trygg och säkrad med ett avtal som skrevs under som en konsekvens av Krimkriget för 165 år sedan.

Konspirationsteorier hotar

När det gäller framtiden behöver Åland vara på sin vakt mot påverkansaktioner som undergräver tilliten, även om de inte är direkt riktade mot Åland, menar Patrik Oksanen. Han nämner Qanonsekten i USA som just nu sprider sig och börjar få fäste även i Europa, och vaccinationsskeptiker.

– Ryssland pumpar samtidigt ut anti-vaccinationsbudskap på sina propagandakanaler. Det är ganska stora, starka globala informationskrafter som rör sig i de här ekosystemen. Det skvalpar också upp på Åland och där hoppas jag att ålänningarna som ett litet samhälle fortsätter sätta tillit till det personliga mötet, varandra och era institutioner och inte låter de konspirationsteorier som byggs upp digitalt globalt få effekter även på er. En vädjan till det mellanmänskliga förnuftet. Det tror jag kanske är Ålands starkaste motståndskraft.