Intresset för att ställa ut sina bilar i Eckeröhallen har varit enormt. Ur åländska lador och garage, från parkeringsplatser, grässlänter och förråd har 110 olika bilar forslats till Eckerö.
Här hittat man allt från små Mini Coopers till något av det häftigaste bil-Åland kan bjuda på - en Excalibur Phaeton i nyskick.
MOTOR En Rambler Martin från 1965 putsas minutiöst av två unga män. En något äldre herre, Freddie Jensen, står bredvid och inspekterar noggrant. Det är hans söner Morgan Jung och Kent Jensen som putsar. Som motprestation får de möjligen låna bilen någon gång då och då.
- Det här är min barndomsdröm ser du. Jag är född 1959. När jag var sex år gammal såg jag en sådan här rulla i Helsingfors. Totalt såldes det bara fyra exemplar till Finland det året. I Sverige såldes det en enda vad jag vet. En röd. Jag byggde en modell av bilen som fick stå i bokhyllan i många år.
"Den rätta känslan"
Och när köpte du den här?
- För ett år sedan. Jag hade en annan tidigare i och för sig. Men det var en massa små skönhetsfel så jag bytte till mig den här i stället. Jag fick aldrig rätta känslan i den förra.
Hur är den att köra?
- Jo då, den går bra. Men jag fick vara med och köra den där Excaliburn där borta för inte så länge sedan. Det var något det.
Vad var det då?
-Det var jäklar i mig det roligaste jag har gjort med byxorna på.
När man pratar med bilägare av en viss sort, åtminstone manliga sådana - och de överväger - handlar mycket om just byxor. Eller möjligen avsaknaden av dem.
Stolt över Ford
Anders Hedenberg är mycket stolt över sin Ford V8 från 1939 ("men skriv inte att den är bara min, skriv att Bjarne Jansson är med och äger den"). Eftersom han själv är lite drygt av samma årsmodell, och bilen har varit i hans ägo sedan 1944, så har han en hel del minnen på lager.
- Så fort jag sätter mig i den blir jag som ung igen, säger han och rättar till kepsen.
Hur många damer kan du ha skjutsat i den genom åren tror du?
-Ja du, det är nog en jäkla tur att bilen inte kan berätta om allt som har hänt därinne. Jag hittade min fru där inne.
Va, gjorde du?
- Nej, nej, inte så. Men jag förde nog dit henne sedan.
Köpte av tant
Edgar Johansson tar en promenad med Ålandstidningens utsände bort till sin Fiat 600SL.
-Den är från 1973. Men jag har inte haft den hela tiden. Det var en tant som ägde den, och hon bad folk komma in med anbud. Hon skulle sluta köra bil nämligen. Så jag lämnade ett anbud, och vann, konstaterar Johansson.
Men den går inte så mycket, menar han.
- Nä, det blir mest till utställningar. Jag försöker hålla den igång lite. Det är väl mest det.
Över hela bilmässan vakar mässgeneral Gunnel Nilsson. Hon ser lite ensam ut på lördagsmorgonen. Några enstaka besökare vandrar runt bland bilarna. Inte ens bilarnas ägare är här.
- Det är streetrace, säger hon.
Dömmer om motorvecka
Hon låter sig fotograferas och fortsätter:
-Egentligen borde man slå ihop alla bilaktivitet på hösten till en enda motorvecka. Låter inte det bra? "Motorveckan på Åland". Med den här mässan, Yrkesskolans evenemang och så avsluta med streetrace. Det borde väl förlänga säsongen?
Är du nöjd annars?
- Jadå. Alla har väl åsikter förstås. Si eller så. Men nu har vi kompromissat färdigt. Men det är bra för det är konstruktiv kritik från utställarna. Inte på ett gnälligt sätt. Så var det ju förut.
Åländskt?
- Gnälligt. Ja, just det, åländskt ja. Nu är det mycket bättre.

Fredrik Granlund