Generalkonsulsparet Bertil och Marie-Louise Jobeus har varit gifta i 43 år. Detta firades i går kväll när paret ordnade en försenad nationaldag i trädgården.
För oss berättade de sin kärlekshistoria.
MARIEHAMN Tre unga tjejer framför stämningsfull fiolmusik på gräsmattan framför Sveriges generalkonsulat. På borden i bakgrunden, i skuggan av de höga tallarna, står uppdukade champagneglas, skålar med karameller och silverfat med läckerheter. Framför generalkonsulsparet Bertil och Marie-Louise Jobeus slingrar sig en lång kö med damer i stora hattar och män i ljusa kostymer.
Många gissningar
Nej, det var inte den 6 juni i går, Sveriges nationaldag. Det är den 20 augusti och det luktar höst i luften. Men när den riktiga nationaldagen infann sig hade generalkonsulatet dränerats och målats om. En stor del av gräsmattan tålde inte firande och festen sköts fram tills de var dags i går att samla inbjudna gäster i trädgården, skaka hand, mingla och balansera tallrikar och höga glas i handen.
-Hjärtligt välkomna till vårt försenade nationaldagsfirande. Många har undrat varför vi just valde den 20 augusti. En klok man frågade mig om det hade att göra med ett historiskt möte på Ålands folkhögskola. En bra gissning, men inte rätt. Vi valde datumet för att jag och Marie-Louise i dag har varit gifta i 43 år, säger generalkonsuln Bertil Jobeus och ler stort.
Bjöd upp till dans
Det var för 43 år sedan i Gamla Uppsala som paret sade ja till varandra. I dag har de fyra söner och fyra barnbarn.
Men hur träffade ni varandra?
-Det är en riktig filmhistoria, säger Marie-Louise Jobeus och kikar fram under hatten. Jag var 16 år och Bertil 17. Det var på midsommarafton på Äskeskär i Småland. Bertil bjöd upp till dans.
-Fast du tyckte inte att jag dansade så bra, flikar Bertil Jobeus in.
-Nej, skrattar Marie-Louise.
"Kärleken går upp och ner"
Ljudet av prat, skålande och mumsande i bakgrunden har ökat i styrka.
Ni har många gäster på er bröllopsdag.
-Ja, när man varit ihop så här länge delar man gärna jubileet med andra. Det är nog främst under de första åren som man vill vara på tu man hand, säger Marie-Louise.
-Ja, vi har varit med om mycket tillsammans. Många år och många länder, konstaterar Bertil och tillägger:
- Ibland har det inte alltid varit så lätt. Jag tror det är så i alla förhållanden. Man måste jobba på det och det går både upp och ner. Vi har gemensamma grundläggande värderingar, men annars är vi väldigt olika personer. Det har hållit oss samman, tror jag. Man behöver en utmaning.
-Mitt jobb har framförallt krävt mycket av Marie-Louise.
-Ja, när man är medföljare är det man som sköter markservicen: tar hand om barnen, letar upp skolor, läkare och annat som man måste ha på varje nytt ställe. Jag har till exempelvis varit scoutmamma i USA.
Vad är ert råd för långvarigt äktenskap?
Marie-Louise funderar.
-Det är nog att komma ihåg vad man föll för hos varandra.
Vad såg du hos Bertil?
-Att han är en mycket ärlig och rak person. Det föll jag för.
-Och jag minns första gången jag såg dig, Marie-Louise. Du hade en pipa i munnen, hatt och en tax i koppel. Jag tyckte du såg så självständig och tuff ut. Det föll jag för, säger generalkonsuln och tar sin generalkonsulinna under armen.

Liz Lindvall