Priset för bunker, den olja som används som bränsle för fartyg, har i år nått rekordhöga nivåer. Bunker är en avsevärd del av resekostnaden för fartyg och således drabbas många rederier av de ökande kostnaderna, vilket Ålandstidningen tidigare har rapporterat om.

LR följer de kraftigt varierande prisnivåerna noga. Totalt har priset för WTI-olja (West Texas Itermediate), den oljetyp som brukar vara riktgivande för de övriga oljepriserna, gått upp 18 procent i år enligt Dagens industris råvarukurs. Men sedan toppen i början av juni har oljepriserna sjunkit, den senaste månaden med tio procent.

– Internationellt har man försökt öka tillgången på råolja för att motverka situationen med Ryssland, vad priset blir i framtiden kan ingen veta. Men priserna är höga och det är klart att det är en väldigt aktuell fråga för oss, säger infrastrukturminister Christian Wikström (Ob).

Innan prisuppgången utgjorde bunker och underhåll cirka 30 procent av en skärgårdsfärjas totala kostnad. Det som kostar mest är bemanningen.

Vad har landskapet för budget för bunker?

– Vi brukar budgetera fyra miljoner euro, så även 2022. Den budgetposten kommer att överskridas i år. Vi har valt att inte ta upp det i tilläggsbudgeten, då man inte vet ännu hur bunkerpriset landar.

Vad kan hända om oljepriserna skulle skena, finns det till exempel risk att man måste ställa in turer i skärgårdstrafiken?

– Turlistorna fastställs varje år för att skapa förutsägbarhet för skärgården. Det behöver finnas en framförhållning, man ändrar inte turlistorna mitt under ett år.

Finns det någon smärtgräns för vad det får kosta?

– Frågan rör egentligen om det finns någon gräns för vad skärgårdstrafiken får kosta. När man pratar om bunkerpriser går det inte att komma ifrån diskussionen om skärgårdstrafiken. Vi ska köra färjor där det finns behov av det och där det inte finns alternativa transportvägar, det är min hållning i diskussionen.

Christian Wikström står bakom det nya turlisteförslaget som just nu är ute på remiss. Förslaget innehåller mindre trafik än tidigare, vilket har väckt kritik.

– Enligt regeringsprogrammet ska man se över kapacitetsnyttjande i skärgårdstrafiken, det är vad vi håller på med nu. Anledningen är att landskapet har en svår ekonomisk situation, säger han.

Jobbar på driftstrategi

Enligt Christian Wikström är det möjligt att göra optimeringar av bunkerförbrukningen, och på så sätt minska det ekonomiska utfallet avsevärt.

– Vi håller på att installera moderna bränsleövervakningssystem på färjorna för att få detaljerad statistik över hur mycket bränsle som går åt. Man kan gå tillbaka och se när det har gått åt mycket bränsle och analysera varför.

Olika moment förbrukar mycket bränsle. Det dyraste är att svänga en färja, men fartanpassning är också en viktig parameter.

– När en färja av någon orsak måste vänta i en hamn behöver den gasa på för att hålla tidtabellen. Det kan bero på väder, men ofta på lastning och lossning. Kan man minska antalet sådana tillfällen är det en besparing. Vi arbetar på det här, säger Christian Wikström och fortsätter:

– Det är inte någon liten skillnad i bränslekonsumtionen mellan att gasa en färja hårt och att köra ecodriving. Det handlar mycket om att föraren ska veta hur mycket bunker som går åt vid varje moment. Det behöver bevakas i detalj för att man ska kunna få information och bilda en uppfattning.

De linjer som har många mellanhamnar, till exempel södra och norra linjen, förbrukar mest bränsle.

– Kan man effektivisera lastning och lossning eller hur mycket man kör blir det lättare att hålla en konstant fart, vilket betyder bunkerinbesparingar, säger Christian Wikström.

LR har ytterligare en taktik på gång för att få skärgårdsfärjorna att köra mer bränsleeffektivt.

– Upphandlingarna vi håller på med just nu innehåller en morot för att få entreprenörerna tänka på bränsleeffektivitet. Vi har överfört en del av kostnaden för bränslet på entreprenören, i dag är hela kostnaden på landskapet. I förslaget har vi fastställt en bränslekostnad som entreprenören får köpa. Landskapet tar fortfarande bunkerrisken men entreprenören har alltid en fastställd kostnad vilket minimerar bränslerisken för entreprenören, samtidigt som det finns ett incitament att spara bunker.