08.00
Nattpersonalen lämnar räddningsverket och dagvakten tar vid. Brandmannen och ambulanssjukvårdaren Robert Karlsson leder oss in till vagnshallen där hans kollegor redan har påbörjat sina rutinmässiga kontroller av fordon och utrustning.
Robert Karlsson har tagit ett extraskift och jobbat sedan klockan 17 i går, men natten har varit lugn och han har därför hunnit sova lite.
08.25
– Välkomna på jobb dagen före tomten kommer, säger räddningsledare Patrik Lindberg som samlat hela truppen till det dagliga förmannamötet.
På dagsschemat står den veckoliga städningen av hallarna och kontrollen av all utrustning.
– Sen ska vi väl försöka klämma in någon övning på eftermiddagen.
08.30
Robert Karlsson visar oss till en tavla där dagens arbetsuppgifter markerats ut. Varje anställd har en egen nummerbricka som placeras ut på tavlans bildschema. Fordonen har också egna beteckningar: ”M1” står för Mariehamns första station och följs av två siffror som betecknar bekämpningsenhet och bilens utryckningsordning. Bil nummer ett rycker alltid ut före bil nummer två och tre.
Robert Karlsson är stationerad vid förarplatsen i M161. Ett blått streck på hans nummerbricka visar att han också är utbildad räddningsdykare.
08.37
Vi går uppför trappan till en skofylld hall.
– Här har nog inte så många från allmänheten varit, säger han. Till vänster om trappan ligger gymmet, och till höger öppnas en dörr mot en korridor. Längst bort i korridoren ligger sällskapsrummet, där kaffedrickandet redan är i full gång.
– Nu är det dags för gröt, säger Robert Karlsson och häller proteinpudding över en ordentligt tilltagen grötportion. Efter nattens korta vila har han varit igång sedan klockan sex i morse för att träna, och på grund av ett automatlarm som gick på Hotell Arkipelag vid halv åtta har gröten fått kallna på diskbänken en god stund.
09.00
Förmiddagskaffet är slut och Robert Karlsson tar med oss på en rundtur i lokalerna. På nedervåningen finns, förutom vagnshallen, en utbildningsdel där man håller kurser för frivilliga brandkåren och pressträffar med media, samt en kontorsdel där fältchefen, räddningschefen och brandinspektören har egna kontor.
09.12
I ambulansgaraget bredvid vagnshallen står fältchefen Jani Monthan och svabbar golvet.
– Att se fältchefen städa är ingen vanlig syn, ropar Robert Karlsson åt Jani Monthan som är snabb med att hugga tillbaka:
– Alla fredagar!
Robert Karlsson förklarar att fältchefen för kommandot över ambulanserna och deltar i alla brådskande utryckningar samt i fall där barn är inblandade. Han kör akutbilen och känns igen på sin gröna klädsel.
09.16
I tvätthallen står ambulanssjuksköterskan Freddy Österberg och kontrollerar kemcontainern. Den kontrolleras varje vecka, trots att den nästan aldrig används. I ena änden av containern finns kemdräkterna och tryckluftsapparaterna som behövs vid kemdykningar. I den andra finns tvättstationer som ska passeras enligt ett noggrant schema för räddningspersonal och patienter som exponerats för kemikalier.
– Sedan får sjukvården ta vid, säger Freddy Österberg.
09.29
Just när Robert Karlsson leder oss in i räddningsverkets snickeri går larmet. Genom sin Virve-telefon får han information om larmet och kan tala om att det rör sig om en icke-brådskande körning.
– Det innebär att vi kör i normaltrafik utan sirener. Men man ska ändå alltid ta sig ut på 60 sekunder.
09.30
Vi går ut ur snickeriet och ser ambulanssjuksköterskan Simon Söderlund iklä sig munskydd och skyddsutrustning innan han hoppar in i förarsätet på den första ambulansen, åtföljd av Benjamin Lindblom i passagerarsätet.
10.06
Freddy Österberg har kört ut stationens skylift på gården för rutinkontroll. Skyliften köptes in 2019 för 750.000 euro och är utrustad med en hoppkudde som kan användas i de fall en balkong kan användas som utrymningsväg.
I skyliften finns också en skärsläckare som är laddad med trycksatt vatten och ett metallpulver. Strålen som släckaren producerar är så stark att den kan skära hål i väggar och tak – och därför klassas den som ett vapen.
– Nu ska jag bara kolla lamporna, säger Freddy Österberg när allt annat är kontrollerat, och låter sirenen ljuda några gånger över parkeringen.
10.45
Räddningsverkets personal åker till stan för att äta lunch. Utryckningsfordonen följer med – skulle någonting hända medan de är borta ska de fortfarande vara beredda att rycka ut på 60 sekunder.
12.23
Dagens kontroller och städning är avklarade och personalen har samlats i vagnshallen för att ta sig an dagens lustprojekt: en årlig julhälsning som kommuniceras ut via räddningsverkets sociala medier.
På gårdsplanen står filmregissören Freddy Österberg och styr drönaren som ska filma det fiktiva påslaget.
– Tidigare ville man inte att det skulle synas så mycket i medierna att vi också har roligt på jobbet, men den taktiken är ju inte så bra om man vill sälja in yrket, säger Robert Karlsson medan han väntar på sin tur att köra ut genom portarna i det regisserade räddningståget.
Robert Karlsson berättar att det finns ett stort behov av ny räddningspersonal. Om allt går som det ska öppnar Finlands första svenskspråkiga brandmannautbildning på tio år till hösten.
– Det beror på hur många som söker och hur många som kommer in. Vi hoppas att många ålänningar ska vilja söka och hjälper gärna till med information om hur man kan träna inför ansökningsproven.
13.08
Efter en knapp timme är alla filmens scener inspelade.
– It’s a wrap, ropar Jani Monthan.
Det är inte första gången som räddningsverket agerar i filmproduktion. Under inspelningen av TV4-serien ”Agatha Christies Hjerson” fick de övervaka säkerheten i en stuntscen.
– Det är roligt när man får se något helt annat än det vi vanligtvis ser i arbetet, säger räddningsledare Patrik Lindberg.
13.31
– Det finns två ställen ni inte har varit på ännu, säger Robert Karlsson och leder oss in till slangverkstaden, som är den enda i sitt slag på Åland. Dit kommer brandslangar för tvätt och provtryck från alla kårer på Åland.
– Så fort slangen använts ska den tvättas och provtryckas.
Sedan får vi följa med till ett lager där utrustningen är kamouflerad i militärgrönt. Utrustningen tillhör räddningsverkets ”Technical Emergency Medical Service”, en medicinskt utbildad specialgrupp som bistår polisen när det förekommer olika hotbilder.
Sebastian Nordin berättar att arbetet till stor del är hemlighetsstämplat.
– Lite hemliga försöker vi vara eftersom vi jobbar med polisen. Vi säger inte ens på stationen vart vi ska när vi rycker ut.
14.06
Eftermiddagen är ovanligt lugn utan utryckningar och det är dags för eftermiddagskaffe.
– Det är alltid positivt när ingenting händer, men skulle varje dag se ut så här skulle man nog tröttna, säger Robert Karlsson medan han tvättar händerna i sällskapsrummet.
Under en av hans bästa arbetsdagar lyckades han och hans kollegor få igång hjärtrytmen på en livlös patient.
– I efterhand fick vi veta att personen blev helt återställd. Efteråt kände vi alla att det fanns ett stort värde i det vi gjorde.
14.30
De flesta dagar ingår någon form av övning på dagsschemat. I dag är det ÅHS nya riktlinjer som diskuteras utifrån ett övningsexempel.
– Nya rön pekar på att nackkragen gör mer skada än nytta, och därför har man tagit bort den i Sverige. Här är vi först i Finland med att göra samma sak, säger Jani Monthan.
Grupperna är inte helt ense om patienten i övningsexemplet borde rörelsebegränsas eller inte, däremot håller alla med om att räddningstjänsten ska slå traumalarm till ÅHS, vilket innebär att sjukhuset ska kalla in mer personal till akuten.
– Det finns inga rätt och fel, säger Jani Monthan – det kan vara svårt att veta vilka riktlinjer som gäller för varje enskilt fall.
15.10
Dagens sista arbetstimmar ägnas åt egen träning. Personalen genomgår varje år hårda fystest för att säkerställa att de kan rädda livet på varandra vid behov under en rökdykning.
Fyskraven är desamma för kvinnor som för män, vilket gör det svårare för kvinnor att bli antagna till brandmansutbildningar. Om kraven ska sänkas eller inte är en kontroversiell fråga. I dag är bara en kvinna anställd som ordinarie brandman på räddningsverket.
– Det är klart att det innebär en högre tröskel för kvinnor att söka, säger Robert Karlsson.
Patrik Lindberg menar att stämningen på räddningsverket är mindre macho än när han började jobba här i början av 90-talet.
– I dag är det mer accepterat att må dåligt över tunga saker i arbetet och att visa känslor på jobbet. Det är viktigt att vi känner oss trygga med varandra, säger han.
15.30
Vi avrundar dagen med vår ledsagare Robert Karlsson. Han har redan tränat under de lugna timmarna mellan natt- och dagvakten och tänker unna sig det som på räddningsverket kallas ”brandmästarfys” – bastu, alltså.
– Vill ni komma med och titta på helikoptern? frågar överbrandmannen Dan Nyholm som jobbar ute på flygfältet fyra veckor åt gången. När Ålandstidningen sätter sig i bilen har han redan åkt iväg. Det går undan på räddningsverket.
16.17
Arbetslaget i ambulanshelikopterns hall på flygfältet är betydligt mindre än det på räddningsverket. Här jobbar bara en pilot, en överbrandman och en sjuksköterska från ÅHS per skift.
Varje år gör helikoptern omkring femhundra flygningar, varav knappt hundra utgörs av ambulansflygningar till skärgården och resten består av patientflygningar mellan Åland, Åbo och Uppsala. Hittills har helikoptern bara gjort en flygning i dag.
– Helikoptern har i stort sett samma utrustning som ambulansbilarna, berättar överbrandman Dan Nyholm.
16.50
Det har blivit ordentligt mörkt ute och det är dags för vaktbyte. Dan Nyholm ska hålla en tio minuters överlämning med nattvaktens överbrandman innan han själv får sluta för dagen. Rutinerna sitter i – han har jobbat på räddningsverket sedan 1978.
