Medan ålänningar och turister flanerat runt i Västerhamn har Dan Wikingson haft fullt upp. Det är nämligen han som, i nära samarbete med Brage Jansson och Dag Lindholm, bossat över hamnen under veckan och bland annat bestämt vilka fartyg som ska ligga var.

När Ålandstidningen når Dan Wikingson på söndagen har även det sista fartyget, Guyas som avvaktat leverans av reservdelar, seglat vidare. Klockan är 16, och han äter vad han kallar ”en sen lunch”.

Min första fråga: Är du trött?

– Ja, det kan man säga. Det har verkligen varit intensiva dagar.

Planeringen inför Tall Ships Races har pågått i flera år, och trots alla förberedelser finns det vid så här stora arrangemang saker som får lösas vartefter. Så var det också vid tiden för segelfartygens ankomst i onsdags.

– Den största utmaningen var att vissa av fartygen körde yttre vägen hit och andra skärgårdsvägen. Vi hade rysligt dålig koll på när de skulle komma in, och det var nästan omöjligt att göra en plan ner på fartygsnivå om var de skulle ligga i hamnen.

Båtarna grupperades efter längd och djupgång och placerades ut enligt dessa grupper.

– Kom ett fartyg fem timmar före de andra var det stor chans att det fick ligga innerst vid kajen. De allra flesta hörde av sig en timme innan de kom in. De kom inte i en jämn ström, många klumpade ihop sig och körde tillsammans.

Informationen viktig

Men allt flöt på under den första dagen och så fortsatte det under resten av evenemanget, säger Dan Wikingson.

Mycket av hans arbete har gått ut på att hålla kontakt med besättningarna. Redan före deras ankomst träffade han alla kaptener vid ett möte i Åbo för att informera om vad de hade att vänta sig på Åland.

– De fick ett exemplar av ”Captains Manual”. I den fanns allt de behövde veta om allt från sjöfartsregler till miljölagstiftning på Åland.

I lördags var det så dags för segelfartygen att segla vidare, en händelse som också den krävde mycket planering. På fredagen presenterade Dan Wikingson ett minutschema för skepparna.

– Man måste ha tillräckligt med folk som hjälper till att kasta loss i hamnen. ÅSS, som var medarrangör, ställde upp med ett tiotal personer i hamnen. Sedan hade vi sex–sju personer till som gjorde samma sak i den norra delen av hamnen.

På plats fanns också bogserbåtar, lots, och Ålands sjöräddningssällskap.

– Min målsättning var att vi skulle ta det lugnt och undvika proppar och närsituationer så långt det gick. Ingen skulle vara tvungen att slå i fullback och behöva börja tjattra i VHF:en. De skulle kunna segla iväg i lugn och ro – och det flöt faktiskt på prickfritt.

Del av något större

När han tänker tillbaka på Tall Ships Races är det en viss sak som han minns med glädje.

– Varje morgon när jag cyklat till jobbet har jag tittat på alla de här båtarna och på alla som tömt tankar och fyllt på vatten. Jag har känt att det är jättekul att vara en del av ett så här stort projekt.

Känns det tomt nu?

– Visst gör det det. I går när jag cyklade samma sträcka som tidigare var det ju inte en käft där, säger han och skrattar.