Erik Ekström och hans sambo Emilia Arola bygger just nu kvighotell i Ingby, Jomala. De har både mjölk- och köttdjur, och i dagsläget är det inte lönande att skicka djuren på slakt. 
– Det är nästan dubbelt så mycket betalt i Sverige. Och det är inte så att vi förlorar på frakten, det är slakteriet som hämtar djuren och det är inte en så hög kostnad. 
Erik Ekström poängterar att han inte vill att det ska gå illa för Dahlmans, men att de helt enkelt behöver se över sina kostnader.
– Och vi måste vara ärliga. Dahlmans har haft bollen i nästan ett år utan att något hänt. 
Mjölkkor
För Erik Ekström skulle slakten på svensk sida, förutom att inbringa mer pengar för köttdjuren, också innebära att han skulle kunna göra en vinst på de kvigor som måste gå till slakt. 
– Hondjurssidan är olönsam i dag. Nu kan man börja fundera på att den skulle kunna löna sig. Den största delen av de djur som slaktas i Sverige i dag kommer från mjölkgårdarna. 
Det handlar om kvigor som inte ger mjölk och andra djur som av olika anledningar inte fungerar inom mjölkproduktionen. 
Erik och Emilia tror inte att Dahlmans riskerar att gå omkull till följd av att ett femtontal bönder vänder sig till Sverige för slakt. 
– Nej, jag tror inte det. Och skulle de välja att sluta så finns det säkert andra som är intresserade av att öppna upp. Det finns ett antal tusen får och många grisar som också ska slaktas. Så det kanske innebär att det öppnar för andra att ta sig in i branschen.
– Och det är inte så att någon av oss gör det här för att Dahlmans ska försvinna. 
1.000 djur om året
Marknaden ser bättre ut i Sverige i dag, bland annat för att efterfrågan är större än tillgången. 
– Men det är klart, inte vet man hur det ser ut om tre år. 
Cirka 1.000 djur om året beräknas gå till Sverige, det är ungefär hälften av det som Dahlmans slaktar om året. Och enligt Erik Ekström spelar det ingen roll om gården som är med är liten eller inte. 
– Det är inga avstånd här på Åland, det går att ha en uppsamlingsplats. Dessutom är alla gårdar små på Åland, i jämförelse med i Sverige. 
Även Henrik Gustavsson i Pålsböle för förhandlingar med det svenska slakteriet. 
– Jag är en av dem som blivit kontaktad av det svenska slakteriet, och jag är intresserad av att samarbeta med dem. Men jag har ett bra samarbete med Atria och ska jag byta så måste jag få det pris som jag begärt och ett långsiktigt kontrakt. 
”Mycket känslor”
Evert och Birgitta Paulson på Vestergårds i Lumparland är den största producenten som nu förhandlar med Lövsta slakteri.
– Det har varit väldigt svårt att driva köttproduktion, slakta och stycka på Dahlmans och själv försöka med några nischer. Deras priser har ätit upp allting, säger Evert Paulson.
Men det är med blandade känslor som Paulsons nu kanske kommer att lämna Dahlmans slakteri. 
– Jag tycker att Johannes (Dahlman, Dahlmans vd, reds. anm) har tagit åt sig av den kritik som varit. Det är så mycket känslor inblandade. Man lämnar inte ett företag som man samarbetat med hela sitt liv så enkelt. 
För Evert och Birgitta Paulson har bland annat priserna för hemslakt och styckning gjort att det varit svårt ekonomiskt att driva lantbruket. Därför funderar de på att välja det svenska slakteriet. 
– Vi har hoppats på att det skulle komma en lösning från Dahlmans, vad gäller högre priser och bättre bemötande vad gäller hemslakt, men det har inte kommit. 
Evert Paulson skulle gärna se att djuren skulle slaktas på Dahlmans, och att de sedan säljer köttet i Sverige. 
– Det skulle vara det absolut bästa. 
Och Johannes Dahlman säger att det är en väg att gå.
– Om vi lyckas hålla slakten kvar så tittar vi på om man skulle kunna sälja slaktade kroppar, eller styckat kött och förädlade produkter. Vi vill vara en del av den här utvecklingen, säger Johannes Dahlman, och fortsäter:.
– Vi måste ta en smäll kortsiktigt och hoppas att vi får tillbaka det på lång sikt. 

Petra Dahlgren