Det är första gången som Ålands sjöbevakning har varit med i en så stor omfattande operation som den som genomförts i Egeiska havet. Sju personer från Sjöbevakningen deltog i operation Poseidon, en insats vars syfte var att övervaka EU:s yttre gränser och som inleddes den första oktober 2015 och avslutades i slutet av februari.Den åländska besättningen var på plats under olika tider men från början av januari till veckan före sportlovet fanns en helt svenskspråkig patrull från Åland på plats på Kos. Och det var för den patrullen som Robert Andersson var befälhavare.– Vi for ner för att hjälpa. Och det gjorde vi verkligen.Operation Poseidon övervakade flyktingarnas överfart, när båtarna höll sig flytande följde de båtarna så att de tog sig över säkert, och när båtarna inte klarade överfarten tog de ombord flyktingarna på sin specialutrustade patrullbåt.– Det var bara två sjömil mellan stränderna. Jag trodde att det skulle vara som över Ålands hav, men det var snarare som över Slemmern. Det är inte konstigt att flyktingarna såg stranden på andra sidan som friheten och att de gjorde allt för att ta sig över. Man förstår verkligen att de kämpar för sina liv, säger Robert Andersson.934 personer räddadesPatrullbåten var ute både dagtid och på nätterna för att säkra överfarterna och för att förhindra ordnande av olovliga inresor, alltså trafficking. Sammanlagt greps 24 personer misstänkta för ordnande av olovliga inresor under Gränsbevakningsväsendets övervakning av EU:s yttre gränser.Under operation Poseidon övervakades och säkrades 5.764 personers överfart från Turkiet till Grekland. Under dessa uppdrag räddades 934 personer.– Om en överfart gick bra fick de åka vidare. Vi följde med och tog hand om dem som behövde det.Under nätterna var det i perioder endast fyra till fem grader varmt.– Flyktingarna har inte sådana kläder som behövs. Vi tog ombord dem och gav dem aluminiumfiltar så att de skulle hålla värmen. När de kom i land fick de hjälp av Röda korset och Frontex. De kunde duscha varmt och få sjukvård och bli inregistrerade.Robert Andersson säger att han blev berörd, men att han ändå kunde utföra sitt arbete utan problem.– Det är klart att man ser sina egna barn i dem. Men det gick betydligt bättre än jag trott. Vi hade också väldigt bra sammanhållning i besättningen. På lediga dagar tog vi en kaffe och satt tillsammans och pratade. Vi är väldigt sociala allihop och har lätta att bjuda på oss själva. Det hjälper att ingen stänger in sig. Men det är klart att man blir berörd.Stor rädslaEn svårigheten under arbetet var språket. De fick kommunicera med flyktingarna så gott det gick, och hade stundtals tolk. Men rädslan hos flyktingarna var ett stort problem.– De var rädda. De visste inte vilka vi var, var vi kom ifrån. Skulle de tro att vi kom från Turkiet så skulle de bli livrädda för att bli förda tillbaka. Det skulle kunna leda till att de hoppade i havet och många kan inte simma. Många hade dessutom inte flytväst utan ofta bara en bilslang runt halsen som hjälp.Motsatt fanns rädslan när båtarna inte längre bar. Då fanns risken att alla ville över i räddningsbåten samtidigt.– Det var mellan tolv och fjorton personer i varje båt. Ofta blev det panikstämning och alla ville ombord samtidigt. Då var det viktigt att vi hade en bra stämning ombord hos oss och att alla visste sina roller.Lyckat resultatUnder tiden Gränsbevakningsväsendet arbetade i Grekland omkom tre personer, varav två barn. Även den åländska patrullbåten råkade ut för tragedier, men de klarade sig från de värsta.– Alla våra räddningsaktioner hade ett lyckat resultat, säger Robert Andersson.– Jag känner en stor stolthet över mig själv och besättningen. Vi ska absolut sätta händerna för bröstet. Vi var en bra besättning.Kim Westman är stationschef på Ålands sjöbevakningstation.– Det här är väldigt värdefullt för oss. De som var i Grekland har fått med sig en enorm kunskap och har lärt sig mycket om metoder som vi annars bara kan öva på här hemma.Än så länge är det inte klart huruvida Gränsbevakningsväsendet kommer att delta i ytterligare operationer. Men om så blir så åker Robert Andersson gärna ner till Grekland igen.– Jag skulle absolut åka igen. Det var ett minne för livet. Alla människor är lika mycket värda och det är något alla borde inse.
Petra Dahlgren