Drygt två månader efter bilolyckan som gjorde Ester Glad förlamad har hon fått tillbaka förmågan att prata och lite av känseln i kroppen.
Nu väntar specialistvård i Uppsala, berättar hon i en intervju med Ålandstidningen.
MARIEHAMN I dag åker Ester Glad till Uppsala för specialistvård.
-Det känns lite nervöst, medger hon från sin säng på ÅHS:s intensivvårdsavdelning.
Det står blommor på nattduksbordet. Bilder på familjen och vänner sitter uppsatta på väggen. Bredvid tv:n står flera dvd-boxar med avsnitt av tv-serien Gray's Anatomy.
-Det var en ur personalen här som hämtade hit dem. De är bra säger Ester.
Hon har en kämpaglöd i blicken, en slags positiv laddning omkring sig. Det går åt rätt håll, men är så klart jobbigt.
-Jag mår si så där. Det varierar från dag till dag, säger hon enkelt.
Hon talar åter obehindrat, med sin gamla vanliga röst.
-Just efter att jag börjat kunna prata igen kände jag inte igen rösten. Men så kom den tillbaka.
Röra läpparna
Det var naturligtvis en stor lättnad att kunna göra sig förstådd igen. I början kunde hon bara nicka och röra ögonen.
-Så började jag kunna röra läpparna men utan att det kom något ljud. Jag hade en kuff i halsen som stoppade all luft. Men sedan fick jag en respirator som släppte förbi lite luft och kunde börja säga ett ord i taget.
"Hej", blev hennes första ord.
-Det var läkare i rummet så jag hälsade på dem. Det lät lite rossligt, säger Ester och ler.
Myror i kroppen
Så för en tid sedan började hon få tillbaka lite av känseln.
-Det känns som myror i kroppen kan man säga, beskriver hon.
Hon har pratat med några av de som var med i bilen på olyckskvällen på skärtorsdagen. Hon minns en del men inte allt av vad som hände.
-Jag minns hur jag satte mig i bilen. Hur vi körde i väg och hur däcken plötsligt var ute i gruset.
Själva avkörningen och volten är borta.
- Nästa minne är hur ambulanspersonalen är på plats. Sedan försvinner det igen tills jag vaknar upp på sjukhuset.
Många bryr sig
Den 25 maj kom Ester tillbaka till ÅHS från vården i Åbo. Och i dag bär det alltså av vidare till specialistvård i Uppsala. Mamma och pappa har lyckats hyra ett rum och kommer att turas om att hålla henne sällskap i början.
Uppsalavistelsen är tänkt att vara i tre månader.
Ester är tacksam för allt stöd som familj och vänner men även okända människor visat.
-Det känns bra att veta att så många bryr sig, säger Ester.

Petter Lobråten