När Ellen Melin skulle börja i klass två flyttade familjen från Södertälje till Åland.
– Min mamma kommer från Lemland så vi flyttade dit. Jag tyckte att det var lite läskigt i början eftersom jag inte tycker om förändringar. Men när jag tänker tillbaka blev det väldigt bra i alla fall, säger Ellen.
Var det stor skillnad på att gå i skola i Sverige och att gå här?
– Ja, klasserna i Sverige var väldigt stora medan klasserna här var små. Det var bra eftersom jag då hade färre nya personer runt mig som jag skulle lära känna.
Högstadiet gick Ellen i Kyrkby och sedan valde hon att studera vid Ålands lyceum.
Varför valde du lusse?
– Jag visste inte vad jag skulle göra så lusse blev det bästa alternativet för mig. Dessutom tycker jag om att lära mig saker.
Studierna vid Ålands lyceum blev som Ellen förväntat sig. 
– Jag var beredd på att det skulle vara mycket men det är intressant och lätt att anpassa sig eftersom systemet är enkelt. Det passar mig bra helt enkelt.
I vår skriver hon studenten men har redan skrivit två prov under hösten, religionskunskap och matematik.
Vad ska du göra efter lusse?
– Jag har två alternativ. Antingen tar jag ett sabbatsår och jobbar här på Åland med mina simgrupper, jag gillar att jobba med barn. Eller så flyttar jag till Sverige och börjar plugga.
Vad ska du studera i Sverige?
– Just nu vill jag studera engelska och litteratur. Det skulle i så fall bli i Uppsala eller Växjö. Jag har släkt i Växjö så om jag väljer att studera där kan jag umgås med dem.
Gillar simtränarjobbet
Tidigare under gymnasietiden hade Ellen planer på att studera arkeologi och historia men de planerna har nu ändrats.
Varför ändrade du dig?
– Jag insåg att den arkeologilinjen jag ville gå endast fanns på Gotland. Att flytta från en ö till en annan känns just nu inte lockande. Dessutom är det långt bort och dyrt att ta sig både dit och därifrån. Det finns andra platser att studera arkeologi på men de har inte samma utbildning som på Gotland.
Trots att studierna tar mycket tid hinner Ellen med en hel del aktiviteter på fritiden. Främst är det sången och simningen som tar hennes tid.
Hur kommer det sig att du började som simtränare?
– Jag började själv simträna för mer än elva år sedan men nu har intresset för att träna andra blivit större så jag simmar inte själv så mycket längre.
På somrarna har Ellen jobbat som simlärare vid Folkhälsans simskolor och nu tränar hon lite äldre barn inom Ålands simförening.
– Jag är huvudledare för en tävlingsgrupp så det blir en hel del planering förutom att vara med på simträningarna. Att få jobba med barn är så roligt. Jag har en härlig grupp som jag får ta hand om. 
Härlig luciagrupp
Ellen sjunger på Ålands musikinstitut två gånger i veckan. Sången har hon haft med sig sedan hon var liten och sjöng med i barnkören i församlingen där hon bodde.
– När jag flyttade till Åland blev det paus en tid eftersom jag inte visste om det fanns någon kör eller annat ställe där man kunde komma med och sjunga.
Då Ellen gick i femman började hon vid musikinstitutet, först med att spela trombon och sjunga i kör.
Sedan slutade hon att spela trombon och började ta sånglektioner i stället.
Kan du fortfarande spela trombon?
– Kanske, men inget avancerat.
Ellen umgås en hel del med sin familj. Ett gemensamt intresse är att vandra.
– Vi har vandrat i Tyskland, Polen och Österrike. Men också en del på Åland. Speciellt nu under sommaren då vi inte kunnat resa.
Ellen ser nu fram emot att få sjunga och umgås med de andra i årets luciagrupp.
– Vi är en fantastisk grupp med jättehärliga tjejer. Jag ser fram emot att få göra min del och se till att vi får in pengar till insamlingen. Hur själva luciadagens firande blir vet vi inte ännu.
 
» Personligt
Ellen Melin
Namn: Ellen Elisabeth Melin.
Ålder: 18 år.
Bor: I Hellestorp, Lemland.
Familj: Mamma Mona, pappa Magnus, lillebror Einar. Hunden Hector, katterna Jack och Sirius.
Gör: Studerar vid Ålands lyceum på humanistiska linjen.
Intressen: Simning, sång, sjunga i kör, umgås med familj och vänner.
 
Hur brukar du fira lucia?
– Jag har, nästan hela livet, sjungit med i körer och oftast har jag varit med i flera luciatåg per år. Det är en av höjdpunkterna under den mörka årstiden. Det är stämningsfullt och fint. Dessutom betyder lucia ljus och värme för mig. Då menar jag inte bara att få lysa upp tillvaron utan också att få sätta sig ner, tända ljus eller en brasa, dricka glögg och bara mysa.

Nina Eriksson