Bertil Lindqvists barndomshem finns kvar i Kuggholma i Lemland. Där växte han upp men medan han gick i skola i Flaka bodde han hos sin farmor.
– Hemma på gården levde vi på fiske. Vi hade två kor och några får så att överta gården var det inte tal om. Det fanns ingen framtid i det, säger Bertil.
I stället gick han till sjöss. Valet stod mellan att åka till Sverige och jobba eller att börja jobba till sjöss.
– Jag valde sjön och har inte ångrat mitt val.
Första båten han mönstrade på var Rederi Ab Gustaf Eriksons Hela. Sedan blev det några mindre båtar innan han återvände till Gustav Eriksons.
– Jag arbetade först som mässkalle men blev senare kockstuert.
Varför valde du det?
– Min tanke var hela tiden att jobba i köket. Jag hade det anlaget och var intresserad. Jag tyckte om att laga mat.
Han började tidigt med att införa grönsaker och sallad till maten.
– En del tyckte det var bra medan andra rynkade på näsan. Det var oftast kött och fisk som tillagades utom på torsdagar då det var ärtsoppa och pannkaka.
Bertil berättar att vissa båtar som färdades över datumgränsen kunde ha två torsdagar efter varandra.
– Då fick de ärtsoppa två dagar i rad. Men åkte de åt andra hållet blev det ingen ärtsoppa den veckan.
Fem år hemma
Bertil jobbade till sjöss och på Gustaf Eriksons fartyg hela sitt yrkesverksamma liv. Den sista båten han jobbade på var ms Hamnö.
– Det var den nya Hamnö. Jag hann dock bara jobba där i två månader.
Bertil blev nämligen påkörd av en bil då han var hemma på ledighet. Skadorna han ådrog sig gjorde att han var sjuk i två år.
Men under fem år, från det att sonen var tolv år, var han också hemma i fem år för att ta hand om sonen och hemmet.
– Min fru dog och sonen behövde sin pappa hemma. Jag hade inte några problem med det. Det kändes helt naturligt.
Under dessa år började Bertil intressera sig för släktforskning.
– Jag kom tillbaka till 1500-talet och tyckte att forskning var intressant. Sedan fortsatte jag att forska inom sjöfarten. Sedan började jag också att skriva.
Bertil har skrivit fem deckare som utspelar sig på Åland. Han har, tillsammans med Vibeke Voigt, skrivit en bok om Solveig Eriksons teaterliv.
– Det var egentligen den boken som gav mig inspiration att skriva deckarna, säger han.
Sjöhistorisk tidskrift och en opera
Då Göte Sundberg bildade Emigrantinstitutet ville han ha med Bertil i den första interimsstyrelsen.
– Sedan blev jag ordinarie styrelsemedlem och har även varit både ordförande och vice ordförande. Just nu är jag tillbaka som vice ordförande men jag har sagt att jag inte blir ordförande igen.
Bertil blev även tillfrågad av Justus Harberg att skriva texter till Sjöhistorisk tidskrift då den startade.
– Jag har nu bidragit med texter till den 32:a årgången som kommer ut i slutet av november. Nu har jag börjat forska lite om vad jag ska skriva om i nästa nummer, säger Bertil.
Han har också skrivit om sin anfader som levde på 1800-talet.
– Han hade ett intressant liv. Jag tyckte att det skulle kunna bli underlag till en teaterpjäs. Men efter att Lasse Karlsson läst texten ville han göra en opera av den, där Lars Huldén skrev librettot.
Operan hade urpremiär i Helsingfors 2002 och visades även, två gånger, i Godbyhallen i juni samma år.
Har du alltid tyckt om att skriva?
– Det har funnits skrivande i släkten så det sitter i generna. Jag kommer från en länsmans- och prästsläkt. Jag är även släkt med Georg Kåhre.
Under sina tolv år i kulturnämnden i Mariehamn var Bertil också med och startade kulturdagarna med stor framgång.
– Många var tveksamma i början men det blev en stor succé.
På stugan sommartid
Då Bertil inte skriver eller forskar är det långpromenader eller stugan på Kuggholma som lockar.
– Jag bor sommartid på stugan. Då fiskar jag till husbehov och bara trivs.
Varje dag tar Bertil också en långpromenad på minst en halv timme.
– Det är viktigt att hålla sig i form. Blir man sittande är det inte bra.
Han åker också till Verbier i Schweiz en gång om året.
– Sonen har en stuga där så jag brukar passa på att åka dit när han är där. Jag skulle ha åkt dit i påskas men när coronan bröt ut blev det ingen resa. Vi får se om jag kan åka dit till julen.
Bertil tänker fortsätta forska så länge han bara orkar.
– Det håller mig i gång. Annars är jag nöjd med livet. Jag har allt jag behöver och kan röra på mig så inte ska jag klaga, säger han.
 
» Födelsedag 85 år
Bertil Lindqvist
Namn: Johannes Bertil Lindqvist.
Född: Den 4 oktober 1935 i Kuggholma, Lemland.
Bor: I Mariehamn.
Yrke: Pensionerad kockstuert.
Familj: Son med sambo.
Intressen: Skriva, forska, långa promenader.
Firar: Firar inte.

Nina Eriksson