Sofia Eriksson har just fyllt 18 år men har redan hunnit skaffa sig scenvana. För tre år sedan vann hon musiktävlingen Deluxe, sedan dess har hon uppträtt på Cancergalan och andra tillställningar.

Sofia Eriksson beskriver sig själv som lugn och eftertänksam, samtidigt utstrålar hon värme, glädje och energi. 

Hon sjöng innan hon lärde sig prata, och blev anmäld till Ålands lucia av både sin mamma Desirée Eriksson och några kompisar.

– Lucia är en tradition som uppskattas av alla. Det är en stämningsfull dag som skapar gemenskap och för alla generationer samman. Barnens ögon lyser och de äldre strålar av lycka. Det finns en magi över det hela, säger hon. 

Har du varit lucia tidigare?

– Ja, i åttan i högstadiet var jag reserv och fick hoppa in som lucia i sista sekund. Jag var inte riktigt förberedd på det och det var nervöst, men det gick bra.

Vilken julsång är viktig för dig?

– Carolas ”Himlen i min famn”. Jag hörde den första gången när jag var sju år. Jag och min mamma sökte upp den, jag skrev ner låttexten för hand och lärde mig den utantill. 

På kvällen åkte vi hem till mormor och morfar och lussade och jag sjöng låten för hela familjen. Jag kan än i dag inte förklara varför den gjorde så starkt intryck.

”Sjukdomen är inget jag döljer”

På frågan om vem Sofia Eriksson skulle vilja lussa är svaret givet: sjukhusets barnavdelning. Hon var två år när hennes diabetes typ 1 upptäcktes, och som liten tillbringade hon själv tid på barnavdelningen.

– Jag vet inget annat. Sjukdomen är inget jag döljer. Man kan fortfarande leva ett fullt normalt liv, men man behöver ha lite extra koll.

Sofia Eriksson vet hur viktig en sund och aktiv livsstil är för att må bra, och hälsa har blivit ett stort intresse. 

– Framför allt tar jag mig tid att umgås och hitta på roliga saker med familj och vänner. Jag älskar att baka och laga mat, och testar mig fram bland olika recept och tekniker. Musik och dans får mig alltid att må bra, dessutom är det en otroligt rolig träningsform.

Sofia Eriksson började dansa på Dunderdans när hon var sju år, hon i dag är hon själv ledare för fyra barngrupper.

– Dansen är viktig för mig. Jag dansar själv tre-fyra gånger i veckan, men tycker också om att lära ut och att se barnen utvecklas.

Hon nämner dansläraren Erica Dunder som en förebild, men också sin mamma.

– Jag beundrar min mamma Desirée väldigt mycket. Hon gör alltid sitt yttersta för att alla i hennes omgivning ska må bra. Hon har jobbat enormt för att se till att både jag och min bror, som också har diabetes typ 1, ska ha jämnt blodsocker. Det har resulterat i att både han och jag har fått en jättebra balans och mår suveränt, trots en kronisk sjukdom. 

Framtidsdrömmarna

Hur ser ditt liv ut om tio år?

– Det finns två scenarier, det är helt olika världar jag slängs mellan. Min ambition är att bli läkare eller tandläkare, det jobbar jag för ganska mycket. Eller så ger jag mig ut i världen för att fånga min artistdröm. 

– Oavsett vad som händer kommer musiken alltid finnas kvar. Jag vill ut och prova mina vingar, men jag är också väldigt hemmakär och vill ha vatten och skärgård nära. Jag vet att jag kommer vilja ha en familj i framtiden, Åland känns som en trygg plats för det.