Som present till sig själv klättrade Ole Lindberg i juli i år upp på Mont Blanc du Tacul.
– Jag berättade inte för någon att det var min födelsedag men det kom fram senare, säger han.
Ole Lindberg är en van klättrare. Han började med klippklättring på Åland tills det var dags för större utmaningar.
– Jag vandrade i Österrike en hel del innan jag började klättra. Mitt mål var att jag en gång skulle klättra uppför Matterhorn. Jag förberedde mig med flera toppar innan jag 1998, tillsammans med den österrikiska guiden Kemprecht, lyckades nå toppen på Matterhorn.
Mellan åren 1997 och 2023 besteg Ole Lindberg 38 av Alpernas toppar som är över 4.000 meter.
Varför började du klättra?
– Jag vet inte. Det föll sig ganska naturligt eftersom jag var van från mitt jobb att klättra i master. Sedan ville jag ha lite utmaningar, på den vägen är det. Nu har jag nog gjort min sista klättring. Det börjar kännas i kroppen att man är 72 år, säger han.
Det 23:e året Ole Lindberg var i Zermatt blev han förärad med titeln ”Hedersmedlem” i byn.
– Den gången kunde jag inte gå ut och klättra eftersom förhållandena var för dåliga.
Vid en av de sista klättringarna råkade Ole Lindberg ut för en olustig händelse.
– På väg upp fanns en stege som stod i isen. Men den hade flyttat sig så den inte längre stod mot iskanten. Man fick klättra upp så högt man bara kom på stegen och sedan stiga över till en iskant för att fortsätta.
När Ole Lindberg skulle ta det där sista steget kom han ingenstans. Stavarna som han hade i ryggsäcken hade fastnat i iskanten ovanför.
– Det kändes lite otäckt men jag klarade mig. Men vi tog en annan väg ner. Det blev en väldigt lång vandring till målet i Chamonix, säger han.
Många fina minnen
Efter de sista klättringarna i juli fick Ole Lindberg veta att det var flera som omkommit medan han var där.
– Det kändes inte bra. Det finns alltid faror när man klättrar. Man måste tänka på rasrisk och issprickor (krevas) där man kan ramla ner om man är oförsiktig.
Vad ska man ha för utrustning när man klättrar?
– Sele, stegjärn på fötterna, huvudlampa, yxa och kläder efter behov. Eftersom man inte vill ha en tung packning gäller det att fundera noga på vad man ska ta med sig. Vädret kan slå om väldigt snabbt. En yxa behövs ibland för att man ska komma vidare vid branta sluttningar. Hjälm kan också behövas emellanåt.
Ole Lindberg klättrar med guide och sitter då fast i guiden via ett rep.
– Oftast börjar man klättringen när det ännu är mörkt. Därför behövs lampan. Man vill helst ha nått toppen när solen går upp. När solen kommer upp värmer den upp snö och is och då blir förhållandena helt andra. Jag har en gång vadat över vatten som runnit ner för berget när jag varit på väg ner. När jag gick upp var det inte alls lika mycket vatten.
Han har många minnen från sina klättringar och vid varje klättring har han dessutom fört dagbok och tagit foton.
– Lite harmar det mig ändå att jag missat tre som jag gärna skulle ha klättrat men nu får det vara slut. Jag har många fina minnen från alla klättringar, säger han.
