Solveig Tikander är född i Helsingfors men flyttade till Åland tillsammans med familjen när hon skulle börja i skolan. I dag minns hon sin barndom i Helsingfors som ganska livlig med spårvagnar, bilar och en massa människor.
– Kanske det är därför som jag trivs bäst med att bo i staden. Jag känner mig trygg med alla ljud, säger hon.
Efter att ha tagit studenten 1981 hade Solveig Tikander planer på att läsa matematik och fysik i Sverige. Men så blev det inte. I stället började hon jobba på sjukhuset.
Hennes mamma föreslog att hon skulle söka till sjukskötarutbildningen i Helsingfors för att få ett yrke. Solveig Tikander studerade på Helsingfors svenska sjukvårdsinstitut och under den tiden förändrades hennes syn på vad hon ville göra.
Väl tillbaka på Åland efter utbildningen fick hon en tjänst som långvårdsansvarig inom hemsjukvården.
– Jag tyckte efter en tid att det blev för stressigt. Jag hade inte tillräckligt med tid för klienterna.
Hon sökte sig till kirurgiska avdelningen på sjukhuset och när IVA (intensivvårdsavdelningen) öppnade 1993 började hon arbeta där och 1996 fick hon ordinarie tjänst. Numera är hon också krisansvarig på avdelningen.
– Jag har varit med från början kan man säga.
Kriser, missbruk och våld
Under de senaste tio åren har Solveig Tikander inte legat på latsidan då det gäller utbildningar och kurser.
– Jag gick klart en kurs i krisstöd nu i höst och jag har faktiskt ingen kurs inbokad. Det känns lite ovanligt.
Solveig Tikander säger, efter att hon funderat en stund, att kurserna hon gått mestadels handlat om kriser, missbruk och våld.
Hon har studerat familjerelaterat våld, gått grundkurs i kristerapi och en utbildning i motiverande samtal bland annat. Men det räcker inte där utan hon har även hunnit med introduktionskurs i KBT (kognitiv beteendeterapi), läst småbarnspsykologi och gått en kurs i lågaffektivt bemötande.
– Lågaffektivt bemötande är hur man ska bete sig när man möter människor i affekt för att de ska känna sig så trygga som möjligt.
På Högskolan på Åland har hon även läst kriminologi.
– När jag börjar sammanställa vilka kurser och utbildningar jag gått känns det faktiskt ganska mycket. Därtill har det ju också blivit en hel del kurser inom jobbet.
Hur hinner du med allt?
– Jag tycker om att studera och lära mig nya saker. Jag älskar att hjälpa andra människor i olika situationer och jag tycker om att använda mig av de kunskaper jag får genom utbildningarna och kurserna, säger hon.
I sitt arbete har Solveig Tikander också skrivit ett pm om omhändertagande av anhöriga och ett om omhändertagande av avlidna.
Som föreningen Pusselfamiljens representant satt hon med i en grupp som arbetar med våld i nära relationer.
– Vi började 2018 och hade verksamhet fram tills pandemin slog till. Intentionen är att verksamheten ska återupptas.
Engagerad i det mesta
Solveig Tikander jobbar kvar på IVA och helst jobbar hon nattpass.
– Egentligen jobbar vi tre-skift men om någon vill byta sitt nattpass ställer jag upp.
Hon har också varit med och initierat postIVA-verksamheten där man träffar vissa patienter som varit inlagda på IVA och uppfyller kriterierna för uppföljning.
– Vi tar kontakt efteråt och erbjuder besök. Detta ska helst ske inom fyra månader men vi försöker få till besöken inom ett halvår vilket inte alltid lyckas på grund av hård arbetsbelastning.
Hinner du med någon egentid alls?
– Jag gillar ju att lära mig saker och jag är absolut ingen som kan sitta stilla och läsa en bok eller bara slappa. Jag försöker promenera varje dag för avslappning och fortfarande ligger bastubad varmt om hjärtat och där kopplar jag helt bort stressen. Sol och värme ger mig lugn. Sedan kan jag sitta ner en stund och se på en serie eller film med sonen.
I stället är det en hel del föreningar eller projekt som hon engagerar sig i.
Hon är ordförande i Landskapsregeringens ANDTS-grupp (alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel) där representanter från flera olika enheter sitter med.
– Där kan vi ge utlåtande om lagförslag och höras som sakkunniga i frågor som handlar om att ingen med risk- eller missbrukarproblem ska falla igenom skyddsnätet. Vi ska se till att man får rätt insats från rätt aktör vid rätt tidpunkt.
Man hittar också Solveig Tikander i Frivilliga räddningstjänsten där hon är med i larmgruppen för barn. Hon är också engagerad som styrelsemedlem i som Rädda barnen. Det finns också många fler kurser och utbildningar som hon gått för att stilla sitt behov av att lära sig saker och ta reda på hur saker hänger ihop.
– Jag hoppas att jag aldrig slutar att lära mig nya saker. Att jag kan fortsätta gå kurser och på det sättet hålla mig ajour.
Åldern bara en siffra
Solveig Tikander erhöll Finlands vita ros orden 2020 för sitt arbete inom vården.
– Jag blev väldigt rörd då jag fick läsa motiveringen. Men det kändes också väldigt bra att jag fick bekräftelse på att jag gör ett bra jobb.
Vad är planerna för framtiden?
– Den är inte planerad ännu. Jag hoppas att jag kan fortsätta jobba med det jag gör och bo där jag bor. Kanske hittar jag någon kurs eller utbildning som jag känner att jag vill gå. När sonen kommer hem från sin sjöpraktik ska han ta körkort och skulle gärna vilja ha en Ford Mustang och det har jag inte något emot.a en Ford Mustang och det har jag inte något emot. Sedan får vi se vem som kommer att ha den mest, säger hon och skrattar.
Hur känns det att fylla 60 år?
– Jag har faktiskt svårt att förstå det och kan inte riktigt tro att det är sant. Men jag älskar alla åldrar och det är bara en siffra. Man är inte äldre än vad man gör sig, säger hon.
» Födelsedag 60 år
Solveig Tikander
Namn: Solveig Linnéa Tikander.
Född: Den 7 september 1962 i Helsingfors.
Bor: I Mariehamn.
Yrke: Specialsjukskötare.
Familj: Barnen Christine med sambo Valter, Isabelle och Neo. Katten Astrid.
Intressen: Frivilligarbete, föreningsliv, hjälpa andra, ser gärna på verklighetsbaserade filmer och läser dito böcker.
Firar: Bortrest på födelsedagen. Firar i Helsingfors med ena dottern med sambo. Far sedan vidare och firar med andra dottern i Sverige. Delar upp firandet med vänner och kollegor.
