Markägaren ville flytta fornlämningen för att utföra markberedning för skogsbruk. När landskapsregeringen avslog anhållan ansökte markägaren om ersättning för merkostnader till följd av beslutet.

Enligt fornminneslagen har en markägare rätt till full ersättning av landskapsregeringen om ett nekande till att rubba en fast fornlämning orsakar sökanden en olägenhet som inte är ringa.

Landskapsregeringen håller med markägaren om avslaget på ansökan om att få rubba fornlämningen har orsakat en olägenhet i form av merkostnader. Man anser också att markägaren har gjort en rimlig bedömning av kostnaderna. Men enligt landskapsregeringen är olägenheten ringa eftersom markområdet endast utgör en liten del av markägarens totala skogsinnehav.

Landskapsregeringen hänvisar till en prejudikat från Högsta förvaltningsdomstolen när det gäller jämförelsen med totalarealen skog.