Jordbrukaren och lagtingspolitikern Anders Eriksson förvånas över biodlarföreningens Torbjörn Eckerman och den kritik som han för fram i fredagens Ålandstidningen.

– Jag uppfattar hans kritik som felriktad, osaklig och ensidig, säger Anders Eriksson och fortsätter:

– Det är illa övervägt att rikta kritik mot yrkeskategorier som han ju bör samarbeta med – det vill säga jord- och skogsbrukare.

Anders Eriksson listar punkt för punkt var han anser att kritiken har hamnat snett, eller är direkt felaktig. Torbjörn Eckerman säger i artikeln i fredagens Ålandstidningen bland annat att man för en ökad biodiversitet och för att bevara insekters biotoper samt mångfald i födokällor bör vänta med att slå landskapets vägrenar tills de har blommat klart.

– Förr i tiden slog man alltid vägrenarna tidigt och ändå hade man på den tiden en större biologisk mångfald än i dag, jag efterlyser vetenskapliga belägg för att ett sådant förfarande skulle ge en ökad mångfald – nu verkar allt baseras på allmänt tyckande, säger Anders Eriksson och fortsätter:

– Om det är en sakligt underbyggd åsikt så har jag dock inget emot förslaget.

”Ingen guldgruva”

Också kritiken mot det åländska jordbrukets alltför myckna täckdikning ter sig som ett märkligt uttalande för Anders Eriksson.

– Den har ju snarare minskat sedan 1960 och 1970-talet då det täckdikades enormt mycket. Numera täckdikar man betydligt mindre eftersom det är dyrt och svårt att hitta lönsamhet för det. En spannmålsodling ger i stora drag 200 euro i nettovinst per hektar, så det är ingen guldgruva direkt.

Av den anledningen menar han att man som jordbrukare i dag, för rationaliseringens skull, måste eftersträva så stora enhetliga skiften som möjligt.

Efter artikeln tog han sig tid och talade med tre jordbrukarkolleger i Sverige för att verifiera uttalandet om krav på en blandad flora vildväxter längs åkerkanterna.

– Och ingen av dem kände till något sådant krav. Däremot vill jag hävda att nästan 100 procent av Ålands jordbrukare som odlar enligt miljöstödsprogrammets krav har en Efa-areal (Ekologisk fokusareal, reds.anm) mellan 5 och 15 procent av sin areal just för att befrämja biodiversiteten.

”Sälgen lämnas redan”

Avslutningsvis upprörs Anders Eriksson över de, enligt honom, svepande formuleringarna att skogsbrukare enkelt kunde låta bli att ”ta slätt”.

– Även här är man fel ute från biodlarföreningen, vid kalhyggen måste man redan i dag lämna så kallade sparträdsgrupper. De består också av just sälg. Utöver det har man också krav på en tiometers skyddszon i skog som angränsar mot vatten. Så man lämnar redan en relativt stor del av skogsarealen orörd.

Sammanfattningsvis anser Anders Eriksson att han förstår att biodlarna sitter i en svår sits med sviktande lönsamhet.

– Men vi sitter så att säga i samma båt, det som naturen ger har i dag inte samma marknadsvärde som en gång i tiden. Torbjörn Eckerman, som den duktiga biodlare han är, riktar helt enkelt sin kritik åt fel håll. I stället för att gå åt varandra bör vi samarbeta.