Krig, konflikter och katastrofer - det var vad Herman Lindqvist skrev om under sina många år som utrikeskorrespondent för olika tidningar.
- Men jag har alltid varit intresserad av minoritetsfrågor och läst in mig på dem, säger han.
Just nu gästar Herman Lindqvist och hans fru Birgitta Åland och i kväll invigningstalar han när utställningen Utpost-mellanland - brygga öppnar i Ålands museum.
GÄST - Det var inte så svårt att få Herman att tacka ja till uppdraget, säger Sia Spiliopoulus Åkermark, direktör vid Ålands fredsinstitu.
- Nej, och det är enkelt för mig. Numer tackar jag ja bara till sådana uppdrag jag tycker är roliga, säger Herman Lindqvist.
Och satsningen på Märkesåret är en angelägen sak att lyfta fram eftersom han vet att okunskapen om Sveriges och Finlands gemensamma historia idag ä mycket fragmentarisk.
- Jag ser det som en livsuppgift att minska den okunskapen, säger Herman.
Kan dialekter
Herman Lindqvists far var pressattaché vid Sveriges ambassad i Helsingfors och Heman och hans syskon växte upp i en finlandssvensk miljö. Om det behövs kan han snabbt växla till dialekt från Sibbo eller Tenala.
- Och med finlandssvenskar talar jag alltid finlandssvenska, allt annat känns konstigt, säger han och lägger till att det är knepigt med intonationen på Åland som ju ligger mitt emellan de riks- och finlandssvenska språkområdena.
Med en av sönerna, som bor i Filippinerna, talar han också alltid finlandssvenska.
Nå i alla fall, Herman gick i Kronohagens folkskola och fick stryk den första skoldagen för att han inte var finlandssvensk och inte hade varit med i kriget.
- Fast sedan dess har jag ju varit med om tjugo krig och det får räcka, säger han.
En outsider
Men just uppväxten och erfarenheten att vara en outsider har följt honom genom livet. En utrikeskorre är ju alltid en outsider och en historiker blir också ibland outsider i sin egen tid.
- Jag ville skriva verket Sveriges historia just för att jag inte bott i Sverige och för att jag sökte mina rötter, säger han.
Just serien om Sveriges historia blev omdebatterad och en del historiker tog totalt avstånd ifrån den.
- Mina erfarenheter av krig, katastrofer och svält i nutid gör att jag förstår de fenomenen i gången tid bättre. Jag tycker att yrkeshistoriker ofta skildrar krig som om de vore fotbollsmatcher där den ena eller den andra van. Så är det ju inte. Krig är grymhet, blod, rädsla och alla mänskliga känslor. Om jag lyckas med att förmedla de känslorna till läsarna har jag nått mitt mål, säger han.
Världspussel
Sedan 1991 är Herman Lindqvist författare på heltid och han firar ett par jubileer i år. 40 år sedan han publicerade sin första bok och i höst ger han ut bok nummer 50.
- Det är en bok om Jean Bernadotte - han hette inte Jean Baptiste! - mannen som valdes till kung av Sverige, säger han.
För varje ny bok han skriver så gör han färdig en bit av det världspussel han vill ha klart. Pusselbitarna beror av upplevelser och intryck från 120 länder.
- Ibland är det fascinerande att se hur bitarna passar ihop, hur man belyser samma fenomen men från helt olika håll, säger han.
Passar ihop gör också Herman och Birgitta Lindqvist. I år har de varit gifta 30 år och de träffades på en mottagning på Finlands ambassad den 6 december.
- Jag glömmer aldrig hur Herman då tog min hand och såg mig i ögonen. "Dej har jag väntat på hela livet, kom så går vi" sa han, berättar Birgitta.
De lämnade ambassaden tillsammans och tre veckor senare hade de flyttat ihop.
- Det jag är glad över att vi hållit ihop familjen, mina barn, Hermans barn och vår gemensamma dotter Elin, säger Birgitta.
Skrivande familj
Även Birgitta har en kosmopolitisk bakgrund Under Maos kulturrevolution bodde hon i Kina med sin första man, som var kulturattaché vid Sveriges ambassad i Peking.
- Det var helt osannolikt, ett par hundra européer isolerade i ett hav av kineser som alla såg likadana ut, säger hon.
Om den upplevelsen skriver hon i romanen "Där ingen kan nås", en roman hon burit på i 40 år innan den kunde skrivas.
- Men den kan inte översättas till kinesiska, det är för känsligt, fortfarande, säger hon.
Några av hennes dikter har dock översatts till kinesiska och totalt har hon get ut elva böcker, bland dem kritikerrosade novellsamlingar.
Och nu finns också en tredje författare i den litterärt produktiva familjen Lindqvist. Dottern Elin, som absolut inte skulle bli författare, ger i år ut romanen "Facklan", en roman med historisk bakgrund och med koppling till förfäder.

Ålandstidningen