Ärendet går tillbaka till 2007 då en fastighetsägare i Eckerö fick brev från landskapsregeringen (LR) om att det fanns en fornlämning på hans fritidsfastighet. Mannen har förgäves ansökt om att fornlämningen ska rubbas för att kunna bebygga fastigheten.
Den första anhållan lämnades in till LR i december 2007, men den fick han aldrig något svar på. Därefter gjordes en anhållan 2012, på vilken han också fick avslag. 2013 begärde han ersättning för den olägenhet fornlämningen förorsakade honom. Även här fick han avslag.
Åren 2019 och 2020 ansökte mannen åter om rubbningstillstånd och ersättning, men utan resultat.
2020 lämnade han in en stämning till Ålands tingsrätt där han yrkade 90.000 euro i ersättning för olägenheten med fornlämningen.
Kunde varit tydligare
2021 fastställde landskapsregeringen på eget initiativ fornlämningen, och ägaren besvärade sig över beslutet till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD). I går kom beslutet. Domstolen konstaterar att LR inte gjort något fel när man fastställt gränserna för fornlämningen.
Området som LR avgränsat inbegriper fem husgrunder och en brunn samt jordområdet mellan dem. Dessa är lämningar efter ett saltsjuderi, det enda kända på Åland. Enligt markägaren kunde fyra av de fem husgrunderna skyddas utan att markområdet mellan dem skulle märkas som fornlämning. Men på grund av de korta avstånden mellan lämningarna anser HFD, liksom LR, att den fasta fornlämningen även ska omfatta jordområdet. Kulturbyrån skriver i ett utlåtande att helheten bildar ett gårdskomplex, en arkeologisk helhet, och inte bara enskilda fornlämningar.
HFD skriver att en forntida bo- och arbetsplats förutom själva lämningarna kan anses omfatta jordområdet mellan dem eftersom avstånden är relativt korta.
Däremot anser HFD att LR i sina motiveringar till sitt beslut borde ha angett en mer detaljerad beskrivning av området och orsakerna till dimensioneringen.
Inte oskäligt länge
Mannen yrkade dessutom att finska staten skulle ersätta honom med 20.000 euro i gottgörelse för att ärendet dragit ut på tiden. Men medan mannen menar att ärendet initierades 2007, då han först ansökte om rubbning av fornlämningen, räknar HFD från när ärendet anhängiggjordes i HFD i juni 2021. Tolv månader är inte oskäligt lång tid, resonerar domstolen.
Tingsrätten har ännu inte prövat ärendet. Man har sedan tidigare beslutat att avvakta HFD:s beslut.
