Hur mycket kritik ska en politiker tåla?
I en uppmärksammad insändare av Marlene Lindbäck, fru till lagtingsledamot Peter Lindbäck (Lib), ifrågasätts det debattklimat som skribenten upplever råda i vårt samhälle. Hon går även vidare till att kritisera Östra Saltviks Ungdomsförenings ”RevySkatt” och efterfrågar mer hopp, glädje och värme.
Lantrådet Katrin Sjögren (Lib) tog rygg på insändaren och lyfte i ett inlägg på Facebook den debatt som många gånger spårar ur på främst sociala medier. En debatt som inte är framåtsyftande utan till många delar är direkt skadlig.
Det är lätt att förstå lantrådet. Våra politiker får utstå mycket på sociala medier och det kan medföra att den som tycker det skulle vara intressant att ställa upp för ett parti lämnar det åt sidan.
Tyvärr är kommentarerna på främst Facebook många gånger direkta personpåhopp. I det lilla samhället blir de extra tunga att bära och så kontraproduktiva eftersom vi är beroende av varandra. Vi måste kunna skilja på sak och person. Vad bygger vi för samhälle annars?
Det ska sägas att vi trots allt talar om några få som beter sig på detta sätt, men de får ofta stå oemotsagda. Detta då den stora massan med sunt förnuft inte ger sig in i debatterna.
Men att dra paralleller mellan detta beteende och en lokal revy är inte korrekt, utan kan i värsta fall vara både farligt och kontraproduktiv.
En narrs uppgift är att roa, men även oroa. I främsta rum står makten och det ska vara obekvämt när väljarna genom humor och samhällskritik lyfter frågor på scenen. Det här är en grundläggande del av vårt samhälle.
Det som inte vågar sägas öppet ska genom humorn nå ut. Något som revyn i östra Saltvik uppenbart lyckats med då man ser till publiktillströmningen.
Så blanda inte ihop enskilda individers påhopp på sociala medier med revyns kontrollerade samhällskritik. Det är att göra både vår självstyrelse och demokrati en riktig björntjänst. För makten behöver granskas – inte bara genom debatt utan även genom humor och satir.
Söker man sig till makten ska man tåla kritik i olika former. Förr var det i messaspalter och dagens ris – numera i sociala medier. Det rättfärdigar dock inte på något sätt personliga påhopp, men lite skinn på näsan måste politiker ha. Annars är man på fel plats.
Vad kan vi då göra åt allt detta? För det första bör våra politiker plocka upp spegeln. Varför skrattar publiken igenkännande åt politikerskämten? Finns det en gnutta sanning?
Några av våra politiker borde även ta en sociala medier-detox. För det är uppenbart att en del låter sig påverkas för mycket av det som skrivs. Debatten drivs av en begränsad mängd av ålänningarna men den stora massan har varken tid eller intresse att följa den. Trots det läggs mycket politisk energi just där och det medför en risk för gärdsgårdsdemokrati – de som skriker högst över gärdsgården får sin röst hörd. ’
Våra politiker behöver lyssna mer på sin egen politiska övertygelse och röra sig mer ute bland vanligt folk. Men även visa att de är bra på och kan skilja på person och åsikt. Det är något som det övriga samhället i stort verkar ha glömt bort.
Daniel Dahlén
