Kommunutredarna Siv Sandberg, Marcus Henricson och Jan-Erik Enestam lämnade förra måndagen över runt 200 sidor utredningsmaterial om kommunreformen till landskapsregeringen (LR). Vid en presskonferens samma dag menade de att reformen nu ligger i händerna på kommunerna, och att utredningarna inte är slutpunkten utan en manual till det fortsatta arbetet.
Ännu har inte arbetet med att inleda samgångsavtal för de tre tänkta framtida kommunerna kommit igång. Såväl kommuner som LR väntar på att Högsta domstolen ska komma med sitt utlåtande över lagen som styr kommunreformen, vilket väntas inom en månad. Först efter det kan presidenten godkänna lagen och LR sätta den i kraft.
Inte i lagen
Men ännu återstår många frågetecken kring det fortsatta arbetet. Det första av dessa är hur arbetet med att förhandla kring samgångsavtalen ska inledas. Det stipuleras nämligen inte i lagen.
– Jag har hört av några av mina yngre kollegor att det är kommundirektörernas ansvar att lyfta fram frågan i våra kommuner, säger John Wrede.
I Vårdö har ännu inga officiella diskussioner om reformen förts efter att utredningarna blivit klara, men kommundirektör Andreas Johansson ser redan problem.
– Jag har också noterat att det inte finns någon tydlig startpunkt, men det är förstås kommunerna som är huvudmän i frågan. Samtidigt är det ju så att om någon part gör sig omöjlig i samarbetet så bryter alla mot lagen.
Ålands kommunförbunds direktör, Magnus Sandberg, säger att kommunerna enligt den nya lagen är tvungna att inleda förhandlingar.
– Sedan kan ingen föregå förhandlingarna, utan allt hänger på om man kommer till resultat. Och med den tidtabell som finns så kan mycket hända ännu, säger han.
Ingen oro
Kansliminister Nina Fellman (S) känner ingen oro inför att processen att slå ihop 15 kommuner till 3 (Mariehamn kvarstår som egen kommun).
– Tills lagen träder i kraft tar vi inga steg framåt. Vi har sagt att LR ska ut på en ny kommunrunda och gå igenom utredningarna och lagen. Jag tror inte att alla ansvariga tjänstemän och politiker har kastat sig över utredningarna, och där finns ett informationsjobb att göra.
Hur ska förhandlingarna om samgångsavtalen komma igång utan att det finns någon som tydligt ”äger frågan” och agerar sammankallande?
– Det är delvis därför vi har sagt att vi ska ha utredarna som en resurs åt kommunerna. De får en sådan roll tillsammans med Raine Katajamäki, som har ansvaret för frågorna vid LR.
Nina Fellman är kritisk mot den debatt som följt på att lagtinget godkänt kommunreformslagen, där bland annat två av fem ledamöter i Ålandsdelegationen och delar av oppositionen i lagtinget, menar att kommunsammanslagningarna i praktiken blir valfri. Detta eftersom lagtingets lag- och kulturutskott valde att stryka den tvingande medlarfunktion som fanns i det ursprungliga lagförslaget.
– Det finns politiker och journalister som hävdar att det här inte är något man behöver göra. Utredarna lade stor vikt på att konstatera att det inte är så. 
– Vad politiker säger inför ett val är en sak. Men att kommunernas tjänstemän säger ”nej, vi tänker inte göra något” när lagen är i kraft, det ser jag som mycket problematiskt – för dem.
Ansvar att lyfta
Andreas Johansson är tydlig med att han är införstådd med att han som tjänsteman enligt lagen har ett ansvar att lyfta frågan. Men hur den politiska processen sedan förs vidare ser han som oklart.
– Det vet man ju själv hur svårt det kan vara att få människor med på något de inte vill. Och om någon inte vill bli sammanslagen, och det inte finns några incitament... Jag vet inte hur man tänkt, säger han.
Brändös befolkning sade i en kommunal folkomröstning tidigt förra året att man vill kvarstå som egen kommun. Hur Brändös politiker kommer ställa sig till processen med kommunreformen är oklart också där.
– Jag vet inte. Vi måste sätta oss ned och diskutera och se hur vi ska förhålla oss. Brändö har varit väldigt negativt inställd till reformen, liksom alla skärgårdskommuner varit till och från. Jag vet helt enkelt inte, säger John Wrede.
Lagändringar kan komma
Nina Fellman har, efter att medlarförfarandet ströks ur lagen, sagt att LR tittar på eventuella lagändringar för att göra att kommunreformen går framåt smidigare. Men om det blir några sanktioner för trilskande kommuner vill hon inte säga i det här läget.
– Vi har fört diskussioner, men det är inget som är så färdigt att jag har något att säga om det. Men om vi ska göra något under den här mandatperioden måste det ske under den här våren för det är lagstiftning som ska till, säger kansliministern.
Tal om sanktioner är inget som tilltalar Magnus Sandberg på Kommunförbundet.
– Det är lagens bokstav som gäller, inte kansliministerns hotelser. I en insändare i december gick hon väldigt långt och gick ut och hotade med sanktioner och ytterligare åtgärder. Det skulle inte gå i någon annan demokrati, säger han.
Stöd för reformen
Nina Fellman tror att större delen av den åländska befolkningen stöder en kommunreform i någon form, och att motståndet minskar allt eftersom.
– Jag skulle uppfatta det som att folk inte är inlästa i alla detaljer, men att känslan att kommunerna behöver bli färre är väldigt stark.
Finns det inte en risk att en sådan här reform sliter sönder sammanhållningen i samhället när debatten är så polariserad och hård?
– En sådan här stor fråga som en kommunreform är inte enkel av en anledning. Men där tycker jag att vi har ett ansvar för polariseringen. Jag tycker att vi som regering har försökt argumentera med utredningar, sakkunskap och fakta. Och det kan man inte säga om alla delar av mothuggen. Det har varit mycket tal om våld, tvång, piska. Om man målar upp en bild av att det här nästan är krig och våldtäkt, det ordet har använts i lagtinget, då är man skyldig till att man sätter debatten på den nivån, säger Nina Fellman.

Jonas Bladh