För första gången har förekomsten av våld i nära relationer kartlagts på Åland. Utredningen ska ligga till grund för det fortsatta arbetet mot våld i nära relationer.– Nu får vi en helt annan bas att stå på. Det betyder att vi systematiskt kan vidta åtgärder och mäta att vi når framgång, säger lantrådet Katrin Sjögren (Lib).Nästan var tredje ålänning, 28 procent, har i något skede av sitt liv blivit utsatt för våld i nära relationer. 36 procent av kvinnorna och 20 procent av männen svarade ja på frågan.– Skillnaden mellan kvinnor och män var statistiskt signifikant. Det betyder att både kvinnor och män är utsatta men att risken för kvinnor är markant högre, säger Sanna Roos, statistiker vid Åsub.Olika våldsformerVanligaste våldsformerna är fysiskt och psykiskt våld samt hot om våld. Särskilt när det gäller sexuella och verbala kränkningar är våldet ofta återkommande, visar undersökningen.Man har också frågat om de som utsatts fortfarande känner att deras liv påverkas av våldet. Särskilt psykiskt våld verkar få långtgående konsekvenser.– Psykiskt våld lämnar spår under en längre period, säger Sanna Roos.12 procent av deltagarna uppger att de har varit utsatta under de senaste tolv månaderna. Av dem svarar en av tre att de bor i samma hushåll som barn.– Barn utsätts indirekt eller direkt genom att bevittna händelserna, säger Sanna Roos.HjälpsökandeFörhållandevis få söker hjälp hos myndigheter eller andra instanser. Tidigare undersökningar har visat att den vanligaste orsaken till att utsatta inte vänder sig till myndigheterna är att de är rädda för den våldsamma partnern. En annan förklaring är att offret inte insett hur allvarlig situationen är – kanske för att våldet gradvis trappats upp.  Den nya rapporten avslöjar att det är betydligt vanligare att man vänder sig till vänner eller släktingar och att de flesta av de som berättat för närstående tycker att de blivit bra bemötta. 30 procent har sökt hjälp inom sjukvården, 20 procent hos polisen eller rättssystemet och 10 procent har kontaktat skyddsboendet Tallbacken eller Kvinnofridslinjen.– Så de instanser som är skapade för dem som är utsatta är de minst använda, konstaterar Sanna Roos.För två år sedan tog landskapet över ansvaret att betala för Tallbacken från kommunerna.– Ibland är det många människor som söker sig dit, andra perioder är det inte så. Det går i vågor, säger föreståndaren Linda Nordmyr.Hon säger att många söker sig till skyddsboende på egen hand. Tröskeln har blivit lägre i och med att man inte behöver gå via kommunen längre.– Man behöver inte ha en kontakt på socialen, man kan bara komma när det passar och när man vill.Utgående från den nya undersökningen och Istanbulkonventionen ska det utarbetas en handlingsplan för våld i nära relationer. Den ska bland annat beröra organiserad samverkan och ha fokus på utsatta grupper som till exempel personer med missbruksproblematik.
Annika Kullmanannika.kullman@alandstidningen.axtel: 26 644
Myndighetschefer ser överde egna organisationerna
Chefer från flera myndigheter, bland annat från polisen och ÅHS,  ska nu granska hur de egna organisationerna jobbar med frågor som rör våld i nära relationer.– Åsikterna bland myndighetscheferna är att vi måste börja titta på vad vi själva gör och inte gör, säger jämställdhetschef Vivan Nikula.
Våld i nära relationer har under lång tid varit ett prioriterat område för landskapsregeringen. Vivan Nikula, chef för jämställdhetsfrågor vid landskapsregeringen, säger att kunskapsnivån på Åland när det gäller de här frågorna är relativt hög.– Kunskapen finns, nu gäller det att omsätta den i praktisk handling så att de som behöver stöd och hjälp faktiskt får det.Vivan Nikula berättar att det nyligen har skapats en informell arbetsgrupp. I den sitter, förutom hon själv, bland andra polismästaren Maria Hoikkala, ÅHS vårdchef Sirpa Mankinen, stadens socialdirektör Susanne Lehtinen och Tallbackens föreståndare Linda Nordmyr.– Åsikterna bland myndighetscheferna är att vi nu måste börja titta på vad vi själva gör och inte gör.– Vad har vi för kunskap och strukturer i våra egna organisationer? När vi vet det kan vi börja titta på vad andra gör och på hur vi kan samverka, säger Vivan Nikula.Dokumentationen viktigEn del av arbetet handlar om att myndigheterna behöver en gemensam syn på våldet och dess konsekvenser. Vivan Nikula anser att varje myndighet, alltså inte bara polisen utan också sjukvården och den sociala sektorn, måste börja dokumentera våldet.– Vi kan inte tala om demokrati så länge det ser ut så här i vårt samhället. Våld i nära relationer är det största hindret för jämställdhet, det är ett brott, det är kriminellt, det är ett obeskrivbart individuellt lidande men det har också stora ekonomiska konsekvenser för samhället.Sirpa Mankinen var på tjänsteresa under gårdagen och kunde inte delta i presskonferensen. Via Vivan Nikula hälsar hon att ÅHS nu har en enhetsöverskridande arbetsgrupp. Målet är att hitta en struktur för att fånga upp våldsutsatta personer bland patienterna. Det ska också tas fram en beskrivning för omhändertagande av våldsutsatta för att ordna vård eller andra stödåtgärder.
Våld i nära relationer (WHO:s definition):• fysiskt våld: konkret fysiskt våld, hot om våld• psykiskt våld: verbalt psykiskt våld, kontrollerande psykiskt våld• sexuellt våld: sexuella kränkningar och sexuellt utnyttjande• försummelse och materiellt våld
Fakta/enkäten• Enkäten skickades till 1.000 ålänningar i åldern 18-79 år.• 494 personer svarade på enkäten, svarsprocenten var 49 procent.• Fördelningen mellan de svarande var 58 procent kvinnor och 42 procent män.

Annika Kullman