Vita käppen är ett av de främsta hjälpmedlen för synskadade och dessutom kanske den främsta och mest kännspaka symbol som visar att användaren är synskadad. För att uppmärksamma de synskadades situation och vad det innebär anordnas Vita käppens dag runt om i världen den 15 oktober varje år.Ålands synskadade uppmärksammade på torsdagen denna dag med en gemensam vandring på Mariehamns gator. Ålandstidningen tog tillfället i akt att vandra på samma villkor med enbart den vita käppen som hjälpmedel. – Tekniken är inte svår. Det svåra är egentligen då man inser att man behöver den. Det är en ganska stor tröskel att stiga över då man inser att man verkligen är synskadad, säger Börje Troberg, synskadad från födseln och van med den vita käppen sedan åtta år tillbaka sedan synskadan tilltagit markant.Undertecknad reporter fick en ögonbindel runt huvudet och en vit käpp i handen. Sedan var det bara att börja promenera.– Man pendlar med käppen framför sig lite bredare än van man själv är, instruerar Börje Troberg.På den breda trottoaren utanför Handicampen vid bussplan finns till en början inga andra hinder än mina nya kamrater som möjligtvis fick sig ett och annan slag mot skorna. Det var emellertid ingen match att följa husväggen på vägen in mot city.Hörseln viktigKäppen pendlade tryggt framför mig och jag var förvissad om att jag syntes på långt håll. Vid den första trottoarkanten blir det uppenbart hur mycket hörseln betyder då man inget ser. Jag lyssnar efter allt. Jag hör bilar, jag slår på stolpar och på gatan och försöker lista ut vad det är.– Det man inte kan upptäcka med käppen är skyltar och grenar som hänger ut, noterar Börje Troberg.Och då blir jag som nybörjare lite skeptisk. Som synskadad får man utbildning på den vita käppen då man vill ta steget ut i verkligheten.– Det kommer en rehabiliteringsrådgivare från Finlandssvenska synskadade som hjälper till med praktiska, säger Börje Troberg och berättar att det även finns olika slags vita käppar att använda sig av.I becksvart mörker fortsätter jag idogt in mot city. ”Höger”, ”vänster”, ”lite mera hitåt”, hjälper mina vänner mig när de inser att jag tappat orienteringen var jag är och vart jag är på väg.Jag fortsätter att slå i käppen och jag fortsätter att spetsa öronen och lita på min hörsel. Jag lägger alla ljud i min minnesbank för framtiden.”Bonk”.Jag slår i något obestämt på Torggatan och undrar samtidigt om föreningens påtryckningar hos makthavarna kan skapa bättre förutsättningar för synskadade – Mycket har blivit bättre men det gäller att vara på tårna hela tiden. Det är oftast estetiska saker som ställer till det, säger Börje Troberg.En ögonöppnareJag får uppmaningen att svänga vänster och sedan tar det stopp. Vi har kommit fram till vår slutdestination vid Bagarstugan på Ekonomiegatan och jag tar av mig ögonbindeln och får en självklar fråga.– Hur känns det?Jag är glad att jag se klart igen. Jag är förvånad över var jag är. Jag är fundersam över hur mycket hinder det egentligen finns på en gata.För egen del blev den blinda vandringen en ögonöppnare. Jag tror inte att jag kan gå på Torggatan i Mariehamn i framtiden utan att fundera på hur en synskadad upplever vissa hinder på vägen. Och att synskadad behöver inte betyda blind.– Alla reklamskyltar borde vara vita eller gula så man i alla fall har en chans att se dem, noterar Birgit Kroneld som ett tips.Jag blir även påmind att alla synskadade inte använder käpp. Ett annat sätt är att bära det internationella synskademärket, märket som har blå bakgrund föreställande en vit streckgubbe som håller i en vit käpp.

Thomas Jonsson