Förra året satte coronapandemin stopp för Sjödagarna. I år gör evenemanget comeback och under lördagen är stämningen på topp. 

På en bänk alldeles intill vattnet sitter det glada gänget Kim Westelius, Hasse Olsson, Hasse Lindström och Chatrine Lindström från Gävle.

– Vi brukar komma hit varje år för cruisingen, och då besöker vi alltid Sjödagarna också eftersom det brukar vara samtidigt. Vi får mycket Åland på samma gång, säger Kim Westelius.

Sällskapet är glada över att kunna vara tillbaka på Åland igen efter att ha stannat hemma förra året. Då blev det varken någon cruising eller Sjödagar till följd av pandemin.

Det bästa med Åland är att det är lugnt och avslappnat, nära till vattnet och oftast soligt, är sällskapet överens om.

Mer folk än vanligt

Inne i Jehuset, eller Pub Yeahou, står Torbjörn Eckerman från Ålands skötbåtsförening och serverar. Det har varit en jämn tillströmning av människor hittills under dagen säger han.

– Det är till och med lite mer folk än det brukar, i alla fall för att vara dagtid. Det brukar bli en paus här mitt på dagen, men nu har Dunderdansarna precis haft uppvisning så det kanske drog lite mer folk, säger han.

Det var tråkigt att Sjödagarna inte kunde ordnas i fjol, tycker han.

– Det är klart att man saknade det. Det var ju ingenting som ordnades då, men nu börjar det bli lite mer normalt.

Kulturarv

På lördagen är barkbåtstäljning en av programpunkterna, och det är populärt bland barnfamiljerna. Hit har Jens Eriksson hittat med Maria Erixon, barnen Beatrice  och Alicia Erixon, åtta och fem år, och kompisfamiljen David Karlström med Sonya Karlström och dottern Bowie Karlström, sex år.

– Vi vill stödja de åländska arrangörerna, säger Jens Eriksson på frågan hur valet föll på Sjökvarteret den här helgen.

– Jag tycker att ledholmarna (fiskburgare, reds. anm.) är goda. Sjödagarna är jättefantastiska. Det finns god mat, saker att hitta på för vuxna och aktiviteter för barn som inte bara är det vanliga på ett nöjesfält, utan mer kulturarvsgrejer, säger Maria Erixon.

David Karlström har inte täljt en barkbåt på 30 år.

– Varför inte testa om man fortfarande kan tälja en barkbåt? Ganska bra går det faktiskt, det ser ju bra ut men jag vet inte om den flyter, säger han.

På en annan bänk vid barkbåtstäljningen sitter Janina och Jannica Höjertz, elva och nio år. De är här med mormor Kerstin Ramström.

– De här dagarna är jätteroliga, det finns så mycket man kan göra, säger Janina Höjertz.

Innan de började tälja sina barkbåtar tittade de på Dunderdansarnas show på scenen.

– Det är roligt att få göra sin egen barkbåt och vara kreativ. Vi brukar tälja barkbåtar varje gång vi är här, säger Janina Höjertz.

Har du några bra tips på hur man får till en bra barkbåt?

– Varje gång jag gör det brukar jag misslyckas, men jag brukar mest tänka på formen så att den inte blir ojämn och tippar.