Det blev slutligen en promenadseger för Gun-Britt Lyngander i Guld Värd, Ålandstidningens och Turistförbundets tävling.
Hon är handelsman i andra generationen, och driver Getaboden tillsammans med sin man Janne.
GULD VÄRD Gun-Britt skrattar nästan oavbrutet när Ålandstidningen kommer på besök.
- Det är helt overkligt, fantastiskt roligt, ropar hon.
Hon är samtidigt rörd över allt stöd.
- Tänk att så många bemödat sig att rösta. Att folk faktiskt bryr sig.
Varför vann du, tror du?
- För att jag är så himla trevlig förstås. Nej, jag skojar bara. Men det är kanske för att jag pratar med alla, och för att jag försöker hjälpa till med allting så gott det går. Folk vet nog att jag alltid gör mitt bästa.
Hur ska du rida på popularitetsvågen nu då, blir det lagtinget nästa?
- Nej, nej. Jag satt med i kommunfullmäktige förut, men det går inte att vara politiker när man arbetar med det här. Geta är för litet. När jag hade en åsikt som andra inte höll med om så kom de inte hit och handlade.
Gun-Britt är uppväxt i Geta. Det var hennes mamma som startade Getaboden, och Gun-Britt började hjälpa till i butiken redan i 11-årsåldern.
Ernst Littmann är gott och väl en stamkund. Han är tysk, sommarålänning och gift med en getabo.
- Hon är guld värd, hon Gun-Britt, säger han spontant.
Hon är faktiskt det, hon har precis vunnit tävlingen guld värd.
- Ah, guld värd. Ja ja. Det förstår jag. Jag minns när hon var här när vi började komma till Åland om somrarna. Hon var alltid så solig och glad. Det har hon varit ända sedan dess, ända sedan skoltiden.
Är hon värd priset tycker du?
- Helt klart. Dessutom är hon andra generationens handlare, och det betyder mycket för Geta. Hon är faktiskt värd det, säger han med särskild betoning på "faktiskt".
Några stora pengar tjänar hon och maken Janne inte på affären.
- Det är faktiskt skitjobbigt på vintern. Då är det svårt. Utan sommarförsäljningen vet jag inte ... Sommaren drar ju upp resultatet.
Hemligheten bakom populariteten då? Det är egentligen inte så svårt, menar hon. Man behöver bara göra allt man kan för att hjälpa till.
-Nyligen ringde någon från Jomala församling. En amerikan var på besök för att släktforska, och de ville veta om någon med amerikanens efternamn var begravd i Geta. Så jag åkte i väg och kontrollerade alla gravstenar. Och hon har åkt i väg och burit vedsäckar, tankat husbilar med el, skjutsat folk och ...
-Men, avbryter hon sig själv, så där gör väl alla.
Det gör de väl inte alls. Det är nog helt unikt.
- Tror du?
Ja. Så vilka är dina råd till andra i servicenäringen?
- Man ska vara glad, man ska tänka positivt och man ska vara hjälpsam och ställa upp när det behövs.
Per-Erik Westberg kommer fram till kassan. Han är nöjd med servicen, säger han.
- Mycket. Och jag tycker du är vacker du, säger han till Gun-Britt.

Fredrik Granlund