– Jag känner mig orolig för att det kommer att hända något, att någon förr eller senare kan bli skadad.

Evelina Grandell Rosenlund, äldreomsorgschef i Mariehamns stad, pratar om situationen på en demensavdelning.

– Vi har en fantastisk personal där, och alla är utbildade inom demensvård och lågaffektivt bemötande. Men eftersom mer än hälften av patienterna har aggressiva beteenden har vi behövt ta in Alandia Security på nätterna under tre veckor, för att trygga de övriga klienternas och personalens tillvaro.

Hon ser det som ett systemfel.

– Jag tycker att det fattas en psykogeriatrisk avdelning. Det här är en situation som alla förlorar på.

Situationen på demensavdelningen kommer upp under en intervju som Ålandstidningen har bett om, med anledning av det fall som beskrevs på nyhetsplats i lördagens tidning. De artiklarna handlar om problemen med att få rätt vård till en psykiskt sjuk äldre kvinna.

En person som engagerat sig för kvinnan lämnade in ett klagomål på äldreomsorgens hemservice till Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM), som i sin tur överförde det till äldreomsorgen som först behöver ta ställning i saken.

ÅMHM-beslutet är så nytt att Evelina Grandell Rosenlund inte har sett det ännu.

– Vi har inte fått in någon ÅMHM-anmälan och kan tyvärr inte kommentera det enskilda ärendet. Men i allmänna termer kan vi prata om den här situationen – för den är inte unik.

Önskar mer kommunikation

Hon redogör för vilka åtgärder som vidtas om hemservicen inte blir insläppt till en person som de ska besöka, och vilka utredningar som görs.

– Men den stora frågan vad vi kan erbjuda.

Ja, vad?

– De senaste två åren har antalet äldre ökat och därmed även behovet av platser. Vi har inte de platserna och vi köper platser i andra kommuner. Det finns ett otroligt stort behov av fler platser och av ett nytt demensboende. Ett nytt demensboende finns i stadens planer, men vi är inte där än.

När den här typen av patienter har blivit undersökta av Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) skrivs de ofta ut till en institutionsavdelning, säger Evelina Grandell Rosenlund.

– Vi skulle behöva få komma in redan innan utskrivningsbeslutet tas på sjukhuset, för att gå igenom de individuella behoven på ett annat sätt. Jag förstår läkarna och att man inte kan ha de här personerna inskrivna på en sjukhusavdelning. Men vi skulle vilja ha information på en mer individuell nivå, för att tillgodose varje persons behov. Jag skulle önska lite mer kommunikation.

När en person skrivs ut från ÅHS kan kommunens socialarbetare göra en bedömning av ett eventuellt omvårdnadsbehov. I Mariehamn hanteras ansökan av en bedömningsgrupp. I den ingår representanter från Mariehamns hemsjukvård (ÅHS), äldreomsorgens ledning, socialarbetare och vid behov även rehabpersonal. Gruppen ger en vårdhänvisning till en socialarbetare, som fattar beslut i ärendet.

– Sedan ska personen få ett beslut på lämpliga insatser som kan variera från hemservice till en boendeplats. Eller, tyvärr, ställas i kö, säger Evelina Grandell Rosenlund.

Avtal med vaktbolag

Men det finns en grupp som inte platsar i den vanliga demensvården.

– De är utåtagerande och aggressiva. Nu har vi en jättesvår situation på en demensavdelning. Över hälften av klienterna har ett utåtagerande beteende. De kan vara lugna, men tända till utan förvarning. Då behöver man ha en hög bemanning och mer resurser.

Evelina Grandell Rosenlund säger att enligt minimikriterier i landskapsregeringens riktlinjer vid vård och omsorg för demenssjukdomar ska en geriatrisk klinik på sjukhus ha vårdpersonal på minst 1,5 per patient på en demensavdelning. Motsvarande minimikriterier för kommunal demensavdelning är 0,9.

Hon är orolig för farliga incidenser.

– Det händer något nästan dagligen. Att bli sparkad, slagen eller spottad på ingår nästan i jobbet när man arbetar med klienter som har ett aggressivt beteende. Men nu är det lite för många sådana här klienter på samma avdelning. Därför kommer vi att förlänga avtalet med Alandia Security, men så att de kommer in när vi larmar.

Hon säger att den åtgärden är ett tecken på att något är fel.

– Dessa klienter behöver adekvat vård och mer resurser. Jag tycker synd både om dem och om de andra klienterna som sitter inne i sina rum och inte vågar komma ut. Är det så man ska leva sina sista år? Med att vara rädd?

”Inte realistiskt”

I mars 2021 uppmanade Oasens styrelse landskapsregeringen att snabbt ta fram en strategi som förhindrar att psykogeriatriska vårdtagare faller mellan stolarna hos kommunerna och ÅHS. Styrelsen rekommenderade en psykogeriatrisk avdelning.

Landskapsregeringen besvarade skrivelsen i juni samma år. Man skrev att kommunerna, Kommunernas socialtjänst (KST) och ÅHS är förpliktade att ingå samverkansavtal för att insatserna på området ska utgöra en ”funktionell helhet”.

Tycker du att det är ett rimligt upplägg?

– Nej, det är inte realistiskt. Ansvaret för att bedöma vad som anses som en funktionell enhet läggs på kommunerna, KST och ÅHS. Jag vet inte varför man inte vill ge tydliga direktiv, för det här skapar konfliktsituationer mellan vårdgivarna. Vi hamnar i tolkningar. Var ska vi ha den funktionella helheten? Vi behöver få konkreta svar och konkreta åtgärder.

Någon måste hålla i trådarna mellan de olika vårdgivarna, säger hon.

– Vi har lite olika uppdrag, där den kommunala äldreomsorgen ska ta hand om den sociala omsorgen. Men äldreomsorgen liknar mer och mer ett geriatriskt boende och en palliativ enhet. Det kan den vara, men i så fall behöver vi fundera på hur vi vill ha det i framtiden. För det är en stor ekonomisk fråga vi pratar om. Vi behöver ta tag i detta gemensamt.